"Så säger Herren Sebaot: Skörda en andra gång, som från en vinstock, dem som är kvar av Israel! Plocka rankorna rena som druvplockarna gör! Till vem skall jag tala, vem lyssnar på min varning? Deras öron är tillslutna så att de inte kan höra. För Herrens ord har de bara förakt, de vill inte veta av det. Av Herrens vrede är jag fylld, jag orkar inte hålla den tillbaka. Töm ut den över barnen på gatan och över de unga som samlas där! Man och kvinna skall drabbas, gamla och ålderstigna. Andra skall överta deras hus, deras åkrar och hustrur. Ty jag lyfter min hand mot dem som bor i landet, säger Herren. Alla, hög som låg, vill girigt roffa åt sig. Alla, profet som präst, handlar svekfullt. De botar skadan hos mitt folk, men bara på ytan. De säger ’Allt är väl, allt är väl!’ men allt är inte väl. De handlar skamligt och avskyvärt — ändå känner de ingen skam, har inte vett att blygas. Därför skall de falla bland de fallna. De skall störta till marken i hemsökelsens stund, säger Herren." (Jeremia 6:9–15)
Svenska kyrkans organisation granskas. Frågor ställs om pengar och resor. Frågor om vad man gjort för medlemmars pengar. Vår kyrka står skyldig och naken som plockade vinrankor. För att vi inte har lyssnat på profeternas varningar. Profeterna som varnar oss genom tid och rum med Bibelns ord. Varnar för att makt och rikedom korrumperar.
Varningarna har inte gått fram. Tillslutna öron. Nu står vi här – korrumperade av makt och rikedom. Blottade i vår skuld. Jo, det är vår gemensamma skam och vår gemensamma skuld. Ingen av oss som tillsammans är Svenska kyrkan går fri. Ingen är oskyldig. Det är vår gemensamma skuld. Vi har gemensamt misslyckats med att hålla ordning på och i vår kyrka.
Vår Herre ser att ingen är utan skuld. Alla vill vi girigt roffa åt oss på olika sätt, hög som låg. Vi, biskopar och präster, handlar svekfullt när vi botar skadan på ytan. ”Kritiken måste tas på allvar…” ”Regelverk och policyer…” ”Allt är väl, allt är väl.” Men allt är inte väl. Vi har handlat skamligt men känner ingen skam, har inte ens vett att blygas för vad vi gjort. Vill inte förstå.
Herrens vrede ger sig till känna i människornas vrede. De upprörda rösterna som förfasar sig över det ekonomiska slöseriet är tillsammans Guds egen upprörda röst. Den upprörda vreden över hur vi förvaltar vår kyrkas pengar och resurser som hörs i medier och andra sammanhang är Guds egen upprörda vrede. Vår Herre har lyft sin hand mot vår kyrka.
Har vi bara förakt kvar för vår Herres ord? Vill vi inte veta av det? Det visar sig i om vi låter oss rannsakas av profeternas ord eller inte. En Svenska kyrkans stora omvändelse är den enda vägen framåt. Fortsätter vi på den inslagna vägen leder det vår kyrka längre in i korruptionens obarmhärtiga fördärv. Profeterna protesterar och predikar omvändelse.
Den profetiska rösten har talat och pekat på vår kyrkas brister. Korrupt och ansvarslös ekonomisk förvaltning. Vår Svenska kyrkans organisation är delvis korrupt och korrumperande. Vi ska hemsökas av vår skuld. Vår kyrka ska falla och störtas till marken. Om vi inte låter oss omvändas. Om vi inte vänder om och vänder oss till Jesus.
Vår kyrka måste vända om. Vi behöver låta oss omvändas. Till Fadern, med Sonen, i Anden.
Enskilt, gemensamt, tillsammans och på riktigt.
Varningarna har inte gått fram. Tillslutna öron. Nu står vi här – korrumperade av makt och rikedom. Blottade i vår skuld. Jo, det är vår gemensamma skam och vår gemensamma skuld. Ingen av oss som tillsammans är Svenska kyrkan går fri. Ingen är oskyldig. Det är vår gemensamma skuld. Vi har gemensamt misslyckats med att hålla ordning på och i vår kyrka.
Vår Herre ser att ingen är utan skuld. Alla vill vi girigt roffa åt oss på olika sätt, hög som låg. Vi, biskopar och präster, handlar svekfullt när vi botar skadan på ytan. ”Kritiken måste tas på allvar…” ”Regelverk och policyer…” ”Allt är väl, allt är väl.” Men allt är inte väl. Vi har handlat skamligt men känner ingen skam, har inte ens vett att blygas för vad vi gjort. Vill inte förstå.
Herrens vrede ger sig till känna i människornas vrede. De upprörda rösterna som förfasar sig över det ekonomiska slöseriet är tillsammans Guds egen upprörda röst. Den upprörda vreden över hur vi förvaltar vår kyrkas pengar och resurser som hörs i medier och andra sammanhang är Guds egen upprörda vrede. Vår Herre har lyft sin hand mot vår kyrka.
Har vi bara förakt kvar för vår Herres ord? Vill vi inte veta av det? Det visar sig i om vi låter oss rannsakas av profeternas ord eller inte. En Svenska kyrkans stora omvändelse är den enda vägen framåt. Fortsätter vi på den inslagna vägen leder det vår kyrka längre in i korruptionens obarmhärtiga fördärv. Profeterna protesterar och predikar omvändelse.
Den profetiska rösten har talat och pekat på vår kyrkas brister. Korrupt och ansvarslös ekonomisk förvaltning. Vår Svenska kyrkans organisation är delvis korrupt och korrumperande. Vi ska hemsökas av vår skuld. Vår kyrka ska falla och störtas till marken. Om vi inte låter oss omvändas. Om vi inte vänder om och vänder oss till Jesus.
Vår kyrka måste vända om. Vi behöver låta oss omvändas. Till Fadern, med Sonen, i Anden.
Enskilt, gemensamt, tillsammans och på riktigt.
- Ekonomi, Carolina Johansson (1/6).
- Kyrkan har för mycket pengar, Annika Borg (Expressen 1/6).
- Räcker ej längre att stå på traditionen…, Bengt Malmgren (1/6).
- Så rinner pengarna ur Svenska kyrkan, Joakim Lundgren (Dagen 1/6).
- Systemfel bakom kyrkliga snedsteg, Elisabeth Sandlund (Dagen 1/6).
- Skandalen kan få ödesdigra följder, Ann Heberlein (Dagen 1/6).
- Så svarar Svenska kyrkans företrädare på avslöjandena (Dagen 1/6).
- Kyrkan biter inte den hand..., Elisabeth Sandlund (SVT Opinion 31/5).
- Stackars Jesus, Dag Sandahl (2/6).
- #48. Tredje söndagen i Advent..
- #77. The Golden Spoon...
- #80. Att välja väg...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar