Jesus sade: ”Sedan Johannes döparens dagar tränger himmelriket fram, och somliga söker rycka till sig det med våld. Ty ända till Johannes har allt vad profeterna och lagen sagt varit förutsägelser. Ni må tro det eller inte, han är Elia som skulle komma. Hör, du som har öron. Vad skall jag jämföra detta släkte med? De liknar barn som sitter på torget och ropar åt andra barn: ‘Vi spelade för er, men ni ville inte dansa. Vi sjöng sorgesånger, men ni ville inte klaga.’ Johannes kom, och han varken äter eller dricker, och då säger man: ‘Han är besatt.’ Människosonen kom, och han äter och dricker, och då säger man: ‘Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare.’ Men Vishetens gärningar har gett Visheten rätt.” (Matt 11:12–19)
Med Johannes Döparen började himmelriket tränga fram och Gud själv gav sig till känna för världen. Allt som fram tills dess hade varit i form av löften och lagar ledde Guds folk fram till den stund då Gud skulle ge sig till känna för hela världen en gång för alla. Stunden då Gud själv skulle låta sig födas in i världen som en människa bland människor. I en till synes vanlig människa gjorde Gud Fadern sig till ett med sin skapelse och skapelsen till ett med sig själv.
Johannes Döparen såg, visste och förstod att Jesus var en annan och något mer än vad ögat först kunde se. Johannes såg att himmelriket var nära med och i Jesus. Han såg och förstod något om vad som var på väg att hända och han predikade tydligt och klart: ”Omvänd er. Himmelriket är nära. Han som kommer efter mig ska döpa er med med helig ande och eld. Han har kastskoveln i handen och skall rensa den tröskade säden och samla vetet i sin lada, men agnarna skall han bränna i en eld som aldrig slocknar.” Johannes pekade på Jesus med allt han sade och med allt han gjorde. Han såg, visste och förstod att Jesus Kristus från Nasaret skulle bli till prövning för många. Så blev det och så är det.
Jesus förkunnade frihet för de fångna, salighet för de som är fattiga i anden, tröst för de sörjande och hopp för de förföljda. Det var en förkunnelse om liv, hopp och frihet för mänskligheten och för människorna. Det Jesus förkunnade gjorde något med dem som han berörde. De blev tröstade och de fick ett nyväckt hopp. De frälstes och blev befriade. Det fanns och det finns en oerhörd kraft i det Evangelium som är Jesus Kristus från Nasaret. Några försökte och försöker ryckta till sig befrielsens glada budskap för att göra det till sitt eget. Det finns de som vill och försöker att ta sig rätten att ha makt över andra människors befrielse.
Men Evangeliets ande och kraft låter sig inte fångas. När de som försöker utöva makt under förevändningen att deras makt är detsamma som befrielsens Evangelium då blir det bara tomma charader. ”De liknar barn som sitter på torget och ropar åt andra barn: ‘Vi spelade för er, men ni ville inte dansa. Vi sjöng sorgesånger, men ni ville inte klaga.’” Den arroganta maktfullkomlighetens tomhet. Kommer någon som likt Johannes talar sant och predikar ett salt Evangelium då avfärdar de maktlystna alltihop, gärna med personangrepp. ”Han är besatt” sade de om både Johannes Döparen och Jesus. Han är galen, tokig och knäpp. ”Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare.” Jesus avfärdades av de maktfullkomliga då och Jesus avfärdas av de maktfullkomliga idag. Inget är nytt under solen.
Men vishetens gärningar har gett visheten rätt. Visheten, Sofia och Logos är tillvarons ursprung, riktning, avsikt och mål. Med Jesu uppståndelse från de döda manifesteras Evangeliets absoluta och totala frihet. Det finns ingenting och det finns ingen som kan kontrollera eller begränsa den befrielse som finns tillgänglig för alla människor och för varje människa i den kristna trons relation till Jesus. Inte ens döden själv rår på det glada budskapet om frälsning, befrielse och frihet som Fadern förkunnar för världen genom Sonen i Anden. Evangeliets glada budskap verkar alltid i absolut frihet från alla former av mänsklig självupptagenhet och maktfullkomlighet.
Vi får inte rycka till oss Evangeliet och göra det till vårt eget. Vi behöver försöka att vara och göra som Johannes Döparen. Vi ska tillsammans förkunna för världen att Jesus är den som frälser, befriar och räddar sin mänsklighet. Vi ska berätta för alla som vill lyssna att Jesus skänker frihet åt de fångna, hopp åt de misströstande och liv åt de livlösa. Vi behöver försöka att rikta uppmärksamheten bort från oss själva och peka på Jesus. Så kan vi tillsammans bana väg för Herren här och nu alldeles på riktigt. Låt oss uppmuntra och stödja varandra i vår gemensamma kristna tro och tillsammans med Johannes Döparen göra vad vi kan för att med det vi säger och gör peka på Jesus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar