#325. En blind leder en blind…

”Var och en som känns vid mig inför människorna, honom skall jag kännas vid inför min fader i himlen. Men den som förnekar mig inför människorna, honom skall jag förneka inför min fader i himlen.” (Matteus 10:32–33) 

”Sedan kallade han till sig folket och sade: ’Lyssna och försök att förstå. Det är inte det som kommer in i munnen som gör människan oren. Men det som går ut ur munnen, det gör människan oren.’ Då gick lärjungarna fram till honom och frågade: ’Vet du att fariseerna tog anstöt av vad du sade?’ Han svarade: ’Varje växt som inte är planterad av min himmelske fader skall ryckas upp med roten. Bry er inte om dem: de är blinda ledare för blinda. Och om en blind leder en blind faller båda i gropen.’” (Matteus 15:10–14)

Det finns anledning att ställa frågor om hur ledningen för Stockholms Domkyrkoförsamling förvaltar sitt uppdrag. Med sammanblandningen av ekumenik och religionsdialog, med avsaknaden av teologisk stringens och med den doktrinära likgiltigheten börjar det Domkyrkoförsamlingen säger och gör tidvis likna förkunnelsen av ett förnekelsens evangelium. Förutom att det är förödande för kyrkan själv så är den smygande synkretismen svårt respektlös mot bekännare av annan tro än den kristna.

Domprost Hans Ulvebrands och kollegornas text på DN-debatt har behandlats utförligt och kritiken kan väl inte ha undgått någon som tagit del av det som skrivits. Kritiken kommer från många och olika håll och riktar in sig på olika aspekter av det som skrevs i DN. Själv är jag kritisk till det obefintliga teologiska ansvarstagandet, till den aningslösa uppfattningen om ekumenik och religionsdialog samt till de högst tveksamma teologiska influenserna som uppenbart ligger i botten. John Shelby Spongs teologi är som sagt ingen bra utgångspunkt varken för kyrkans självreflektion, för ekumeniken eller för religionsdialogen. Det finns andra influenser som det också finns goda skäl att ställa frågor om.

Ulf Lindgren är en av Domkyrkoförsamlingens undertecknande komministrar. Ulf Lindgren är också Ordförande Mästare i frimurarlogen S:t Johanneslogen la Lumière. Man kan fundera på om, hur och på vilka sätt frimureriets hemliga lojalitetsband och esoteriska ”teologi” påverkar det som nu sker i vår Domkyrkoförsamling. Hur ser den "teologi" ut som är resultatet av ett engagemang i frimurarorden? Är det frimureriets relationer, ideologi och "teologi" som sätter tonen i Domkyrkoförsamlingen? Hur ser nätverket ut i så fall? Vilka andra har svurit sin lojalitet till frimureriet? Är Domprosten också frimurare? 

(Är det trovärdigt att plädera för en kyrkans religiöst naiva öppenhet, för ett oreserverat öppnande av kyrkans gudstjänstrum för allt-och-alla och samtidigt vara en högt uppsatt ämbetsbärare i en sluten organisation som inte välkomnar varken kvinnor eller icke-kristna? Den imam som Ulf Lindgren har bjudit in för att predika i Storkyrkan på söndag är inte välkommen som medlem i det ordenssällskap Lindgren leder. För att han är muslim. Inkonsekvent och selektiv öppenhet? Det finns, som sagt, goda skäl att ställa frågor om frimureriets inflytande i vår Domkyrkoförsamling.)

Men de viktiga frågorna handlar om hur det som nu händer i vår Domkyrkoförsamling förhåller sig till kyrkans grundläggande teologiska uppdrag och om det som händer ligger i våra medlemmars intressen. Ligger det i medlemmarnas intresse att Domkyrkoförsamlingens verksamhet präglas av en teologisk hållning som verkar förneka mycket av det som kristen tro och kyrkan håller för sant? Ligger det i våra medlemmars intresse om verksamheten i Domkyrkoförsamlingen till del styrs av någon form av "frimurarteologi"? Ligger det som sägs och görs i linje med kyrkans tro, lära och grundläggande teologiska uppdrag?

Vår Domkyrkoförsamling leds för stunden av till synes teologiskt närsynta ledare. De verkar ibland medvetet försöka knuffa ner kyrkan i den där gropen som Jesus varnar för. Vi behöver hjälpas åt så att vi inte faller ner i den där gropen allihop – och kyrkan tillsammans med oss. Vi behöver hjälpas åt att ställa fler och många frågor om sakernas tillstånd.

• Ulf Lindgren informerar om hur man bli medlem S:t Johanneslogen la Lumière.
• "Här hålls hemliga riter – bara för män" Joakim Lundgren (Dagen 10/5 2013).
• "Är det lämpligt att präster är frimurare?" Anders Brogren (BT 1994).

PS. Påminner om vikten av att hålla isär sak och person. Det är sakfrågorna och bevekelsegrunderna som är av intresse att diskutera. Inte personfrågor.

Edit: Jag fick påpekat för mig att ett engagemang i frimureriet är en fritidssyssla, att det inte har med ämbetsutövandet att göra och att det därför är opassande att skriva som jag gjort. Det är sant att även präster är fria att ägna sin fritid åt egna intressen. Det är också sant att jag inte har att göra med vad andra gör på sin fritid. I ljuset av de aktuella kontroverserna kring vår Domkyrkoförsamling – som har fått återverkningar vida omkring – har åtminstone jag ett intresse av att försöka förstå varför det har blivit som det har blivit. Därför tyckte jag att det fanns anledning att vända på den här stenen också och ställa frågor om det. Det kanske var helt fel. Men hur ska man kunna få veta hur saker och ting ligger till om man inte frågar? För att vara så tydlig som möjligt – det var aldrig min avsikt misstänkliggöra kollegan Ulf Lindgren. Det är olyckligt om det uppfattats så. Jag är säker på att vi alla efter bästa förmåga agerar med god vilja. Återigen – det är de teologiska sakfrågorna jag försöker vrida och vända på, inget annat. Jag behöver uppenbarligen formulera frågorna och kritiken bättre.