#683. Femtonde söndagen efter Trefaldighet…

”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.” (Matteus 11:28–30)

’Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor.’ Jesus ord är riktade till hela mänskligheten, till alla människor och till varje människa. Var och en av oss vet alltför väl vad den egna bördan består av. Var och en har sin egen börda i form av skuld och oförätter. Varje mänskligt hjärta bär något som behöver förlösas, något som man behöver eller vill bli befriad från. ’Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor’ säger Jesus till hela sin mänsklighet. Jesus ord är en villkorslös famn som är öppen för alla människor. Han villkorar inte det han säger på något sätt. Han kvalificerar inte vem som är välkommen, vad man måste tänka, tycka eller tro. Han specificerar inte vilka bördor som är giltiga eller ogiltiga. Han definierar inga undantag. ’Alla’ betyder verkligen alla och ingenting annat.

’Jag ska skänka er vila.’ Den som har burit en tung börda vet vad vila betyder och vad vilan är värd. Den som har burit en börda länge vet att ju längre bördans tyngd har belastat axlarna desto mer värt är det att få lägga bördan ifrån sig. Jesus ska skänka den nedtyngde vila. Att skänka något det är att ge det som gåva. En gåva får man ta emot utan att har gjort sig förtjänt av den. Utan att man har kunnat göra sig förtjänt av den. En gåva får man gratis. Gratia – av nåd. Vilan som Jesus lovar att ge var och en och alla ger han oss av nåd, utan att någon av oss kan ha gjort sig förtjänt av den.

’Ta på er mitt ok och lär av mig.’ Ett ok är hjälpmedel för att bära något som är tungt. Ofta läggs ett ok över axlarna för bära något som väger mycket. Jesus erbjuder oss sitt ok för att vi ska kunna bära våra bördor med hjälp av honom. Jesus ok består av ’ett milt och ödmjukt hjärta.’ Hjärtat gestaltar viljan. Det som finns i hjärtat är viljan. Ett starkt hjärta är en stark vilja. Ett förhärdat och hårt hjärta är en förhärdad och hård vilja. Men Jesus hjärta är milt och ödmjukt. Hans vilja är mild och ödmjuk. Han erbjuder oss möjligheten att bära våra bördor med mildhet och ödmjukhet. Det vill säga – vår inre vilja behöver inte vara stark, behöver inte vara hård, i relation till de bördor som vi bär i vårt innersta. Vi behöver inte vara starka och hårda i relation till vår skuld och våra oförätter. Det som behövs och hjälper är mildhet och ödmjukhet.

’Så ska ni finna vila för er själ.’ Själen är inte någon form av esoterisk ’andlig’ del av människan. Själen är hela människan. När Gud skapade människan i Genesis 2:7 då formade Gud människan av stoft från marken och blåste in sin levande och livgivande Ande i stoftet. Människan blev då en ’nefesh’, en levande varelse vars väsen präglas av en djup livsglädje. En glädje som väcks av att vara vid liv. Denna ’nefesh’ är människan i sin helhet, sammansatt av stoft och livets ande. Den helheten är människans själ. Det vill säga allt det som gör oss till dem vi är. Den som har tyngts av inre samvetskval vet att även den bördan gör kroppen trött. Den som har burit en tung fysisk börda vet att den bördan även gör sinnet trött. Det går inte att bryta ut en del av en människa och göra den delen fristående från allt annat i människan. Själens vila som finns i Jesus löfte omfattar allt som gör oss till de människor vi är. Kropp, tankar, känslor, intellektet, relationer, tro och tvivel. Alltihop.

’Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.’ Jesus erbjuder oss ett skonsamt ok. Ett verktyg för att bära bördor som inte skaver och tär på oss. Jesus ok är förlåtelsens möjlighet. Det är ett ok som befriar från skuldens och oförrätternas börda. Att bli förlåten är att bli befriad från skuld. Att kunna förlåta är att bli befriad från en oförrätt. Förlåtelsen innebär och betyder att skuldens och oförrättens börda lyfts av och ersätts av förlåtelsens skonsamma ok. Bördan som Jesus erbjuder i utbyte är lätt. Jesus börda är löftet och förvissningen om att det som behövde förlåtas verkligen är förlåtet. Den bördan är lagd åt sidan för att aldrig plockas upp igen. Alldeles på riktigt.

