#686. Domsöndagen…

"Och Fadern dömer ingen utan har helt överlåtit domen åt Sonen, för att alla skall ära Sonen liksom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som har sänt honom. Sannerligen, jag säger er: den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han faller inte under domen utan har övergått från döden till livet. Sannerligen, jag säger er: den stund kommer, ja, den är redan här, då de döda skall höra Guds sons röst och de som hör den skall få liv. Ty liksom Fadern äger liv, så har han också låtit Sonen äga liv, och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människosonen. Var inte förvånade över detta. Den stund kommer då alla som ligger i sina gravar skall höra hans röst och gå ut ur dem; de som har gjort det goda skall uppstå till livet, och de som har gjort det onda skall uppstå till domen. Av mig själv kan jag inte göra något: som jag hör, så dömer jag, och min dom är rättvis, ty jag följer inte min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig." (Johannes 5:22–30)

En dom förutsätter en instans som har satt gränser för vad som är straffbart och för vad som inte är straffbart. Gränserna har ofta formen av en lag. En lag sätter gränser för beteenden och handlingar och lagen reglerar de sanktionsmedel som behövs för att upprätthålla lagens gränser. En lag är ofta förutsättningen för att det ska finnas gränser för beteenden och handlingar som kan överträdas och för att det därmed ska finnas något att bli dömd för. En dom handlar om ansvarsutkrävande. Ansvaret som domen relaterar till är ett ansvar för något som någon har gjort eller orsakat. En friande dom för den som är oskyldig innebär ett frikännande från ansvar och en befrielse. En fällande dom för den som är skyldig innebär ett utkrävande av ansvar och ett utdömande av någon form av bestraffning. När den skyldige och dömde har avtjänat sitt straff då blir han fri igen.

Guds lag reglerar gränserna för människans relation till Gud och för Guds relation till människan. Guds lag sätter tydliga gränser för vad som är och för vad som inte är tillåtet i relationen mellan Gud och människan. Men Guds lag handlar inte om mänskliga moraliska regler. Guds lag är inte ägnad åt moraliska petitesser. Guds lag handlar om liv och död. Alldeles på riktigt. Guds lag stipulerar att den som bryter mot förbundets villkor begår en synd. Och straffet för synden är döden. Mänskligheten som sådan – om än inte varje enskild människa – har alltid gjort och gör sig dagligen skyldig till brott mot förbundsvillkoren. Mänskligheten har alltid syndat mot Gud och vi syndar dagligen mot Guds lag i allt det onda som vi som mänsklighet utsätter andra och varandra för. Mänskligheten älskar inte Herren, sin Gud, av hela sitt hjärta, med hela sin själ, med hela sin kraft, med hela ditt förstånd och sin nästa som sig själv. Mänsklighetens synd är återkommande och bestående. Straffet för synden är döden. Därför dör mänskligheten och människan ständigt.


Ingen kommer undan ansvaret för livet som har levts. Men domens dag handlar inte om mänskliga moraliska frågor. Guds lag och den kommande domen handlar om liv och död, om livet eller döden. Varken mer eller mindre. Gud Fadern har överlåtit den yttersta domen åt Sonen – åt Jesus. Jesus följer Gud Faderns vilja när han dömer. Och Gud Fadern har en gång för alla visat sin vilja i relation till människan och mänskligheten. När Gud Fadern uppväckte Sonen Jesus från de döda då visade Gud Fadern att hans vilja är att mänskligheten, människan och varje människa ska leva. Trots döden. Trots allt. Ingen kommer undan ansvaret för hur mänsklighetens liv har levts i relation till Gud. Alla ska dömas. Alla ska dö. Men den yttersta domens död leder vidare till frälsning, befrielse och uppståndelsens liv. När den skyldige och dömde har avtjänat sitt straff då blir han fri igen.

På den yttersta domens dag kommer även den mest hårdnackade förnekare att tro. Ty detta är Gud Faderns vilja – att Jesus inte skall låta någon gå förlorad av dem som han har gett honom, utan att han ska låta dem uppstå på den sista dagen. I, med och genom Jesus finns ett löfte som går utöver allt annat. Den frikännande, befriande och frälsande kraften som finns hos Jesus är så allomfattande och genomgripande att till och de som redan är döda omfattas av den. Makten över livet vilar i Gud Faderns händer och Gud Fadern har lagt makten över livet i Sonen Jesus hand. Gud Fadern har gett Sonen rätt att döma över liv och död ty han är Människosonen. Jesus har delat människans och mänsklighetens erfarenhet av livets villkor från vaggan till graven. Jesus vet vad det är att vara en brusten människa bland brustna människor. Jesus vet vad det är att leva och att dö som en människa. Han känner människan utan och innan och han har av Fadern fått makt att hålla dom över mänskligheten.

Gud Fadern är fylld av kärlek, nåd och barmhärtighet i relation till mänskligheten. Sonen Jesus råder över livet och döden och han är den som ska döma var och en och alla. Jesus dom över människan och människor är kärleksfull, nåderik och barmhärtig. Jesus dom leder efter straffets utmätande till evig befrielse istället för till evig bestraffning. Till frihet istället för till fångenskap. Till ett evigt levande liv istället för till död och icke-existens. Det är den kristna kyrkans glada, hoppfulla, befriande och frälsande budskap. Det är ett Evangelium som egentligen inte är något att bli förvånad över, för den har lyssnat på berättelsen om Jesus, för den som har lyssnat på vad Jesus har sagt och för den som tror att det han har sagt och gjort är sant.

#685. Tjugoförsta söndagen efter Trefaldighet…

"Han kom in i Jeriko och gick genom staden. Där fanns en man som hette Sackaios, och han hade hand om tullen och han var rik. Han ville gärna se vem denne Jesus var men kunde inte för folkmassan, för han var liten till växten. Han sprang i förväg och klättrade upp i en sykomor för att kunna se honom, eftersom han skulle gå förbi där. När Jesus kom dit såg han upp mot honom och sade: ’Skynda dig ner, Sackaios, i dag skall jag gästa ditt hem.’ Sackaios skyndade sig ner och tog emot honom med glädje. Alla som såg det mumlade förargat: ’Han har tagit in hos en syndare.’ Men Sackaios ställde sig upp och sade till Herren: ’Hälften av vad jag äger, herre, skall jag ge åt de fattiga. Och har jag pressat ut pengar av någon skall jag betala igen det fyrdubbelt.’ Jesus sade till honom: ’I dag har räddningen nått detta hus — han är också en son till Abraham, och Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det.’” (Lukas 19:1–10)

Sackaios var en tullindrivare, en tjänsteman som tog upp tull på varor som transporterades in i Jeriko för att säljas på stadens torg. Tullavgifterna gick till de lokala makthavarna och till romarna. Rom var ockupationsmakt och romarna såg till att den romerska kejsaren fick sin beskärda del av alla ekonomiska transaktioner som förekom ute i Romarrikets territorier. Tulltjänstemannen Sackaios hade en maktposition och han var illa ansedd. Han var en som man inte befattade sig med om det gick att undvika. Få eller ingen tyckte om honom. Sackaios var rik men ensam och utanför.

Jesus hade på olika sätt ställt till med uppståndelse i Galileen med omnejd och det gick rykten om honom. Folket i Jeriko hade hört berättelserna. Sackaios hade förstås hört talas om Jesus. Han var nyfiken på honom och ville gärna se vem han var. Dessutom, på vägen in till Jeriko botade Jesus mirakulöst en blind man som fick tillbaka sin syn. Så det var lite uppståndelse omkring Jesus när han kom till den lilla staden Jeriko.

Sackaios var kortväxt och såg ingenting av Jesus i folkmassan. Så han sprang i förväg och klättrade upp i ett träd för att kunna se lite bättre när Jesus passerade. När Jesus kom förbi just där då sade han: “Skynda dig ner, Sackaios, i dag skall jag gästa ditt hem.” Det var som om Jesus kände igen, eller åtminstone kände till, honom. Sackaios blev jätteglad förstås. Han var ju allmänt illa sedd och illa omtyckt så det var ovanligt för honom att ha gäster hemma. Han skyndade sig hem för att göra i ordning och ta emot Jesus. Någonting stort hände i Sackaios när Jesus sade som han sade och gjorde som han gjorde.

Folket i Jeriko tittade snett både på Jesus och på Sackaios. “Han har tagit in hos en syndare” sade de till varandra med dömande tonfall. Om Jesus ville umgås med Sackaios, som var en opålitligt typ, då var kanske Jesus också en minst lika opålitlig figur. Men folkets illvilja och småsinthet förändrade inte det som hade hänt med Sackaios. Ett omvändelsens mirakel blev till när Jesus brydde sig om den som ingen annan brydde sig om. Sackaios vände om från sitt egocentriska sätt att bara tänka på sig själv. Han lovade att dela med sig med hälften av sina tillgångar till de som hade det fattigt ställt. Han lovade att fyrdubbelt kompensera den eller dem som han hade bedragit eller snuvat på pengar.

Sackaios drabbades av en inre omvändelse som fick yttre konsekvenser när Jesus kände honom vid namn, visade honom omtanke och inkluderade honom i sin gemenskap. Jesus omtanke och vänlighet drabbade Sackaios så hårt att han omvärderade hela sig själv, hela sitt liv och sina relationer till andra. Det var en konsekvens av den medmänskliga kärlekens och nådens oerhörda och mirakulösa kraft. Jesus såg och förstod vad som hände i Sackaios inre och han sade: ”I dag har räddningen nått detta hus — han är också en son till Abraham, och Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det.” Räddningen nådde Sackaios hus när Sackaios blev sedd, bekräftad och på det sättet älskad av Jesus. Sackaios plats i gemenskapen blev etablerad, även han var en son till Abraham.

Jesus har kommit till världen för att söka det som är förlorat och rädda det. Här finns den djupast liggande kärnan i den kristna kyrkas Evangelium. Jesus söker den som är förlorad för att rädda honom eller henne. När Jesus når fram med nåden då når räddningen och frälsningen fram till var och en oavsett hur det har sett ut och oavsett vad andra eventuellt tycker och tänker om saken. Nåden befriar och frälser förändrar allt.

Men, kan Jesus omtanke verkligen omfatta även de mest småsinta, egocentriska och elaka typerna? Kan Jesus kärlek omfatta även de som är rika och de som kanske har skott sig på andra? Kan Jesus kärlek och frälsning verkligen gälla även den och dem som jag eller vi tycker är förkastliga i all sin uselhet? I de frågorna finns det som är mest utmanande med den kristna trons Evangelium. För Jesus älskar även den och dem som vi kanske inte tycker är värda att älskas. Jesus frälser även den och dem som vi kanske tycker är bortom all räddning. Gud Faderns kärlek manifesterad i Sonen är provocerande därför att den omfattar och omfamnar så mycket mer och så många fler än vi kanske vill förstå. Nåden som Jesus visar världens alla syndare är kanske det mest provocerande av allt.

När Sackaios bekände sina synder inför Jesus då befriades han från sitt tidigare jag. Det glada budskapet, att Jesus kände honom vid namn, att Jesus omtanke gällde även honom, befriade Sackaios från sig själv. Han befriades från sitt gamla jag till att bli och vara en bättre människa i relation till sina medmänniskor. Sackaios blev en pånyttfödd människa i mötet med Jesus. Det var ingen banal och förnumstig moralism som gav Sackaios liv en ny riktning. Förändringen växte fram inifrån i ljuset av Jesus nåd och omtanke.

Det finns en räddning, frälsning och befrielse för alla. Vägen dit går via en uppriktig bekännelse av den synd vi bär och den skuld vi har som har – i förtröstan på och tillit till Jesus kärlek, nåd och barmhärtighet. Jesus är alltid ute och söker efter dem som tycker sig vara förlorade för att rädda var och en och alla människor. Alla människor är Abrahams barn. Var och en och alla omfattas av Gud Faderns kärlek till människan och människor som den manifesteras i, med och genom Jesus från Nasaret.