"Men kan verkligen Gud bo på jorden? Himlen, himlarnas himmel, rymmer dig inte, än mindre detta hus som jag har byggt. Vänd dig ändå hit, hör din tjänares bön och åkallan, Herre, min Gud. Lyssna på det rop och den bön jag nu uppsänder, och låt din blick natt och dag vila på detta hus, den plats om vilken du sagt: Här skall mitt namn vara. — Hör den bön som din tjänare ber, vänd mot denna plats. Hör din tjänare och ditt folk Israel då de åkallar dig, vända mot denna plats; må du själv lyssna på dem i himlen, där du tronar. Hör dem och förlåt!" (1 Kung 8:27–30)
Kan verkligen Gud bo på jorden? Gud, som är så stor så stor? Gud, som inte ens ryms i himlarnas himmel? Som är större än allt vi kan tänka och förstå? Salomos fråga ekar än. Kan verkligen Gud finnas här, hos oss, med oss? Som om Gud bodde här? På riktigt?
Salomo byggde ett tempel. En boning. Som han visste var för liten. Ett hus som var för litet. Han visste och förstod att Gud är större än så. Men han visste att Gud hör bön. Så han bad. "Vänd dig ändå hit." Templet var för litet för att rymma Gud. Men Gud var storsint och gjorde sig själv liten och närvarande. Och Guds namn vilade i templet. Med namnet Gud själv.
Salomo bad. Folket bad. Åkallade. I tillit till och förtröstan på Guds storsinthet, Guds nåd och barmhärtighet. De litade på att Gud lyssnade, var än Gud i sin storhet tronade. Och de bad om förlåtelse. De visste att de behövde be och be om förlåtelse. "Hör dem och förlåt!"
Templet var för litet. Gud är för stor. Och ändå. En dag för länge sedan svarade Gud på Salomos fråga. Oväntat. Chockartat. Konstigt. Provocerande. Gud lyssnade på bönernas rop och vände sig en gång för alla till sin mänsklighet på det mest konkreta sätt som tänkas kan. Som en någon vi kan känna igen. I Jesu gestalt bodde Gud på jorden som en av oss.
Det är samma Gud. Som inte ryms i himlarnas himmel. Som i Jesu kroppsliga gestalt var liten som ett nyfött barn. Samma Gud. Som hörde Salomos och folkets böner i Jerusalems tempel. Som med och i Jesus på korset, en gång för alla, omfamnade hela sin skapelse och alla människor med sin absoluta och gränslösa förlåtelse. Alldeles på riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar