23 juli 2014

#270. Syskonmord…

”Kain sade till sin bror Abel: ’Kom med ut på fälten.’ Där överföll han sin bror Abel och dödade honom. Herren sade till Kain: ’Var är din bror Abel?’ Han svarade: ’Det vet jag inte. Skall jag ta hand om min bror?’ Herren sade: ’Vad har du gjort? Din brors blod ropar till mig från marken. Förbannad skall du vara, bannlyst från marken som öppnat sin mun för att ta emot din brors blod, som du har utgjutit. Om du odlar marken skall den inte längre ge dig sin gröda. Rastlös och rotlös skall du vara på jorden.’” (Genesis 4:8–12)
Det är inte muslimer, kristna, judar, ryssar, ukrainare som slår ihjäl varandra. I Irak, Syrien, Gaza, Ukraina, Nigeria… Det är syskon som mördar varandra. All fasansfull blodsutgjutelse, alla fruktansvärda övergrepp, alla människoliv som släcks. Det är bröder som mördar sina bröder. Bröder som mördar sina systrar. Människan som mördar sig själv.

Allt blod, alla skrik, alla tårar, all förtvivlan, allt lidande ropar till Gud om människans och mänsklighetens synd och skuld. Ropar till den Gud som skapar och vill livets liv. Som skapar allt och alla. Som älskar allt och alla människor. Varje droppe blod, varje slag, varje människoliv som släcks är ett brott mot mänskligheten. Brott mot Guds mänsklighet.

Det som nu händer i vår tid är outhärdligt fasansfullt.
Våra ledares ovilja och oförmåga att få slut på det likaså.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar