"Vid samma tillfälle kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: 'Vem är störst i himmelriket?' Han kallade till sig ett barn och ställde det framför dem och sade: 'Sannerligen, om ni inte omvänder er och blir som barnen kommer ni aldrig in i himmelriket. De som gör sig själva små som det här barnet är störst i himmelriket. Och den som i mitt namn tar emot ett sådant barn tar emot mig. Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bäst om han fick en kvarnsten hängd om halsen och sänktes i havets djup. Ve dig, värld, med dina förförelser. Förförelserna måste ju komma, men ve den människa genom vilken de kommer. Om din hand eller din fot förleder dig, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad eller ofärdig än att kastas i den eviga elden med händer och fötter i behåll. Om ditt öga förleder dig, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet enögd än att kastas i helvetets eld med båda ögonen i behåll. Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske faders ansikte.'"(Matteus 18:1–10)
Lärjungarna kom till Jesus med en prestigefråga. "Vem är störst i himmelriket?" Alltså, vem har störst anseende i Guds rike? Den frågan ställer man kanske bara om man hoppas eller tror att man själv ska vara en del av svaret. Jesus gav ett svar som ställde deras invanda sätt att tänka på huvudet. Jesus pekade inte på någon av lärjungarna med bekräftande ord. Istället kallade han till sig ett barn och visade med det att relationen till Gud Fadern inte har med prestige eller prestation att göra. Att låta sig omvändas och bli som ett barn hänger inte ihop med prestige eller presterat anseende. Människans relation till Gud Fadern har inte med prestige eller anseende att göra över huvud taget.
Att göra sig liten som ett barn är inte att förminska sig själv eller att drapera sig i någon form av barnslig ansvarslöshet. Att bli som ett barn är att låta sig förundras inför tillvaron, att känna tillit till Gud Fadern och tillit till andra människor. Att låta sig omvändas och bli som ett barn är att varje dag börja om med sitt liv. Barn delar inte in människor i vi och dem, större eller mindre, bättre eller sämre. Barn ägnar sig inte åt frågan om vem som är störst i himmelriket. Barn ser ingen skillnad på människor. Ljus, mörk, kort, lång, stor eller liten spelar ingen roll. Barn bedömer inte andra människor och barn dömer ingen. Därför är barn alltid rättfärdiga inför Gud Fadern. Barnens änglar är så nära Gud Fadern att de alltid ser Guds eget ansikte.
Barnen och barnets förundran inför och tillit till Gud och världen är så oerhört viktiga att Jesus tar i med stålskodda ord för att få oss förstå. Det är så viktigt och allvarligt att det bästa för den som förleder ett barn bort från tillitens förundran är att sänkas i havets djup med en kvarnsten om halsen. Det är ord och inga visor. Det är ord som vi kanske inte vill höra att Jesus faktiskt säger. Men likväl säger han just så. Han använder kraftiga ord för att vi ska ta det till oss och verkligen förstå att det han säger är viktigt – barnen och barnets väl är viktigare än nästan allt annat.
Jesus pratar inte så ofta om helvetet. När han gör det då gör han det för att poängtera allvaret i det han säger. Nu talar han om helvetet i relation till den som eventuellt förleder en av dessa våra minsta som i förundran och tillit lever i en nära relation till Gud Fadern. Jesus gör sig inga illusioner, han har inga naiva föreställningar om hur världen är beskaffad. "Ve dig, värld, med dina förförelser” säger han. Jesus vet att förförelserna finns och att de kommer att dyka upp i en eller annan form. Med våra händer kan vi göra oss skyldiga genom att lyfta fram förförelserna. Med våra fötter kan vi ge oss av i förförelsens riktning. Med våra ögon kan vi förledas att se världen utan förundran inför och tillit till Gud Fadern.
Det Jesus säger – att riva ut ögat som förleder, att hugga av handen eller foten som förleder – det säger han för att vi ska förstå allvaret och för att vi ska ta ansvar för det vi säger och gör i relation till barnen, i relation till oss själva, till andra och varandra. Att förleda ett barn är att säga eller göra något som tar ifrån någon annan förundran inför skapelsen och tilliten till Gud Fadern. Att ta ifrån någon glädjen. Om vi på så sätt gör illa ett barn, någon annan eller varandra är det så allvarligt att Jesus börjar prata om helvetet som en konsekvens. Vi har alla ett stort och gemensamt ansvar för våra barn och för varandra. Vi står till svars inför Gud Fadern själv för våra handlingar och ord i relation till andra och varandra. Jesus säger att Guds dom blir hård över den som inte tar sitt ansvar i relation till barnen och sitt ansvar i relation till andra människor.
Jesus använder starka och hårda ord därför att det är nödvändigt. Barnen är så högt värderade att deras änglar är nära nog för att alltid skåda Gud Faderns eget ansikte. Vi behöver påminnas om det så att vi värderar barnen, andra och varandra högt och hjälps åt att ta ansvar. Det gäller inte bara våra egna barn. Det gäller alla barn och alla andra människor. Alla barns väl och ve är allas vårt gemensamma ansvar. Vi har ett gemensamt ansvar för varandras väl.
Om barn drabbas av orätt och lider då gråter barnens änglar inför Gud Faderns ansikte. Guds dom över oss som låter oss förledas in i oväsentligt och irrelevant nonsens om prestige och anseende samtidigt som verkligt lidande pågår kommer att bli hård. Vi behöver tillsammans på de sätt vi kan ställa oss upp och ta vårt gemensamma ansvar för världens barn och för varandra. Alla barn är våra barn. I ljuset av omvändelsen och den kristna kyrkans tro är vi alla – utan undantag – Gud Faderns barn. Vi behöver förstå att vi är varandras syskon. Vi är alla systrar och bröder som tillsammans är Guds barn. Vi behöver hjälpas åt och ta hand om varandra.
Jesus säger med eftertryck och med kraftiga ord: ta ert ansvar – för världens alla barn, för andra människor och för varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar