#664. Påskdagen…

”Efter sabbaten, i gryningen den första veckodagen, kom Maria från Magdala och den andra Maria för att se på graven. Då blev det ett kraftigt jordskalv, ty Herrens ängel steg ner från himlen och kom och rullade undan stenen och satte sig på den. Hans utseende var som blixten och hans kläder vita som snö. Vakterna skakade av skräck för honom och blev liggande som döda. Men ängeln sade till kvinnorna: ’Var inte rädda. Jag vet att ni söker efter Jesus, som blev korsfäst. Han är inte här, han har uppstått, så som han sade. Kom och se var han låg. Skynda er sedan till hans lärjungar och säg till dem: ”Han har uppstått från de döda, och nu går han före er till Galileen. Där skall ni få se honom.” Nu har jag sagt er detta.’ De lämnade genast graven, och fyllda av bävan och glädje sprang de för att berätta det för hans lärjungar. Då kom Jesus emot dem och hälsade dem, och de gick fram, grep om hans fötter och hyllade honom. Men Jesus sade till dem: ’Var inte rädda. Gå och säg åt mina bröder att bege sig till Galileen. Där skall de få se mig.’ Medan de var på väg kom några ur vaktstyrkan in till staden och berättade för översteprästerna om allt som hade hänt. Dessa överlade med de äldste, och sedan gav de soldaterna en stor summa pengar och sade till dem: ’Säg att hans lärjungar kom under natten och rövade bort honom medan ni sov. Om ståthållaren får höra detta skall vi tala med honom så att ni inte behöver oroa er.’ Soldaterna tog pengarna och gjorde som de hade blivit tillsagda. Så vann detta rykte spridning bland judarna ända till denna dag. De elva lärjungarna begav sig till Galileen, till det berg dit Jesus hade befallt dem att gå. När de fick se honom där föll de ner och hyllade honom, men några tvivlade. Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: ’Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.’” (Matteus 28:1–20)

Dagen efter korsfästelsen var stum och tom. Som det blir när någon som står en nära dör plötsligt. I Jesus fall var döden även våldsam och plågsam. Så dagen efter var sådär märkligt stum och tom som det blir när världen och verkligheten har förändrats för att aldrig bli sig lik igen. Så kom gryningen efter den första dagen efter Jesu död och Maria och Maria gick till graven. För att sörja. För att minnas. Vi behöver en plats att gå till när vi sörjer, en plats som påminner oss om den vi saknar. Så de gick till graven. Men det blev ingen stillsam stund i sorg och saknad. Det blev som ett jordskalv.

Med ett oväntat dunder och brak uppenbarade sig en Guds ängel för Maria och Maria. Ängeln rullade undan det stora stenblocket som täckte graven ingång och satte sig där. Ängeln var en imponerande gestalt. Det lyste om honom. Vakterna vid graven låg orörliga av skräck. Maria och Maria stod där omtumlade och rädda. Ängeln började att tala med en röst som talade från urtidens djup. Han sade: Var inte rädda. Jag vet att ni söker efter Jesus, som blev korsfäst. Han är inte här, han har uppstått, så som han sade. Kom och se var han låg. Skynda er sedan till hans lärjungar och säg till dem: ’Han har uppstått från de döda, och nu går han före er till Galileen. Där skall ni få se honom.’ Nu har jag sagt er detta.”

Änglar är Guds budbärare. Ängeln vid graven bar bud från Gud Fadern att Sonen inte längre var död. Han var och är uppstånden från de döda. Det märkligaste och konstigaste, det mest osannolika, och mest otroliga, det mest fantastiska och det mest radikalt verklighetsförändrande som har hänt på den här planeten sedan livet blev till i urhavet var och är ett faktum. Jesus har uppstått från döden. Jesus är uppstånden från de döda. Jesus lever trots att han var alldeles på riktigt död. Det finns ett före och ett efter allt förändrades.