Det kan vara svårt att tro och lita på att förlåtelsen i relation till vår Herre verkligen är sann. Att det verkligen är sant att Gud Fadern genom Jesus faktiskt förlåter den som ber om förlåtelse, vad saken än gäller. Det kan vara svårt att tro att allt elände som människor gör sig skyldiga till faktiskt är möjligt att förlåta. Om förlåtelsen i relation till vår Herre och Gud är svår så är förlåtelsen människor emellan kanske ännu svårare. Varje dag blir vi genom nyheterna påminda om den mellanmänskliga förlåtelsens svårighet. I ljuset av den förlåtelsens möjlighet som Jesus talar om så är den mellanmänskliga förlåtelsen ibland provocerande. Det finns mycket oss människor emellan som kanske inte kan förlåtas, en del kanske inte ska förlåtas. I vissa sammanhang är förlåtelsen en absolut omöjlighet. Ingen har någonsin påstått att förlåtelse är enkelt. Jesus säger inte att det är enkelt. Men han säger att det är möjligt. Förlåtelsen är en möjlig omöjlighet.

Jesus är alla syndares vän, oavsett vem eller vad. Den omöjliga förlåtelsens möjlighet som Jesus talar om är radikal, utmanande och provocerande. En förlåtelsens, befrielsens och frälsningens möjliga omöjlighet som är inom räckhåll även för de mest avskyvärda av människor. Det betyder inte att vi måste eller ska ta på oss den övermäktiga uppgiften att förlåta världens alla vedervärdiga människor. Men det betyder att vi som kristna behöver och ska vittna om att den uppståndne Jesus förmår att förlåta, befria och frälsa alla människor och varje människa som kommer till honom och ber om förlåtelse. Oavsett vem, oavsett vad. Vi behöver vittna om att Jesus alltid är för människor och för varje människa – och att det gäller även för dem som vi inte tycker om, som vi tar avstånd från och som vi är emot.

’Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.’

#682. Trettonde söndagen efter Trefaldighet…

"Ni har hört att det blev sagt: öga för öga och tand för tand. Men jag säger er: värj er inte mot det onda. Nej, om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom. Om någon vill processa med dig för att få din skjorta, så ge honom din mantel också. Om någon vill tvinga dig att följa med en mil i hans tjänst, så gå två mil med honom. Ge åt den som ber dig, och vänd inte ryggen åt den som vill låna av dig. Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er; då blir ni er himmelske faders söner. Ty han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. Om ni älskar dem som älskar er, skall ni då ha lön för det? Gör inte tullindrivarna likadant? Och om ni hälsar vänligt på era bröder och bara på dem, gör ni då något märkvärdigt? Gör inte hedningarna likadant? Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig.” (Matteus 5:38–48)

Jesus befann sig på ett berg någonstans i Galileen. Han hade nyligen blivit döpt av Johannes döparen och han hade samlat den första lilla gemenskapen med de första lärjungarna Han hade börjat förkunna, undervisa och bota människor. Ryktet om honom hade spridit sig och skaror av människor samlades för att söka upp och följa honom. Jesus gick upp på det där berget och undervisade dem som hade kommit dit. Senare skulle det han sade där på berget samlas ihop och minnas som hans Bergspredikan.

Han började med att tala om lagen och om sig själv i relation till lagen. Han sade att han inte hade kommit för att upphäva lagen utan för att uppfylla lagen som är förknippad med förbundet som Gud Fadern har ingått med det judiska folket. Lagen stipulerar förbundsvillkoren och lagen är garantin för att Gud Faderns förbund fortfarande gäller. Så länge lagen gäller så gäller förbundet. Jesus var tydlig med att han inte upphävde eller ersatte Gud Faderns befintliga förbund med Israel. Han bekräftade att det ursprungliga förbundet och dess lag fortfarande gäller.

Senare förstod man att den uppståndne Jesus utvidgade förbundet till att gälla inte bara Israel utan alla människor. Men det är fortfarande ett och samma förbund. Jesus kom inte med något nytt förbund, han uppfyllde det ursprungliga förbundet som redan fanns och som fortfarande finns. När Jesus talade till folkskarorna skärpte han förbundets och lagens villkor. Det välkända uttrycket ”öga för öga, tand för tand” är en del av den förbundslag som Mose tog emot från Gud på berget i Sinai. ”Sker skada, skall du ge liv för liv, öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot, bränt för bränt, sår för sår, skråma för skråma.” (Exodus 21:23-25)

Vi förstår ofta 'öga för öga, tand för tand' som en uppmaning att ge igen. 'Om någon ger dig en blåtira så ska du ge igen med en blåtira' ungefär. Men det är ett missförstånd. 'Öga för öga, tand för tand' är en uppmaning till besinning och barmhärtighet. Vad mer är, det är en uppmaning till ansvarstagande. "Sker skada, ska du ge liv för liv…" Det vill säga – om du orsakar skada då ska du kompensera den som skadats i motsvarande grad. Förbundslagen är en uppmaning till ansvarstagande, inte en uppmaning till hämndlystnad.

Om eller när någon förorättas höjs ofta röster för hämnd och hämnden orsakar mer hämnd i våldspiraler som aldrig tar slut. Förbundslagen sätter en gräns för våldet och lagen säger att du ska inte utkräva en hämnd som orsakar mer hämnd. Och viktigast av allt, om du har orsakat någon skada då har du ett ansvar för att kompensera den som har drabbats. Jesus skärpte det påbudet när han sade: ”Om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom.” Jesus uppmanade oss att bryta våldspiralerna genom att helt och hållet avstå från att ge igen och hämnas. Tvärtom, sade Jesus, om någon kräver att få din skjorta så ge honom din mantel också, om någon tvingar dig att gå en mil så gå två mil med honom.

Det här är kanske något av det mest utmanande och provocerande av allt med Jesus. Det är lätt att vara välvillig, god och snäll mot dem som vill oss väl. Det är nästan omöjligt att vara välvillig, god och snäll mot dem som vill och gör oss illa. Det finns kanske ingenting som är svårare att tillämpa i praktiken. Men, det är vad Jesus uppmanar oss till. ”Ge åt den som ber dig, och vänd inte ryggen åt den som vill låna av dig” sade Jesus. Men vad ska man göra om någon tar istället för att be om hjälp? Vad ska man göra om någon vill en illa? Om någon faktiskt är fientlig, ond och elak? ”Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er; då blir ni er himmelske faders söner.”

I vår del av världen har tanken på att be för sina fiender länge mest varit en intellektuell övning. Men vi lever i en tid när våra judiska syskon och våra kristna systrar och bröder runt om världen förföljs, fördrivs och mördas. Alldeles på riktigt. Miljoner kristna i världen lever idag under förtryck och förföljelser. Våra judiska syskon i Israel kämpar för sin överlevnad. Det judiska folket Israel och varje enskild kristen människa som som drabbas av ondskan är våra systrar och bröder. Det är våra syskon som förföljs, fördrivs och mördas. Deras fiender är våra fiender.

Men Jesus uppmanar oss: ”älska era fiender och be för dem som förföljer er.” Den som påstår att det är lätt att vara kristen har inte förstått vad som händer i världen och har inte lyssnat på vad Jesus säger. Vi vill gärna att Gud ska straffa de som gör ont mot oss och andra. Men Guds kärlek till livet och Guds kärlek till människorna är obegripligt stor. Den kärleken omfattar även de som gör oss och andra illa. Gud Fadern låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. Det provocerar och trotsar våra uppfattningar om rätt och fel, om brott och straff och om offer och gärningsman. Guds oändliga kärlek är provocerande och just därför är Jesus så oerhört utmanande.

”Om ni älskar dem som älskar er, skall ni då ha lön för det? Gör inte tullindrivarna likadant? Och om ni hälsar vänligt på era bröder och bara på dem, gör ni då något märkvärdigt? Gör inte hedningarna likadant?” Att vara snäll och omtänksam mot de snälla och omtänksamma är inte så svårt. Att vara snäll och omtänksam mot de elaka och onda är nästan omöjligt. Jesus uppmanar oss att vara fullkomliga, så som vår fader i himlen är fullkomlig. Fullkomligt kärleksfulla som Gud Fadern är fullkomligt kärleksfull. Det är en uppmaning och förväntan som är svår intill omöjlig att leva upp till. Men det är så Jesus vill och önskar att det ska vara.

Det handlar inte om någon form av banal moralism. Det handlar om att avstå från viljan att slå tillbaka mot den som har gjort oss illa och istället önska och vilja den onde gott. Jesus vet att det är svårt. Gud Fadern vet att det är nödvändigt. Världens destruktiva våldspiraler behöver och måste brytas. Det är orimligt och omöjligt att själv och ensam ta på sig uppgiften att skapa fred i hela den fallna värld vi lever i. Men det vi kan göra är att börja här och börja nu, i det lilla och i de sammanhang där vi står och går. Vi kan försöka att stävja vår hämndlystnad i vår vardag och istället försöka att önska de illvilliga gott och det goda.


Du, jag och vi som är kristna behöver försöka lita på att Gud Fadern är den dömer den som ska dömas och straffar den som ska straffas. Vi behöver försöka lita på att Jesus förbarmar sig över de som drabbas av elände. Vi behöver tro på att Jesus löften om upprättelse, befrielse och frälsning för de förtryckta och förföljda är sanna löften. Ytterst behöver vi tro och lita på att den kristna kyrkas löfte om att döden inte är livets slut är sant. Dödens intighet, världens ondska och världens onda människor har redan förlorat. Gud Faderns kärlek, nåd och barmhärtighet har redan bekämpat all ondska – i, med och genom den uppståndne Jesus Kristus. Mot alla odds. Trots allt.

I ljuset av detta, den kristna trons tro och hopp, ska vi ta oss an livet och ta vårt ansvar efter förmåga och möjlighet.