"När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid kom några österländska stjärntydare till Jerusalem och frågade: ’Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.’ När kung Herodes hörde detta blev han oroad, och hela Jerusalem med honom. Han samlade alla folkets överstepräster och skriftlärda och frågade dem var Messias skulle födas. De svarade: ’I Betlehem i Judeen, ty det står skrivet hos profeten: Du Betlehem i Juda land är ingalunda ringast bland hövdingar i Juda, ty från dig skall det komma en hövding, en herde för mitt folk Israel.’ Då kallade Herodes i hemlighet till sig stjärntydarna och förhörde sig noga om hur länge stjärnan hade varit synlig. Sedan skickade han dem till Betlehem. ’Bege er dit och ta noga reda på allt om barnet’, sade han, ’och underrätta mig när ni har hittat honom, så att också jag kan komma dit och hylla honom.’ Efter att ha lyssnat till kungen gav de sig i väg, och stjärnan som de hade sett gå upp gick före dem, tills den slutligen stannade över den plats där barnet var. När de såg stjärnan fylldes de av stor glädje. De gick in i huset, och där fann de barnet och Maria, hans mor, och föll ner och hyllade honom. De öppnade sina kistor och räckte fram gåvor: guld och rökelse och myrra. I en dröm blev de sedan tillsagda att inte återvända till Herodes, och de tog en annan väg hem till sitt land." (Matteus 2:1–12)
Skapelsen själv uppmärksammade att Jesus föddes. Med en ovanlig stjärna på nattens himmel pekade universum på den lilla pojken som skulle få namnet Jesus. Han var ett vanligt barn. Samtidigt var han ett radikalt annorlunda barn som blev en man som förändrade allt.
Jesus hade inga anspråk på att vara en världslig kung med världslig makt. Det är inte så att Jesus inte har några anspråk. Det är inte heller så att han inte har någon makt. Men Jesus anspråk är ojämförligt mycket större än världens alla kungars anspråk och Jesus makt omfattar oändligt mycket mer än världens alla kungadömen. Det Jesus kommer med är obegripligt stort, radikalt annorlunda och alldeles fantastiskt.
Men världslig makt är den form av makt som vi människor är mest bekanta med och Herodes trodde att Jesus kom för att ta den världsliga makten ifrån honom. Inget kunde vara mer fel. Jesus kom inte till världen för att ta något vare sig från Herodes eller från någon annan. Jesus kom till världen för att rädda Herodes och alla andra människor till livet.
Med Jesus födelse gav Gud Fadern sig till känna för sin skapelse i ett skyddslöst och utsatt litet barns gestalt – i Sonen. Alltihop handlade om inget mindre än livets kamp mot och seger över döden. Den stora kosmiska berättelsen om livet och döden, levandet och döendet, fick en dramatisk vändning när Jesus föddes. Herodes fick, och alla andra världsliga kungar i historien får, ha sina världsliga kungadömen kvar. Den världsliga makten är betydelselös i relation till Jesus och meningslös i förhållande till livet och döden.
Stjärntydarna kom långt bort ifrån och de kom för att hylla judarnas nyfödde kung. Vid den tiden hade inte judarna någon makt så de hyllade inte en kung med världslig makt och politiska anspråk. Det judiska folket var ett av alla folk som kuvades under den romerska ockupationens förtryck. Om de hade haft en världslig kung så hade den kungen inte haft något större inflytande. Stjärntydarna hyllade Jesus som judarnas kung men inte som en världslig härskare eller makthavare. Jesus var en annan sorts kung, en livets Herre.
Gud Fadern avskilde det judiska folket som sitt utvalda folk, som ett vittnesbörd om sig själv i och för världen. Relationen mellan Gud och folket manifesteras i förbundet. Stjärntydarna var inte judar själva. Men när stjärntydarna såg universums pekande stjärna då förstod de att något stort var på gång. När stjärntydarna kom för att hylla Jesus som judarnas nyfödde kung då hyllade de den levande Gud som förbundet med det judiska folket vittnar om.
Med sina gåvor välkomnade de Gud Fadern i Sonens gestalt till världen. Med guldet gav de honom ekonomiska resurser, som behövs när man ska leva som människa bland andra människor. Med rökelsen gav de honom bönens redskap, som behövs för gudsrelationen när man ska leva med människorna i den här världen. Med myrran gav de honom det som skulle komma att behövas för den sista smörjelsen, som behövs när man ska dö som alla andra. Det var som om stjärntydarna välkomnade Gud Sonen till världen och gav honom det mest nödvändiga för att han skulle kunna leva och dö som en människa bland människor.
Med Jesu födelse föddes ett nytt hopp och ett nytt löfte in i världen. Det verkliga hoppet och det sanna löftet som ropar ut i ett oändligt universum att döden inte innebär livets slut. Jesus föddes in i och kom till världen för att en gång för alla rädda och befria hela mänskligheten och varje människa från dödens intighet. Så obegripligt stort, så radikalt och så fantastiskt är hoppet och löftet som föddes in i världen tillsammans med Jesus.
Med den kristna trons ögon är det möjligt att se den nyfödde Jesus som den han alltid har varit, som den han fortfarande är och som den han alltid ska vara – världens, människornas och varje människas levande frälsare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar