”Sedan kom de att tvista om vilken av dem som skulle anses vara den störste. Då sade han till dem: ’Kungarna uppträder som herrar över sina folk, och de som har makten låter kalla sig folkets välgörare. Men med er är det annorlunda: den störste bland er skall vara som den yngste, och den som är ledare skall vara som tjänaren. Vem är störst, den som ligger till bords eller den som betjänar honom? Är det inte den som ligger till bords? Men jag är mitt ibland er som er tjänare.’” (Lukas 22:24–27)
Inget är nytt under solen. Redan när Jesus var kvar hos lärjungarna började de tvista och bråka om vem av dem som skulle anses vara den störste. Just den här gången bråkade de med varandra i den stund som skulle bli deras sista måltid med Jesus. Romarna var efter dem, översteprästerna och de skriftlärda sökte efter det bästa sättet att röja Jesus ur vägen och de hade samlats på övervåningen i ett hus i Jerusalem för att äta påskmåltiden tillsammans med Jesus. Man skulle kunna tro att de kunde fokusera på att hålla ihop, vårda gemenskapen och värna varandra när de var utsatta för de världsliga makternas förföljelse. Men självupptagenhet och småsinthet är inget nytt och lärjungarna var varken bättre eller sämre än människor är i allmänhet. Så de började tjafsa med varandra om vem av dem som var störst, bäst och vackrast trots att de tillsammans var utsatta för stress och press utifrån.
Jesus hörde dem och sade: ”Kungarna uppträder som herrar över sina folk, och de som har makten låter kalla sig folkets välgörare.” De maktmänniskor som Jesus refererade till som kungar då motsvaras av de maktmänniskor som vi kallar politiker idag. Människor som tycker, tänker och tror sig ha rätten att uppträda som herrar över andra. De utövar makt över andra människor under förevändningen att de är folkens välgörare. Men den makthavare som tycker, tänker och tror sig vara en folkets välgörare måste först ha tillförskansat sig makten att bestämma över folket genom att ta delar av eller hela folkets frihet och självständighet ifrån dem. Det må vara folkets ekonomiska, sociala, kulturella frihet eller någon annan form av individens självständighet.
För att ha något att ge tillbaka till folket som folkets välgörare så måste de politiska makthavarna först ha tagit detta något ifrån folket. Proppmätta av sin egen självrättfärdighet förväntar sig sedan de politiska herrarna att folket ska fyllas av tacksamhet för att dessa ’välgörare’ ger tillbaka delar av det som de en gång har tagit. Ingenting är nytt under solen. Maktlystna människor som tycker, tänker och tror sig ha rätt att bestämma över andra människor har alltid funnits och de finns i överflöd i vår tid. Maktfullkomliga kungar då, maktfullkomliga politiker nu. Samma skrot och korn.
Men Jesus menade att med oss som är kristna är och ska det vara annorlunda: ”Med er är det annorlunda: den störste bland er skall vara som den yngste, och den som är ledare skall vara som tjänaren.” Den yngste har ingen makt och söker inte efter makt. Den yngste har inte och söker inte något inflytande över andra människor. Den yngste har inga och gör inga anspråk på att bestämma över andra människor och deras liv. Den yngste är själv alldeles och absolut fri i det att han inte försöker eller vill inskränka andra människors frihet.
En kristen ledare är en någon som gör sig till andra människors tjänare. En kristen ledare verkar tillsammans med och i jämlikhet med andra människor. Med stöd, hjälp och uppmuntran där den enskilda individen befinner sig i tillvaron. På den enskilda människans egna villkor. En kristen ledare möter aldrig sina medmänniskor med ett passiviserande ovanifrånperspektiv utan alltid med bemyndigande tankar som upprättar och befriar den enskilde till att bli den människa som han eller hon är ämnad att vara. En kristen ledare tjänar sina medmänniskor med det glada budskapet om frälsningens befrielse.
Jesus tog sig själv som exempel: ”Vem är störst, den som ligger till bords eller den som betjänar honom? Är det inte den som ligger till bords? Men jag är mitt ibland er som er tjänare.” De låg till bords tillsammans där på den där övervåningen. Då fanns det alltid någon som betjänade dem som låg till bords. Den som låg till bords var hierarkiskt större än den som betjänade. Jesus låg där till bords som en av de ’större’ men han hade gång på gång visat att han var en människornas tjänare.
Vi känner ju till berättelserna om vad Jesus gjorde för människor och hur han gjorde det. Han mötte den blinde mannen utanför Jeriko och frågade honom: ”Vad vill du att jag ska göra för dig?” och helade honom därefter. Han kände medlidande för änkan vid Nain som förlorade sin ende son och han uppväckte honom från döden. Han botade kvinnan som hade lidit av blödningar i tolv år. Han botade spetälska. Han gav oss liknelsen om den barmhärtige samariern som en arketyp för hur en kristen ledare kan, bör och ska agera till förmån för sina medmänniskors bästa. Berättelserna om hur Jesus tjänade sina medmänniskor med befrielsens och frihetens glada budskap är många och välkända.
Ingenstans och ingen gång tar sig Jesus rätten att utöva makt över någon människa för att begränsa hans eller hennes frihet. Han begränsade inte ens friheten för dem som ville straffa honom med döden på korset. En kristen människa och en kristen ledare är, och ser till att förbli, maktlös i relation till andra människor. En kristen människa tänker, tycker eller tror sig inte ha någon rätt att ta eller ha makt över någon annans frihet. I Jesus efterföljd och i linje med vad Jesus förkunnade så behöver vi som kristna betrakta andra människor som absolut fria varelser som ingen har rätt att utöva någon form av frihetsbegränsande makt över.
I, med och genom den befrielsens frälsargärning som Jesus åstadkom med sitt liv, sin död och uppståndelse befriades varje människa till en absolut frihet inför Gud Fadern som ingen annan människa under några som helst omständigheter har någon rätt att ta ifrån honom eller henne. Att leva i och med sin kristna tro är att betrakta alla andra människor som frälsta, befriade och absolut fria människor. Allt annat är att göra våld på den frihet som Jesus med sin frälsargärning tillförsäkrar var och en och alla. Den enda som en kristen människa har att svara inför är Gud Fadern själv, med Sonen i Anden. I alla andra avseenden är en kristen människas frihet absolut och okränkbar.
Det är vår uppgift som kristna människor att i alla sammanhang bekräfta och verka för människans och människors frihet. Oavsett vem, var eller när. Det är vår uppgift som kristna att säga ifrån högt och tydligt när politiska maktmänniskor av olika slag i olika sammanhang och på olika sätt inskränker människors frihet. Oavsett vem, var eller när. Sådan är den etiska och moraliska uppmaning som Jesus lade ner i vår kristna tro vid den sista måltiden på den där övervåningen i Jerusalem medan lärjungarna tvistade om frågan om vem av dem som skulle anses vara störst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar