"När han gick in i Kafarnaum kom en officer fram till honom och bad om hjälp: ’Herre, min tjänare ligger förlamad där hemma och har svåra plågor.’ Jesus sade: ’Skall då jag komma och bota honom?’ Officeren svarade: ’Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak. Men säg bara ett ord, så blir pojken frisk. Jag är själv en som står under befäl, och jag har soldater under mig, och säger jag till den ene: Gå, så går han, och till den andre: Kom, så kommer han, och säger jag till min tjänare: Gör det här, så gör han det.’ Jesus blev förvånad och sade till dem som följde honom: ’Sannerligen, inte hos någon i Israel har jag funnit en så stark tro. Jag säger er att många skall komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket. Men rikets egna barn skall kastas ut i mörkret utanför. Där skall man gråta och skära tänder.’ Och till officeren sade Jesus: ’Gå. Du trodde och det skall ske.’ Och i det ögonblicket blev pojken frisk." (Matteus 8:5–13)
En romersk officer var ingen småborgerlig figur i en klädsam uniform. En romersk officer var en beslutsam och handlingskraftig gestalt. Han hade makt, bestämde, fattade beslut och fick saker och ting gjorda. En officer var dessutom en militär, en soldat vars dagliga värv var allt annat än en tebjudning. Han var en någon som behövde litade på sin egen och sina underställdas förmågor i alla lägen. För en officer är tilliten till den egna förmågan och förtroendet för de underställda skillnaden mellan liv och död. Det är inte svårt att förstå varför Jesus uttryckte en viss förvåning när officeren frågade honom om hjälp. Officeren var en man med makt, resurser och inflytande. Men inför sin tjänares sjukdom stod han maktlös.
Den romerske officeren måste ha hört talas om Jesus. Han måste ha hört berättelserna om vad Jesus hade gjort. Berättelserna om att Jesus kunde hjälpa och bota. Han måste ha hört något som skakade om honom i hans innersta. Varför skulle han som officer annars underkasta sig Jesus och Jesus förmåga. Officeren var ju den som hade det världsliga maktövertaget. Någon hade berättat. Någon hade vittnat för officeren om Jesus på ett sådant sätt att han förstod att inför livet i sig, sjukdom och död – allt det där som han själv var maktlös inför – var Jesus den som hade makt och inflytande. Officeren blev omvänd från att lita på sin egen förmåga till att helt och hållet lita på Jesus förmåga. Han hoppades och trodde att Jesus kunde och ville hjälpa när hans egen förmåga kom till korta.
Jesus blev förvånad. Officerens tillit och tro förvånade Jesus därför att det inte fanns några egentliga skäl till att officeren skulle tro att Jesus kunde och ville hjälpa honom. De var varandras världsliga motståndare. Jesus var en israelisk jude och officeren var en del av den förtryckande romerska ockupationsmakten. Men något hade hänt. Någon hade vittnat om Jesus förmåga och vilja att hjälpa även dem som i världens ögon inte förtjänade någon hjälp. Så han bad Jesus om hjälp för sin tjänares skull, trots att Jesus under inga omständigheter skulle kunna gå in under hans tak. Officeren jämförde sin egen världsliga förmåga att få sina soldater och tjänare att lyda order och instruktioner med Jesus förmåga att råda över livet i sig, sjukdom och död. Han trodde att Jesus kunde och skulle vara lika beslutsam i relation till livet, sjukdom och död som han själv var beslutsam i relation till världsliga ting. Han hoppades att Jesus skulle hjälpa, trots att han inte var värdig någon hjälp.
Jesus blev förvånad igen. Inte ens hos och bland sina egna hade Jesus sett eller upplevt en sådan tro som trotsade de yttre omständigheterna. En tro som har uttömt den egna viljans möjligheter och som har lagt ifrån sig tilliten till den egna förmågan för att istället helt och hållet lita på Jesus vilja och förmåga. När inget annat återstår, när den egna viljans och förmågans alla möjligheter är uttömda, då är hoppet och löftet som finns i Jesus det enda som återstår. Jesus känner sin mänsklighet och vet att livet förr eller senare för människor dit. Från öster och väster, överallt ifrån, ska många komma med tomma händer i hopp om och tro på att löftet ska vara sant. Att det ska vara sant att Jesus kan och vill hjälpa var och en och alla som inte längre av egen vilja och förmåga kan hjälpa sig själva.
Jesus ska ta emot var och en och alla som sina egna. Som han tog emot den romerske officeren. Men de som konfronteras av livets yttersta begränsningar och tror att ”jag kan själv” kommer att uppleva sig som lämnade utanför. De kommer att gråta och skära tänder av besvikelse när den egna förmågan kommer till korta inför livet i sig, inför sjukdom och död. Det är bara Jesus vilja och förmåga att hjälpa människan och människorna som bär när det faktiskt gäller livet och döden. När vår egen vilja och förmåga att kontrollera tillvaron har kommit till vägs ände då bär Jesus var och en och alla hela vägen in i evigheten. Jesus sade till officeren: ”Gå. Du trodde och det skall ske.” Miraklet skedde och pojken blev frisk. För att officeren trodde, för att Jesus kan och vill hjälpa oss och alla andra människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar