"Om jag själv vittnar om mig är mitt vittnesbörd inte giltigt. Men det är en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är giltigt. Ni har sänt bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen. Jag vill inte ha något vittnesbörd om mig från någon människa, men jag säger detta för att ni skall bli räddade. Johannes var en lampa som brann och lyste, och en kort tid hänfördes ni av hans ljus. Men jag har fått ett starkare vittnesbörd än det Johannes gav. Ty de verk som Fadern har gett mig i uppdrag att fullborda, just de som jag utför, vittnar om att Fadern har sänt mig.” (Johannes 5:31–36)
Jesus hade botat en sjuk man vid bassängen vid Betesda. Den välkända berättelsen när Jesus sade ”Stig upp, ta din bädd och gå.” Mannen blev genast frisk och tog sin bädd och gick hem. Det var en sabbatsdag och de skriftlärda blev irriterade på mannen eftersom han bar sin bädd när han gick därifrån. Att bära något är en form av arbete och arbete fick inte utföras på sabbatsdagen. De skriftlärda blev irriterade och det blev en diskussion om saken.
Lite senare dök den botade mannen upp på tempelplatsen och de började bråka med honom igen. Han sade att det var Jesus som hade botat honom och de skriftlärdas irritation riktades mot Jesus, som hade botat mannen och med det utfört ett arbete på dagen då inget arbete fick utföras. När de började bråka med Jesus sade han ”Min fader verkar ännu i denna stund, och därför verkar också jag.” De tyckte då att Jesus påstod att Gud var hans far och att han därmed jämställde sig med Gud. Då blev de riktigt arga och bestämde sig för att försöka få honom dödad. Jesus vände sig då till sina belackare och höll något av ett försvarstal.
”Om jag själv vittnar om mig är mitt vittnesbörd inte giltigt. Men det är en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är giltigt. Ni har sänt bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen.” Vem som helst kan påstå vad som helst om sig själv. Men om man själv är den enda som hävdar något om en själv då kan det vara svårt att få andra att ta det man säger som sant och giltigt. Den som påstår något om sig själv eller den som gör anspråk på att vara något särskilt behöver kunna visa någon form av yttre bekräftelse för att vara trovärdig. Så är det nu och så var det då. Jesus lyfte fram Johannes och menade att hans vittnesbörd bekräftade det Jesus påstod om sig själv.
"Och detta var Johannes vittnesbörd när judarna i Jerusalem sände präster och leviter för att fråga honom: ’Vem är du?’…Han sade: ’Jag är en röst som ropar i öknen: Gör vägen rak för Herren, som profeten Jesaja har sagt.’…Detta hände i Betania på andra sidan Jordan, där Johannes döpte.” (Johannes 1:19, 23, 28)
Johannes döparen var en sann profet som med sin gärning pekade på Jesus. Varje sann profet pekar i riktning mot Kristus. Den som i vår tid får många att lyssna och följa efter må ha ett viktigt ärende och må ha viktiga saker att säga. Men om vederbörande pekar åt något annat håll än mot Kristus då är hon inte en Guds profet. Johannes var en Guds profet och han pekade på Jesus med det han gjorde och med det han förkunnade. Folket lyssnade på honom. Många erkände Johannes som en auktoritet och lät sig döptas av honom.
Johannes sade om Jesus: "Där är Guds lamm som tar bort världens synd. Det är om honom jag har sagt: Efter mig kommer en som går före mig, ty han fanns före mig. Jag kände honom inte, men för att han skall bli sedd av Israel har jag kommit och döper med vatten. Jag har sett Anden komma ner från himlen som en duva och stanna över honom. Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa med vatten sade till mig: 'Den som du ser Anden komma ner och stanna över, han är den som döper med helig ande.' Jag har sett det, och jag har vittnat om att han är Guds utvalde." (Johannes 1:29-34)
Johannes vittnade om att Jesus är Guds utvalde och det var Johannes förkunnelse som Jesus hänvisade till när han diskuterade med prästerna och leviterna som ifrågasatte honom för att han hade botat den sjuke på sabbaten. Samtidigt sade Jesus: ”Jag vill inte ha något vittnesbörd om mig från någon människa, men jag säger detta för att ni skall bli räddade. Johannes var en lampa som brann och lyste, och en kort tid hänfördes ni av hans ljus.”
