#563. Elfte söndagen efter Trefaldighet…

”’Vad säger ni om det här: En man hade två söner. Han vände sig till den ene och sade: ”Min son, gå ut och arbeta i vingården i dag.” Han svarade: ”Nej, det vill jag inte”, men sedan ångrade han sig och gick. Mannen vände sig till den andre och sade samma sak. Han svarade: ”Jag skall gå, herre”, men han gick inte. Vilken av de båda gjorde som fadern ville?’ De svarade: ’Den förste.’ Då sade Jesus till dem: ’Sannerligen, tullindrivare och horor skall komma före er till Guds rike.’" (Matteus 21:28–31)

Jesus befinner sig i Jerusalem. Igår red han in i staden på den där trippande åsnan till folkets jubel. Han gick till templet. Där blev han rasande. Han välte omkull bord och drev ut alla som sålde och köpte där. Han botade blinda och lytta. Han bråkade med de skriftlärda och ställde till en scen. När han hade bråkat färdigt gick han till Betania och övernattade där. Han kom tillbaka till Jerusalem nu på morgonen och på vägen hit fick han ett fikonträd att vissna för att det inte bar frukt. För att visa lärjungarna allvaret. Nu är han tillbaka på tempelplatsen och undervisar. Översteprästerna och folkets äldste ifrågasätter honom och Jesus lyfter fram Johannes döparens förkunnelse och dop till stöd för sin sak. Johannes döparen har folket med sig och översteprästerna vill inte stöta sig med folket.

Det är nu Jesus ställer frågan om vilken av de två sönerna som egentligen gjorde som deras fader ville. Fadern ville ha hjälp med arbetet i vingården. Den ena sonen svarade att han inte ville men gick ut och arbetade i alla fall. Den andre sonen sade att han skulle gå och arbeta men lät bli och gick inte ut. Lärjungarna svarar att det var den förste sonen som gjorde som fadern ville och så är det förstås. Fadern ville ha hjälp med arbetet i vingården och den första sonen hjälpte till, om än motvilligt. Den andre sonen verkar mest vara en ögontjänare och odugling när han säger att han ska gå ut och arbeta men låter bli.

Jag gissar och tror att de flesta av oss här håller med både Jesus och lärjungarna om att det är bättre med någon som får jobbet gjort, om än motvilligt, än med någon som pratar och lovar men inget gör. Den tanken går igen och håller i de flesta sammanhang. Ingen blir glad av en snackpåse som inte bidrar till arbetet när det finns saker som behöver göras. Jesus bekräftar den tanken med att säga att de som motvilligt ändå gör det som behöver göras, de ska komma före till och med lärjungarna till Guds rike. Som exempel tar Jesus tullindrivare och horor.

Jesus och lärjungarna är överens. De flesta av oss är förmodligen också överens med Jesus och lärjungarna. Men, frågan är nu – vad är det som behöver göras? Vad är det för vingårdsarbete som Jesus menar är det som behöver bli gjort? Oavsett om man gör det motvilligt eller inte? Vad var det som behövde göras och vad är det som fortfarande behöver göras? Vi får svaret av Jesus själv. När han ställde frågan om de två sönerna och lärjungarna svarade honom då sade han: ”Johannes kom, och han visade er vägen till rättfärdighet, men ni trodde inte på honom. Tullindrivarna och hororna trodde på honom, och ni såg det, men inte heller då ångrade ni er och trodde på honom.” Vingårdsarbetet som behöver göras har alltså med Johannes döparens förkunnelse om vägen till rättfärdighet och med tro att göra. Så, vad var det som Johannes döparen förkunnade ?

Johannes döparen sade: ”Omvänd er. Himmelriket är nära” och han döpte de som bekände sina synder. Berättelsen om Johannes döparen fortsätter: "När han såg att många fariseer och saddukeer kom för att bli döpta sade han till dem: ’Huggormsyngel, vem har sagt er att ni kan slippa undan den kommande vreden? Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och tro inte att ni bara kan säga er: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham ur dessa stenar. Redan är yxan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt skall huggas bort och kastas i elden. Jag döper er med vatten för omvändelsens skull. Men han som kommer efter mig är starkare än jag, och jag är inte värdig att ta av honom hans sandaler. Han skall döpa er med helig ande och eld. Han har kastskoveln i handen och skall rensa den tröskade säden och samla vetet i sin lada, men agnarna skall han bränna i en eld som aldrig slocknar.’” (Matteus 3:7–12)

Johannes döparen förkunnade att Jesus är den som kan och ska döma världen och han inskärpte allvaret med ord som inte är några visor. Om inte det räcker som motivation till att ta ansvar för vingårdsarbetet då vet jag inte vad som behövs. Johannes predikade omvändelse till tro på Jesus och förlåtelse för den som bekänner sina synder. Förkunnelsen till omvändelse, tro och förlåtelse var vingårdsarbetet som Jesus förväntade sig att lärjungarna skulle ägna sig åt. Det är samma vingårdsarbete som Jesus förväntar sig att vi som är den kristna kyrkan idag ska ägna oss åt. Varken mer eller mindre. Vi har två alternativ i relation till Jesus förväntningar på oss. Vi kan som den förste sonen i hans fråga vara lite motvilliga men ändå ge oss i kast med att förkunna omvändelse, tro och förlåtelse. Eller, vi kan som den andre sonen säga att ja det ska vi göra för att sedan låta bli och istället ägna oss åt annat. Jesus är tydlig med vilket alternativ det är som gäller om vi menar oss vara den kristna kyrka som är hans gemenskap.

Den kristna kyrkans tro och uppgift är på allvar. Det spelar roll vad vi gör som kristna och som kristen gemenskap. Förkunnelsen till omvändelse, tro och förlåtelse är inget vi kan välja bort eller kompromissa med. Det är det som är uppgiften. Det är på riktigt. Lika mycket nu som då. Vi behöver kavla upp ärmarna. Vi behöver kliva ut ur vår bekvämlighet och förkunna omvändelse till kristen tro för en fallen och trasig värld som är i ett desperat behov av förlåtelse. En värld som behöver hitta hem till sin Gud Fadern. Vägen till Fadern går genom Sonen Jesus Kristus. Johannes döparen förstod att det är så och han insåg allvaret. Det är fortfarande sant.

Så låt oss, var och en efter förmåga och med gemensamma krafter, vara den kristna kyrkans villiga vingårdsarbetare som tillsammans med Johannes döparen envist pekar på Jesus och som utan tvekan med starka och tydliga röster förkunnar omvändelse, tro och förlåtelse för världen. ”Omvänd er. Himmelriket är nära.”