#318. Teologisk skörbjugg…

Skörbjugg är en bristsjukdom som orsakas av ett för lågt intag av C-vitamin. Om det har gått långt kan skörbjugg orsaka tandlossning. I svåra fall förtvinar musklerna. Extrem trötthet och förstoppning kan också drabba. Sjukdomen botas och förebyggs med intag av C-vitamin.

Svenska kyrkan som organisation visar ibland symptom på teologisk skörbjugg: teologisk tandlöshet, förtvinade teologiska muskler, extrem teologisk trötthet och teologisk förstoppning. Vår kyrka verkar ibland lida av en akut brist på intellektuell C-vitamin: det konstruktiva teologiska samtalet. Alltså samtalet om teologi i ordets rätta betydelse – mödosamt och i ämnet förankrat läsande, tänkande, talande och skrivande om den Gud som har uppenbarat sig, som uppenbarar sig och som kommer att uppenbara sig i den uppståndne Jesus Kristus från Nasaret som Bibeln berättar om, tillsammans med alla de frågor som väcks i sammanhanget.

Den teologiska tandlösheten ger sig till känna bland annat i oförmågan att hantera teologiska frågor som vi kanske inte är överens om i vår kyrka. Frågor som betraktas som slutdiskuterade. Teologiska frågor som tystas med formella beslut som argument. Som om en teologisk fråga upphör att existera när ett beslut har protokollförts i Uppsala. Frågor som vi egentligen skulle behöva tala mer om med varandra. Teologisk tandlöshet råder när vi inte kan, vill eller vågar diskutera teologiska frågor som vi har olika åsikter om.

De förtvinade teologiska musklerna och den extrema teologiska tröttheten ger sig till känna på olika sätt: De obefintliga teologiska samtalen mellan kollegor i våra församlingar. De teologiskt irrelevanta manifestationerna, kampanjerna och arrangemangen som kyrkan i stort och smått ägnar sig åt. Oviljan (eller oförmågan) att med förankrade argument föra teologiskt relevanta samtal i det offentliga. Det ofta illa dolda föraktet för teologisk kunskap och det faktum att allmänt och löst tyckande premieras högre än teologisk reflektion och tanke.

Den teologiska förstoppningen ger sig till känna i det faktum att det produceras påfallande lite intressant teologi i vår Svenska kyrkan. Gångna tiders teologi betraktas ofta som irrelevant och den samtida teologin reduceras till pamflett-retorik i plakat- och symbolfrågor. Den kyrkliga centralmakten i Uppsala vill uppenbart inte ha självständigt reflekterande och tänkande präster som läser, tänker, talar och skriver konstruktiv teologi. Det man helst verkar vilja ha är lydiga präster som avslutar diskussioner i enlighet med kyrkomötesbeslut.

Ett konkret exempel på en konsekvens av vår kyrkas teologiska skörbjugg är cirkusen kring det nya förslaget till kyrkohandbok. Ingen kan väl säga annat än att turerna kring förslaget på ny handbok uppvisar tydliga symptom på teologisk tandlöshet, teologisk trötthet och teologisk förstoppning. Den kyrkliga centralmakten avvisar viktiga frågeställningar med protokoll. Med en elegant knyck av handleden avfärdas all annan expertis (teologisk och musikalisk). Man bortser helt enkelt från vad kunniga och engagerade människor i vår kyrka kan, tänker och anser. Med andra ord, det är ett projekt som lider av en skriande brist på kyrkans intellektuella C-vitamin – det konstruktiva teologiska samtalet.

De enda som kan råda bot på kyrkans teologiska skörbjugg är du, jag och vi alla tillsammans. Vi behöver börja tala med varandra om teologi. Vi behöver läsa på ordentligt och vi behöver lyssna. Vi behöver skriva – artiklar, bloggar och böcker. Vi behöver trotsa åsiktmonopolet och ställa obekväma frågor. Vi behöver vara tydliga med argument och ståndpunkter. Vi behöver kunna argumentera mot varandras åsikter utan att vara mot varandra. Vi behöver betrakta varandra som teologiska medspelare istället för som motspelare, även när vi tänker olika. Framför allt – vi behöver hålla oss till teologins ämne och de frågor som ämnet i sig själv väcker.

Kanske kan vi då tillsammans generera tillräckligt mycket teologisk C-vitamin så att vår Svenska kyrkan kryar på sig och blir teologiskt frisk och stark igen.