”’Vad säger ni om det här: En man hade två söner. Han vände sig till den ene och sade: ”Min son, gå ut och arbeta i vingården i dag.” Han svarade: ”Nej, det vill jag inte”, men sedan ångrade han sig och gick. Mannen vände sig till den andre och sade samma sak. Han svarade: ”Jag skall gå, herre”, men han gick inte. Vilken av de båda gjorde som fadern ville?’ De svarade: ’Den förste.’ Då sade Jesus till dem: ’Sannerligen, tullindrivare och horor skall komma före er till Guds rike.’" (Matteus 21:28–31)
Jesus ställde en fråga till lärjungarna med en liknelse. I liknelsen fanns det två söner vars far ber dem om hjälp med arbetet i en vingård. Den första sonen vill inte hjälpa till men gör det ändå. Den andra vill hjälpa till men låter bli. Jesus frågade vem av dem som gör vad fadern vill. Lärjungarna svarade den första sonen, han som sade att han inte ville men hjälpte till ändå. Jesus svarade lite oväntat med att tullindrivare och horor ska komma före lärjungarna till Guds rike.
Man kan förstå lärjungarna. De menade väl att den ovillige sonen ändå fick jobbet gjort och att det var det viktiga. Det verkar ju rimligt. Men Jesus menade något annat. Varken tullindrivarna eller hororna var några föredömen om att få saker och ting gjort för Guds rike. Ändå menade Jesus att just tullindrivarna och hororna skulle komma före lärjungarna till Guds rike.
Jesus förklarade varför. När han hade ställt frågan med liknelsen och lärjungarna svarat honom då sade han: ”Johannes kom, och han visade er vägen till rättfärdighet, men ni trodde inte på honom. Tullindrivarna och hororna trodde på honom, och ni såg det, men inte heller då ångrade ni er och trodde på honom.”
Vingårdsarbetet som Jesus med sin liknelse talade om hade med Johannes döparens förkunnelse om vägen till rättfärdighet och tro att göra. Johannes döparen sade: ”Omvänd er. Himmelriket är nära” och han döpte de som bekände sina synder. Johannes döparen förkunnade att Jesus är den som kan och ska döma världen. Han predikade omvändelse till tro på Jesus och förlåtelse för den som bekänner sina synder.
Det vill säga, Johannes förkunnade förlåtelse för dem som vill tro, även om de deras gärningar kommer till korta. Som liknelsens son, som sade att han ville och skulle hjälpa till men som inte förmådde och inte gick. Som tullindrivarna och hororna, som ville tro att rättfärdiggörelsens förlåtelse var möjlig även för dem.
Med liknelsen om fadern, de två sönerna och vingården tog Jesus fasta på att det är viljan att tro, inte förmågan att göra, som är det viktiga. Det är viljan att tro på Jesus som är befriande, frälsande och upprättande, inte några gärningar. Att vilja tro är att tro och det räcker.
”Jag tror att jag kanske kommer att vara litet säkrare på att vara lite närmare. Det är allt. Evigheten finns i insikten att detta lilla är mer än nog.” R.S. Thomas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar