”När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget skickade Jesus i väg två lärjungar och sade till dem: ’Gå bort till byn där framme, så hittar ni genast ett åsnesto som står bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led hit dem. Om någon säger något skall ni svara: Herren behöver dem, men han skall strax skicka tillbaka dem.’ Detta hände för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas: Säg till dotter Sion: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl. Lärjungarna gick bort och gjorde så som Jesus hade sagt åt dem. De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde dem på vägen. Och folket, både de som gick före och de som följde efter, ropade: ’Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!’” (Matteus 21:1–9)
Jesus kom till Jerusalem för att vittna om något som var av ett helt annat slag än vad någon kunde tro, tänka eller förstå. Jesus kom till Jerusalem för att vittna om det Guds rike och om det befrielsens förbund som omfattar och omfamnar alla människor och varje människa.
Folket ropade ”Hjälp oss! Rädda oss! Davids son!” De hoppades att Jesus var en kung av Davids ätt. De önskade sig en kraftfull kung som kunde ta strid mot romarna, att Jesus var en kung med politisk makt och militär kraft. Det var en förhoppning som blev en besvikelse. Någon politisk makt gjorde han inte anspråk på och någon militär kraft förfogande han inte över. Det skulle visa sig att det rike som Jesus kom med inte var ett världsligt kungarike utan ett rike av ett helt annat slag.
Folket ropade ”Välsignad är han som kommer i Herrens namn!” Folket såg och förstod att Jesus var en någon som hade med Gud Fadern att göra. De förstod att Jesus var förknippad med den levande Gud som en gång ingick ett evigt förbund med sitt folk och sade ”Jag ska vara er Gud och ni ska vara mitt folk." Folket såg Jesus och förstod att med honom och i honom så var det Gud Fadern själv som gav sig till känna.
Jesus kom till Jerusalem, som inte är vilken plats som helst. Jerusalem är det judiska folkets hem på jorden, i kraft av att Herren själv har utvalt både folket och platsen till vittnesbörd för världens alla folk om att Gud Fadern är förbunden med mänskligheten och alla människor. I Jerusalem fanns templet och Guds boning. Där upprätthöll våra judiska syskon förbundet mellan den levande Gud Fadern och människan i århundraden före Jesus ankomst.
Det finns tre Jerusalem.
Det första Jerusalem är den faktiska och konkreta staden. En geografiskt existerande plats i dagens Israel som man kan åka till och gå omkring i alldeles på riktigt. Jerusalem har varit det judiska folkets hem sedan de första stenarna i stadens hus fogades samman. Där har Gud haft sin boning och där har Gud Fadern uppenbarat sig hos och med sitt folk sedan urminnes tider. Den tyske kejsaren Fredrik den Store ska en gång ha begärt av sina visa män att de skulle ge honom ett bevis för Guds existens. De funderade länge och svarade: ”Ers höghet, det judiska folket.” Våra judiska systrar och bröder finns här hos oss och med oss och vittnar med sin blotta existens om förbundet mellan Gud och människan.
Staden Jerusalem, nationen Israel och i det judiska folket närhet är den konkreta platsen i tid och rum där Gud Fadern genom århundraden har uppenbarat sig till vittnesbörd för världens alla folk. När Jesus kom till staden Jerusalem då manifesterades Guds uppenbarelse igen, med och genom Jesus på den där lilla åsnan.
Det andra Jerusalem är det bibliska Jerusalem. Evangeliets Jerusalem, platsen för berättelsen om Guds uppenbarelse i Jesus. Det bibliska Jerusalem och allt som händer där är stengrunden som den kristna kyrkan och den kristna tron vilar på. Hela den kristna kyrkan, allt som vi tror och som kyrkan håller för sant står med rötterna djupt förankrade i Bibelns Jerusalem som oupplösligt hör ihop med det faktiska Jerusalem. Det Guds rike som Jesus förkunnar och som den kristna kyrkan vittnar om står och faller med Bibelns Jerusalem som i sin tur står och faller med nationen Israels Jerusalem och med våra judiska syskon.
Den kristna kyrkan är en manifestation av Andens pågående uppenbarelse som emanerar från det bibliska Jerusalem dit Jesus ständigt är på väg som red han på en liten åsna. Nu som då tar det tid för Jesus att komma fram. Nu som då kommer han till människorna där vi befinner oss. Nu som då kommer Jesus till oss i ögonhöjd och han möter var och en och oss alla som en någon som vi kan känna igen.
Det tredje Jerusalem är det eskatologiska Jerusalem. Det himmelska Jerusalem, den verklighet som ska bli när världen som vi känner den upphör och Guds fullbordade rike manifesteras med hela sin kraft. Där och då har vår Herre skapat ett nytt Jerusalem där Guds rikes löften ska infrias. En ny tid och en ny verklighet där var och en och alla ska leva det liv som har befriats från all förgänglighet. Där ska vi, tillsammans med alla människor som har funnits och alla som ska finnas, upptas i det levande liv som är Faderns och Sonens och Andens evigt pulserande och livgivande liv. Ett liv som sträcker sig mot oändligheten i en frid som övergår allt förstånd.
Där, i det himmelska Jerusalem, ska vi möta vår Herre och Gud ansikte mot ansikte, och tillsammans med hela den himmelska härskaran sjunga: Hosianna, Davids son! Välsignad vare han, välsignad Davids son, som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden, hosianna, hosianna! Välsignad Davids son, som kommer i Herrens namn.
Tack för detta!
SvaraRaderaMed varmaste hälsningar från Eva Solid