"Sedan kom Jesus från Galileen till Johannes vid Jordan för att döpas av honom. Men Johannes ville hindra honom och sade: ’Det är jag som behöver döpas av dig, och nu kommer du till mig.’ Jesus svarade: ’Låt det ske. Det är så vi skall uppfylla allt som hör till rättfärdigheten.’ Då lät han det ske. När Jesus hade blivit döpt steg han genast upp ur vattnet. Himlen öppnade sig, och han såg Guds ande komma ner som en duva och sänka sig över honom. Och en röst från himlen sade: ’Detta är min älskade son, han är min utvalde.’”(Matteus 3:13–17)
Johannes Döparen levde i utkanten av samhällsgemenskapen. Han var närmare vildmarkens kompromisslösa kärvhet än det välordnade livet i byar och städer. Han bar kläder av kamelhår och läder. Han levde på gräshoppor och vildhonung och var väderbiten och kärv. Johannes Döparen var allt annat än en välkammad figur som passade in i de tillrättalagda ”religiösa” sammanhangen. Men människor från vida omkring sökte upp honom för att låta sig döpas av honom. Många trodde och litade på att det Johannes sade och gjorde var viktigt och på riktigt. De trodde att han talade sant om vem Gud är och om vad det innebär för människorna. ”Omvänd er. Himmelriket är nära” predikade han för de som ville lyssna.
Johannes förstod att hans förkunnelse och hans dop var begränsade till denna världen. Och han förstod att den någon som han vittnade om har en makt och myndighet som går utanför ramarna för verkligheten som vi känner den. Med helig ande och eld ska han skilja agnarna från vetet vid själva existensens yttersta gräns. Johannes insåg allvaret och gjorde vad han kunde för att få folket att förstå att när Jesus väl ger sig till känna som den han är då är det på allvar. Då är det är på liv och död.
Johannes blev uppbragd när fariseer och saddukeer kom för bli döpta av honom. När de religiösa ledarna dök upp, de som konstruerade en välordnad och tillrättalagd ”religion” av Guds uppenbarelse då dundrade han av helig vrede. ”Huggormsyngel, vem har sagt er att ni kan slippa undan den kommande vreden? Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen.” Han utmanade och provocerade och han erbjöd ingen tillrättalagd och lättsmält variant av ”religion.” ”Omvänd er. Himmelriket är nära” predikade han högt och kompromisslöst.
Så kom Jesus för att döpas av den väderbitna, kärva och provocerande Johannes. Johannes och Jesus mödrar var släkt och de kände sannolikt varandra sedan barnsben. Johannes hade anat att det var något utöver det vanliga med Jesus. Han tyckte att det var lite konstigt att Jesus ville låta sig döpas av honom. Men Jesus insisterade och sade: ”Låt det ske. Det är så vi skall uppfylla allt som hör till rättfärdigheten.” Jesus lät sig döpas av Johannes av en anledning. Jesus delade kompromisslöst människans och människornas livsvillkor. Det fanns ingen gräddfil vid sidan av det liv som alla andra människor levde där Jesus skulle glida förbi livets svårigheter. Jesus underkastade sig villkoren för Johannes dop som en människa bland människor.
Johannes döpte för omvändelsens skull. Omvändelse i meningen att vända om för att vända sig själv och hela sitt liv till Gud. När Johannes döpte Jesus skedde miraklet. Det Johannes hade anat bekräftades i ett uppenbarelsens ögonblick som en gång för alla förändrade allt. För alla människor. I alla tider. ”Himlen öppnade sig och den heliga Anden kom ner över Jesus i en duvas skepnad. En röst hördes från himlen: ’Du är min älskade son, du är min utvalde.’” Himmelriket var nära för en kort stund när Gud där och då uppenbarade sig för världen med hela sitt innersta treeniga väsen och sin djupaste identitet i Fadern och Sonen och Anden.
Gud gav sig till känna helt och hållet när himlen öppnade sig efter Jesus dop. Gud blottlade sitt innersta väsen när Faderns röst talade om Sonen i och med Andens manifestation. Det var den absoluta uppenbarelsens totala epicentrum. Hela tillvarons absoluta mittpunkt. Nollpunkten. Där och då uppenbarade Gud sitt innersta jag och sin treeniga identitet för världen. Det var som om Gud där och då förkunnade för hela sin mänsklighet 'det här är vem jag är' – Fadern och Sonen och Anden. Det är vem Gud är. Ingen annan och inget annat.
Det blir ingen välkammad och tillrättalagd ”religion” när den levande Guden uppenbarar sig. Allt som är välordnat och tillrättalagt kastas omkull om eller när Gud uppenbarar sig igen. Därför att Gud är en treenig någon som lever och är fri. En treenig någon som lever och förändras. En treenig någon som inte låter sig begränsas av människors ord och tankar. Vi behöver följa Johannes Döparens uppmaning varje dag. Vi behöver börja om varje dag och vända om från vår självupptagenhet för att vända oss själva och våra liv till vår Herre och Gud som ständigt uppenbarar sig på nya sätt.
Johannes döpte Jesus och ”himlen öppnade sig, och han såg Guds ande komma ner som en duva och sänka sig över honom. Och en röst från himlen sade: ’Detta är min älskade son, han är min utvalde.’” Himmelriket öppnade sig när Gud uppenbarade sig med sitt innersta treeniga väsen. Det hände alldeles på riktigt där och då, det händer här och nu och det är fortfarande alldeles sant. 'Omvänd er. Himmelriket är nära.'
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar