"En gång undervisade han i en synagoga på sabbaten. Där fanns en kvinna som hade plågats av en sjukdomsande i arton år. Hon var krokryggig och kunde inte räta på sig. När Jesus fick se henne kallade han på henne och sade: ’Kvinna, du är fri från din sjukdom’, och så lade han sina händer på henne. Genast kunde hon räta på sig, och hon prisade Gud. Men synagogföreståndaren, som förargade sig över att Jesus botade på sabbaten, sade till folket: ’Det finns sex dagar då man skall arbeta. På dem kan ni komma och bli botade, men inte under sabbaten.’ Herren svarade honom: ’Hycklare, finns det någon av er som inte löser sin oxe eller åsna från krubban också på sabbaten och leder ut och vattnar den? Men här är en Abrahams dotter som Satan har hållit bunden i arton år. Skulle hon inte få lösas från sin boja på sabbaten?’ Dessa ord kom alla hans motståndare att skämmas, men folket gladde sig över allt det underbara som han gjorde.” (Lukas 13:10–17)
Att Jesus hjälpte kvinnan på sabbaten skapade en världslig konflikt. Konflikten mellan religiösa regler och människors väl. Vi missförstår sabbatsbudet om vi tror att det handlar om att det är för vår egen skull som vi människor inte ska utföra arbete på sabbaten, för att vi måste få vila. Men sabbatens ärende är skapelsens vila. Sabbaten instiftades för att skapelsen behöver få vila från människans påverkan och åverkan. Sabbaten är till för skapelsens väl, för att vi inte ska slita ut den värld vi lever i. Därför var sabbatsbudet viktigt och därför bråkade synagogsföreståndaren med Jesus när han utförde ett mirakel på sabbaten. Synagogsföreståndaren menade att helandet av den sjuka kvinnan var ett arbete med otillåten åverkan på skapelsen som behövde få vila.
Men Jesus sade emot synagogsföreståndaren och de som stod på hans sida. Han tog ansvarsfull boskapsskötsel som exempel och menade att vård av och omtanken om levande varelser inte faller under kategorin ’arbete’ under sabbaten. Därför att, att vårda och visa omtanke om livet och de levande är att bidra till skapelseordningens upprätthållande, inte en åverkan på skapelsen. Människornas religiösa regler behövde omformuleras och omprioriteras så att vården och omsorgen om det levande livets väl är det viktigaste. Jesus motståndare skämdes men folket gladde sig åt allt det underbara han gjorde.
Där och då såg Jesus kvinnan som hade plågats av sjukdom i arton år. Han kallade på henne, lade sina händer på henne och helade henne från den plågsamma krokiga ryggen. Miraklet skedde och kvinnan blev frisk. Jesus helade henne förutsättningslöst och villkorslöst. Han förväntade sig ingenting i gengäld och han krävde ingenting av henne. Förändringen av kvinnans kropp från sjuk till frisk är viktig. Kroppen är gestaltningen av vår faktiska existens. Att kvinnans kropp var viktig att värna innebär och betyder att människans och människors väl här och nu är det viktiga. Den kristna trons relation till Jesus handlar om och berör vår faktiska existens. Det handlar inte om någon annan sorts verklighet som är avskild från vår. Jesus vill oss väl här och nu, där vi står och går som de vi är.
Det finns en smärtsam konflikt här. Den kristna trons vittnesbörd är tydligt och entydigt – Jesus vill oss alla väl, han vill att vi ska leva och han vill att vi ska var fria från sjukdom. Därom vittnar miraklen när Jesus botar sjuka och uppväcker döda. Men det finns en djup smärta i det faktum att vi fortsätter att bli kroppsligt sjuka utan att något helandemirakel sker. Det händer att vi blir så sjuka att vi dör av sjukdomarna som drabbar oss. När det händer så står vi där och frågar oss varför Jesus inte kom till vår räddning. Det finns legitima skäl att ibland vara arg på den Gud som säger sig vilja oss väl, men som inte kommer till vår hjälp när vi behöver den som mest. Men det finns ett viktigt perspektiv på Jesus mirakel.
Jesus mirakel pekar bort från sig själva och vittnar om Guds fullbordade framtid, som ska komma till oss från den okända framtidens håll. Jesus mirakel vittnar om den verklighet som ska bli allas vår gemensamma och som på något sätt redan har blivit till. Jesus gjorde miraklen för att visa oss en glimt av hur den framtiden ska bli och vara. Han botade sjuka för att visa oss att när allt kommer omkring är vår framtid en verklighet utan sjukdom. Han uppväckte döda för att visa oss att i Guds fullbordade framtid finns ingen död. Jesus gjorde miraklen för att hjälpa, för att väcka tro och hopp och för att ingjuta oss med tillförsikt inför den okända framtiden. Den där framtiden som finns på den andra sidan av dödens tröskel.
De som har tagits ifrån oss i sjukdom och smärta har inte gått förlorade. De har inte upphört att existera. De har tagit vägen någonstans. Detta någonstans är uppståndelsens liv där de nu lever någon annanstans på något annat sätt, omslutna av Guds kärlek, nåd och barmhärtighet. Jesus mirakel vittnar om frälsningens verklighet och om Guds fullbordade framtid, där sjukdom och död inte finns mer. Där allt som nu är trasigt ska få bli helt. Det som är allas vår gemensamma kommande och blivande framtid.
Det är legitimt att bli och vara arg på Gud när sjukdom och död drabbar oss och våra nära. Vi behöver tillsammans försöka att hjälpas åt med att hålla liv i vår kristna tro och i hoppets flämtande låga. Vi får aldrig sluta att tro och hoppas på den kristna trons löften som vittnar att sjukdom och död inte är livets slut, trots allt.
Jesus var inte och är inte en mytisk gestalt som befinner sig i en tänkt eller påhittad mytologisk verklighet som är avskild från vår egen värld och verklighet. Jesus är lika närvarande här och nu och som han var där och då. Frälsningen i, med och genom Jesus är lika sann och verklig nu som miraklet med den krokryggiga och plågade kvinnan var då. Jesus älskar oss alla och vill oss alla väl. Han vill att vi ska leva, trots allt. Här och nu och förbi dödens tröskel in i evigheten. Lita på att det är sant, för så är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar