#324. Förnekelsens teologi…

”It was Spong who, in 1998, produced a hysterical screed of a book, pompously entitled Why Christianity Must Change or Die, that – in arguing for a ’new Christianity,’ unburdened by such cumbrous appurtenances as, for instance, God – succeeded only in making audible the protracted death rattle of a moribund church.” (D.B. Hart) 

”But I cannot in any way see Bishop Spong’s theses as representing a defensible or even an interesting Christian future. And I want to know whether the Christian past scripture and tradition, really appears to him as empty and sterile as this text suggests. It seems he has not found life here, and that is painful to acknowledge and to hear. Yet I see no life in what the theses suggest; nothing to educate us into talking about the Christian God in a way I can recognise: no incarnation; no adoption into intimate relation with the Source of all; no Holy Spirit. No terror. No tears.” (Rowan Williams) 

”While Spong famously predicted that ’traditional faith is dying,’ Bonhoeffer would have pronounced this brand of ’new Christianity’ dead on arrival, a carcass from which the breath of the Spirit and the pulse of Jesus’ mission have long since disappeared.” (Scott Stevens)

Angående Domprost Hans Ulfvebrands och de undertecknande kollegornas artikel på DN-debatt den 19 augusti. I det som skrivs hanteras historiska personer, källor och texter på ett ganska märkligt, aningslöst och delvis direkt felaktigt sätt. Man uttrycker sig med en påtaglig teologisk slapphet och en slående doktrinär likgiltighet. Det beror inte på Nathan Söderblom. Det beror nog inte på den felaktiga förståelsen av Söderbloms gärning. Det beror nog heller inte på den märkligt naiva sammanblandningen av ekumenik och religionsdialog. Det beror förmodligen mest på John Shelby Spong, den teolog som Domprosten i olika sammanhang har lyft fram som sin stora inspirationskälla.

John Shelby Spong har formulerat något som i det närmaste är en förnekelsens teologi. Spong bygger sitt tänkande på Paul Tillichs teologiska existentialism som han sedan tömmer på teologiskt innehåll. Han kokar ner den teologiskt näringsfattiga existentialistiska buljongen till ett urvattnat teologiskt ingenting. Spong menar att kristendomen inte har någonting att göra med en gudom som blev människa. Uppenbarelsen avfärdas helt. Bönens betydelse förnekas. I stort sett allt som påstås om Gud och Jesus i Bibeln och i kyrkan förnekas som innehållande någon som helst egentlig sanning. Kristendomen handlar enligt Spong mest om att människan ska bli gudomlig.

Det blir ingen konstruktiv, stabil och relevant teologi av Spongs tankar. Resultatet blir ofrånkomligen en nihilistiskt antropocentrisk narcissism där idén om en gud kan vara allt och ingenting. En tankevärld där människan är tillvarons centrum, där människan söker sig själv och inget annat. Ett teologiskt innehållslöst korthus. Om det alls blir något som liknar teologi så är det ingenting som kan ligga till grund för varken ekumenik eller religionsdialog. Den teologiska oreda som råder i Johns Shelby Spongs tankevärld skapar en andefattig, livlös och poserande kyrka som inte är en trovärdig samtalspartner varken för sina egna, för andra kristna eller för människor som har en annan tro än en kristen. Mycket beroende på att Spong förnekar det mesta som kristen tro och kristna samfund håller för sant.

Spongs teologi är en förnekelsens livlösa teologi som skapar en kyrka som mest liknar ett livlöst kadaver som Anden har lämnat för länge sedan.

John Shelby Spong är med andra ord en ganska dålig inspirationskälla för den som vill ta kyrkan, kyrkans teologi och kyrkans uppgift på allvar. Om vår Domprost med kollegor vill att Domkyrkoförsamlingen ska vara en trovärdig partner i vår kyrkas inre samtal med sig själv, i ekumeniska och i religionsdialogiska sammanhang, då behöver Spong och hans teologi läggas åt sidan. Det kan vara en god idé att helt enkelt börja om från början och förankra teologin i Bibeln och i vår kyrkas bekännelse. Kyrkans inre och yttre samtal behöver onekligen vara förankrade där, för att vara konstruktiva, trovärdiga och relevanta.

• "Vår kyrka måste vara öppen för andra religioner" (DN 19/8).
• "Står lära mot liv" Hans Ulfvebrand & Marianne Blom (KT 24/2 2012).
• "Försåtlig ton i Storkyrkoprästernas debattartikel" Sofia Jönsson (19/8).
• "Hans Ulfvebrand: Jesus är inte enda vägen till Gud" (Dagen 20/8).
• "Storkyrkoprästerna abdikerar" Lars B Stenström 20/8).
• "Nathan Söderblom vantolkad" Martin Nykvist (KT 21/8).
• "Vilka vägar bär till Gud?" Jacob Sunnliden (21/8).
• "Inga billiga positioneringar" David Silverkors (22/8).
• "Bristande exegetik" Pär Parbring (22/8).
• "Provtänker Storkyrkans präster?" Lars B Stenström (23/8).
• "Svenska kyrkan?" Carolina Johansson (23/8).
• "Kristus och religionerna" Per Beskow (Dagen 25/8).
• "Storkyrkodebaclet: Länksamling" Rebella undrar
• Rowan William's response to Spong's 12 theses (Church Times 17/7 1998).
• "Bonhoeffer vs John Shelby Spong" Scott Stevens (Faith & Theology 4/9 2007).
• Hart, David Bentley, 2007: Religion in America. I: In The Aftermath; Provocations and Laments. Eerdmans Publishing Co.: Grand Rapids. S. 56.