”Ni blinda ledare, som silar mygg men sväljer kameler! Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som rengör utsidan av bägaren och skålen, medan de inuti är fulla av vinningslystnad och omåttlighet. Du blinde farisé, gör först bägaren ren inuti, så blir också utsidan ren. Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som är som vitkalkade gravar. Utanpå ser de prydliga ut, men inuti är de fulla av de dödas ben och annat orent. På samma sätt visar ni upp ett rättfärdigt yttre för människorna, medan ert inre är fullt av hyckleri och orättfärdighet. […] Därför skall jag sända er profeter, visa män och skriftlärda. Somliga av dem kommer ni att döda och korsfästa och andra kommer ni att piska i era synagogor och jaga från stad till stad.” (Matteus 23:24-28,34)
”Nyheten ligger i bilagan, förslaget till en ’policy för användning av sociala medier för förtroendevalda’ i Svenska kyrkan. Själva kärnan i saken återfinns vid en samläsning av texterna under rubrikpunkterna 2 respektive 3.5. Där sägs att policyn blir bindande för förtroendevalda på nationell nivå i kyrkan. Där sägs vidare att de sålunda bundna förtroendevalda i sina inlägg på sociala medieplattformar ska använda ett vårdat språk och undvika svordomar och annan jargong ’som kan väcka anstöt’; att de aldrig ska använda en nedlåtande ton om andra; att de ska undvika ironi, samt att de bör tänka på att inte ’förminska eller förlöjliga’ någons upplevelse.” (Thomas Grahl på kyrkanstidning.se den 10/6.)
Thomas Grahl berättar i Kyrkans Tidning om det beslut som Kyrkostyrelsen ska fatta på tisdag. Wanja Lundby Wedin och Mats Hagelin skriver i Kyrkans Tidning under något som ska föreställa ett svar direkt. Det verkar påtagligt svårt att formulera ett sammanhängande och begripligt försvar av en sådan absurditet som kommer till uttryck med förslaget till beslut.
Om policybeslutet fattas så är det ännu ett exempel på vår kyrkas nationella lednings oförmåga att leva med och i den mångfald av tankar, idéer och uttryck som finns i vår kyrkas inre liv – levande och kristna människors olika tankar, idéer, åsikter och uttryck. Ska ledningen fungera som någon sorts smakdomare som ska avgöra vad som ska låta sig sägas och inte? Det är inte helt olikt det sätt som diktaturer agerar för att ta makten över människors tankar. Genom att till exempel sanktionera vad som är bra, fin och god konst och vad som är dålig och förkastlig konst. Likriktning av ord och likriktning av tankar verkar i så fall vara vår nationella lednings ambition och recept. Vår kyrka formas mer och mer efter mallen för ett hur ett politiskt parti fungerar.
Om det dessutom är sant, som Thomas Grahl skriver, att initiativet till att införa en policy av det slag som avses kommer från ärkebiskopen själv och från kretsen kring henne då är det hela ännu mer ett intellektuellt haveri av rang. Är vår kyrkas ärkebiskop verkligen rädd för ord? Är vår ärkebiskop så rädd för ord att vissa ord från vissa ska förbjudas från att uttalas genom en bindande policy? Kan man annat än anta att de ord som ska förbjudas definieras av samma instans som föreslagit och infört förbudet? Ledningen i Kyrkostyrelsen menar sig med andra ord förstå lite mer och lite bättre än alla oss andra vad som passar sig att säga och vad som inte passar sig? Man kan undra vilken intellektuell skola som har fostrat fram ett sådant sätt att tänka om sig själv och om andra människors tankar, ord och åsikter.
Vår kyrkas nationellt förtroendevalda ska alltså berövas sin grundlagsskyddade åsikts- och yttrandefrihet och hindras från att vara ironiska eller på annat sätt "väcka anstöt." Samtidigt brottas vår kyrka med stora problem som inte hanteras – till exempel: bristande teologisk trovärdighet, teologisk vilsenhet och bristfälligt/obefintligt teologiskt ledarskap. Blinda ledare som silar mygg och sväljer kameler. Ett prydligt yttre som döljer ett inre hyckleri och en inre orättfärdighet. Blinda ledare som piskar och jagar iväg den som säger något om det som faktiskt är. Jesus visste redan då och vet fortfarande något om hur religiösa ledare fungerar.
Vår kyrkas nationellt förtroendevalda ska alltså berövas sin grundlagsskyddade åsikts- och yttrandefrihet och hindras från att vara ironiska eller på annat sätt "väcka anstöt." Samtidigt brottas vår kyrka med stora problem som inte hanteras – till exempel: bristande teologisk trovärdighet, teologisk vilsenhet och bristfälligt/obefintligt teologiskt ledarskap. Blinda ledare som silar mygg och sväljer kameler. Ett prydligt yttre som döljer ett inre hyckleri och en inre orättfärdighet. Blinda ledare som piskar och jagar iväg den som säger något om det som faktiskt är. Jesus visste redan då och vet fortfarande något om hur religiösa ledare fungerar.
Där man förbjuder ord förbjuder man tankar och där tankar är förbjudna råder totalitarism. Kyrkostyrelsens policybeslut är ett litet steg mot en tankens totalitarism i vår kyrka. Ironi förbjuds idag, saklig kritik förbjuds imorgon. Det som föreslås gälla för nationell nivå idag föreslås gälla nationellt imorgon. Det som gäller några idag ska gälla alla imorgon. Åsiktsdiktaturen tar med Kyrkostyrelsens policybeslut sakta ett fastare grepp om vår kyrka.
Har du läst förslaget Patrik?
SvaraRaderaGunnar, min tanke utgår från Thomas Grahls text "Hur tänker kyrkostyrelsen förbjuda ironi?" i Kyrkans Tidning. Är Grahls text felaktig och osann?
SvaraRaderaPatrik, jag vill vända på fråga. Är Grahls skildring vederhäftig? Hur vet du det? Varför inte vila på hanen tills man fått se policyförslaget, så man vet?
SvaraRaderaGrahls andra texthalva om kretsen kring äb etc. kan för allt vi vet vara huvudlösa rykten och rena spekulationer - eller dagens sanning, men det vet vi inte. Han erbjuder definitivt inget som stöder de uppgifterna. Innan man bygger vidare på just det kanske man skulle ha lite fler fakta. Annars är det faktiskt bara ryktesspridning.
Likaså undrar jag om han bedömt policyförslaget korrekt, eller om han tagit det lösa detaljer helt ur sin kontext och byggt ank-gårdar av fjädrar.
Vad gäller kritik mot Svenska kyrkan tillämpas allmänt väldigt lite kritik, på ett sätt som inte känns sunt. Någon har skrivit något som kritiserar kyrkan, då är det säkert sant. Ungefär så. Det twittras och retweetas men kollar någon sanningshalten? Det där med kyrkokansliet som ringer till anställda och varnar dem för vad de skriver i sociala medier var iaf en anka. Den kanske inte du spred, har inte kollat, men många andra gjorde. Om något sedan visade sig inte riktigt hålla får det ingen uppmärksamhet.
Har Grahl rätt är det illa. Det var det där lilla "om".
Jag skrev själv först en text som liksom din bara bygger på Grahls, men besinnade mig och skrev om när jag insåg att jag vet ju faktiskt inte.
Motsvarande policy för anställda (som vissa stift, församlingar etc) antagit är iaf inget att bli upprörd över. Sen kan man tycka det är onödigt, att saker kanske bättre hanteras på andra sätt. Om en sådan policy för förtroendevalda har mycket vassare klor är det ju anmärkningsvärt - men är det så?
Önskar verkligen att förslaget dök upp någonstans, så saken går att bedöma.
Rebella, tack för din kommentar.
SvaraRaderaDet är sant det du skriver. Kanske är det bättre att ibland vila på hanen. Samtidigt behöver en del saker komma till uttryck. Inte alltid lätt att veta vad som är det bättre. Att Grahls text tas på allvar handlar väl om att Kyrkans Tidning betraktas som en trovärdig källa.
Ett debattinlägg står dock alltid debattören själv för. En debattredaktion ska väl inte ta ställning till vad som är sant. Men du har säkert rätt i att det är därför det fått sån spridning - plus att "svar direkt" inte alls bemötte de väsentliga farhågorna.
SvaraRaderaJag tyckte att Anders Göranzon/Moruti skrev bra.
http://moruti.blogspot.se/2016/06/lex-sandahl.html
Jag tror också att det där Svar Direkt bidrar - om de mer sakligt hade bemött vad som stod, svarat på frågorna och dementerat det som eventuellt är felaktigt skulle det varit tydligare. Nu är svaret mycket svävande och generellt hållet - och man kan uppfatta det som att det som Grahl skriver i princip är sant, men de försvarar sin hållning. De borde i alla fall dementerat textens andra hälft, om den inte är sanningsenlig, men avsaknaden av någon form av dementi är också talande, eller föder spekulation om man så vill så.
SvaraRaderaRebella, tack för synpunkt och tack för länken.
SvaraRaderaCarolina, tack för kommentar. Jag tror att du har rätt. Det där med kommunikationen fallerade igen.