Maria och Maria undrade nog vad som hade hänt och vad som skulle hända. Maria och Maria är uppståndelsens första vittnen. De är de första som får uppgiften att berätta för världen att det omöjliga är möjligt. Den kristna kyrkans vittnesbörd om vem Jesus är började där och då. Med Maria och Maria som sprang så fort benen bar dem för att berätta för de andra om vad som hade hänt.

Jesus visste och förstod att Maria och Maria undrade, bävade, tvekade och tvivlade när de sprang på snabba fötter för att ta sig till de andra. Så han gav sig till känna och visade sig för dem. Plötsligt stod han där. De såg honom dö på korset. De såg honom bli lagd i graven. De gick till graven för att sörja och minnas. Ändå stod han där framför dem, alldeles livs levande. Obegripligt och mycket märkligt. Jesus kom emot dem och hälsade dem, och de gick fram, grep om hans fötter och hyllade honom. Men Jesus sade till dem: ’Var inte rädda. Gå och säg åt mina bröder att bege sig till Galileen. Där skall de få se mig.’ Glädjen, förvåningen och bävan som Maria och Maria upplevde är nog svår om inte omöjlig att föreställa sig. Men var inte rädda. Gå till Galileen, där ska vi få möta varandra igen.

Översteprästerna och de äldste gav soldaterna en stor summa pengar och sade till dem: ’Säg att hans lärjungar kom under natten och rövade bort honom medan ni sov.’ Soldaterna tog pengarna och gjorde som de hade blivit tillsagda. Så vann detta rykte spridning ända till denna dag. Jesus uppståndelse från de döda har förklarats bort och bortförklarats på oräkneliga sätt av lika många anledningar ända sedan dagen det hände. Men den kristna kyrkans tro står och faller med det faktum att Jesus uppstod kroppsligen från döden – i den meningen att samma kroppsliga Jesus levde och lever igen efter att han varit alldeles på riktigt död. Det finns ingen genväg förbi eller mellanväg genom Jesus uppståndelse. Antingen så är det alldeles sant att Jesus uppstod från de döda som den han kroppsligen var eller så är allt som den kristna kyrkan har stått och står för en stor och falsk lögn. Att Jesus uppståndelse från döden är ett sant och konkret kroppsligt faktum, det är inte förhandlingsbart.

Lärjungarna tog emot Marias och Marias vittnesbörd och gav sig iväg till det berg i Galileen dit Jesus hade befallt dem att gå. Där fick de möta honom alldeles livs levande. När de fick se honom där föll de ner och hyllade honom, men några tvivlade. Förvåningen och glädjen glädjen blev stor förstås. Tvivlet fanns där också givetvis. Vem av oss hade inte tvivlat om någon sade sig ha träffat någon som vi vet är död? Vem av oss tvivlar inte åtminstone litegrann när vi hör det berättas om att Jesus som var död lever igen? Men tvivel gör inte Jesus uppståndelse mindre sann. Tvivel är trons fotspår.

Den uppståndne Jesus sade åt dem att gå till Galileen för att möta honom där. Galileen är platsen där Jesus har lovat att komma oss till mötes. Jesus är uppstånden från de döda. Jesus lever och har lovat att möta oss i Galileen. Var och en av oss har gett sig av hemifrån och begett sig till Galileen. Hit till kyrkan. Till gudstjänstens gemenskap och till nattvardens bröd och vin.

Den här lilla kyrkan är platsen Galileen där Jesus har lovat att komma oss till mötes. Jesus är här här. Osedd men påtagligt närvarande. Jesus lever och möter oss här, kroppsligen i nattvardens bröd och vin. Alldeles på riktigt. Det är ett märkligt, otroligt, radikalt och helt fantastiskt mirakel. Och det är alldeles sant. Den uppståndne och alldeles på riktigt levande Jesus möter oss här och Jesus talar till oss, nu som då: ’Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.’