När Fadern sänder Sonen till världen då behöver han egentligen inte människors vittnesbörd för att stärka sin sak och bekräfta sitt ärende. Jesus behöver inte människors bekräftelse. Sonen som är sänd av Fadern är med Anden lika mycket Gud oavsett vad människorna tror, tycker eller tänker om honom. Men eftersom vi människor är som vi är så behöver vi en människas vittnesbörd om vem Jesus är för att vi ska kunna ta det till oss. Johannes vittnesbörd om Jesus är till för vår skull, inte för Jesus skull.
Johannes talade sant om vem Jesus är. Det är ofta hänförande när någon talar sant. Minns till exempel den hänförande sanningssägaren Hans Rosling. Folket hänfördes av Johannes därför att han talade sant om vem Jesus är. Samtidigt sade Jesus: ”Men jag har fått ett starkare vittnesbörd än det Johannes gav. Ty de verk som Fadern har gett mig i uppdrag att fullborda, just de som jag utför, vittnar om att Fadern har sänt mig.”
Johannes beredde vägen för Guds uppenbarelse med vittnesbördet som talade sant om vem Jesus är. Hans förkunnelse fungerade som en katalysator som satte igång rörelsen runt Jesus. Johannes gjorde människorna uppmärksamma på att med, i och genom Jesus skulle det börja ske stora ting. Men det visade sig att Jesus i allra högsta grad var självgående i uppenbarelsen av Guds gärningar och löften. De verk som han fullbordade talar för sig själva. Han botade, helade, tröstade, hjälpte och förkunnade frihet åt de fångna. Han skulle komma att dö och mot all mänsklig erfarenhet och i trots mot förnuftet så skulle han uppstå från de döda. Allt detta för att vittna om att han, Sonen, är sänd till världen av Fadern.
Betydelsen och innebörden av alltihop skakade om tillvaron i dess grundvalar. Där och då var allting fortfarande fördolt i den okända framtiden. Johannes bekräftade Jesus i och med dopet och Jesus lyfte fram Johannes dop som sin egen legitimering. När vi döps i Faderns och Sonens och den Heliga Andens namn då fogas vi in i den lärjungarnas gemenskap som började med Johannes dop av Jesus. När vi bekräftar våra dop då bekräftar vi vår tillhörighet till den gemenskap som började med Jesus eget dop.
”Nästa dag stod Johannes där igen med två av sina lärjungar. När Jesus kom gående såg Johannes på honom och sade: ’Där är Guds lamm.’ De båda lärjungarna hörde vad han sade och följde efter Jesus. Jesus vände sig om, och då han såg att de följde honom frågade han vad de ville. De svarade: ’Rabbi (det betyder mästare), var bor du?’ Han sade: ’Följ med och se!’ De gick med honom och såg var han bodde och stannade hos honom den dagen." (Johannes 1:35-39)
Att idag bekräfta sitt dop och låta sig konfirmeras är att vara en lärjunge och tillsammans med Johannes peka på Jesus med orden ”Där är Guds lamm.” Att bekräfta sitt dop och låta sig konfirmeras är att följa Jesus och gå med honom tillsammans med alla lärjungar som har gått före. Att på så sätt leva i sin kristna tro är att vittna om tilliten till och förtröstan på att hur än allt kommer att bli så möter vi den kommande framtiden i gemenskap med den uppståndne och levande Jesus Kristus. Alldeles på riktigt.
När vi undrar och frågar hur det ska bli, i den här världen i den kommande, då kan vi med dopet och vår kristna tro vila i att vår Herre vill oss väl och allt gott. Vi undrar och frågar ofta var livet ska ta vägen och hur allt ska bli. Om vi lyssnar noga då kan vi höra att Jesus svarar oss som han har svarat sina lärjungar i alla tider: ”Följ med och se.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar