”Någon i hopen sade till honom: ’Mästare, säg åt min bror att dela arvet med mig.’ Han svarade: ’Vem har satt mig till att döma eller skifta mellan er?’ Och han sade till dem: ’Akta er för allt habegär. En människas liv beror inte av överflöd på ägodelar.’ Sedan gav han dem en liknelse: ’En rik man hade fått god skörd på sina jordar. Han tänkte för sig själv: ”Vad skall jag göra? Jag har inte plats för hela skörden.” Han sade: ”Så här skall jag göra. Jag river mina lador och bygger större så att jag får rum med säden och allt annat jag äger. Sedan kan jag säga till mig själv: Nu min vän är du väl försörjd för många år framåt. Du kan vila ut. Ät, drick och roa dig.” Men Gud sade till honom: ”Din dåre, i natt skall ditt liv tas ifrån dig, och allt du har lagt på hög, vem skall få det?” Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud.’” (Lukas 12:13–21)
Någon i hopen vill ha Jesus på sin sida i en tvist med hans egen bror om ett arv. En kamp om världsliga ägodelar på bekostnad av syskonskapet. Denna någon har sedan dess återkommit i olika tider och olika skepnader. Historien lider ingen brist på människor som har hävdat att Jesus står på deras sida i världsliga frågor och i den världsliga kampen om tillgångar och ägodelar. Det är en månghövdad skara som genom historien har försökt att få det till att Jesus tagit ställning för dem själva och så varit mot andra. Men Jesus tar inte ställning på bekostnad av någon. Jesus tar aldrig ställning mot någon.
”Vem har satt mig till att döma eller skifta mellan er?” Vem av oss kan, eller ens vågar, hävda att Jesus valt sida i våra stridigheter om världsliga ting? Jesus lät sig inte förledas av den världsliga makten ens när djävulen prövade honom i öknen. Att mena att Jesus har tagit ställning och skiftat arvet till egen fördel är inget annat än att påstå sig ha lyckats med den djävulens girighet som djävulen själv misslyckades med. Girighet är en förtärande eld som söndrar och bryter ner allt i sin väg – människor och världar lika. Jesus har sagt nej till girigheten en gång för alla.
”En människas liv beror inte av överflöd på ägodelar.” Det är klart att vi tycker om våra saker. En del av det vi äger har ett ekonomiskt värde. Annat har ett stort värde för oss själva utan att betyda något för någon annan. Affektionsvärde ska inte underskattas. Det finns ingen anledning att skämmas för att vi tycker om våra saker. Men Jesus säger att våra liv inte är beroende av att vi har ett överflöd av saker. Faktum är att våra saker och ägodelar egentligen inte betyder någonting för livets levande i sig. Det kan ibland vara en god idé att påminna sig om att den sista skjortan och de sista byxorna inte har några fickor. Vi får inte ta med oss någonting av allt vi äger, dit vi är på väg.
Jesus illustrerar den tanken med liknelsen om mannen som förgäves samlar på sig rikligt med spannmål och ägodelar. Liknelsens man tror att kontroll över stora mängder spannmål och saker är detsamma som kontroll över livet. Men den tanken är dårskap. Livet råder vi inte över. Livet låter sig inte kontrolleras av aldrig så många ägodelar. Det är ingen annan och inget annat än Gud själv som råder över livet och döden. Alla ägodelar som liknelsens man har samlat på sig är tomhet i ljuset av livets begränsningar. Han går bort lika naken som han kom till världen. ”Så som han kom, så skall han gå. Ingenting får han ta med sig på färden av allt vad han med möda har förvärvat” (Pred 5:14).
”Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud” säger Jesus. Det där med att samla skatter åt sig själv förstår vi nog. Men vad är det att vara rik inför Gud? Att vara rik inför Gud är att leva det här livet som om Gud faktiskt lever. Att vara rik inför Gud är att ta emot konsekvenserna av att Gud faktiskt har uppenbarat sig i och alldeles på riktigt lever som Jesus Kristus. Att vara rik inför Gud är något högst konkret. ”Sträva efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet” (1 Tim 6:11).
Att Jesus lever leder till att vi behöver försöka sträva efter rättfärdighet. Att göra sig färdig att i rätten dömas enligt lagen. Att Jesus lever väcker en sann gudsfruktan. En fruktan som inte är rädsla men en bävan inför den avgrund av kärlek som öppnar sig när Gud ger sig till känna i Jesus. Att Jesus lever leder till att det inte möjligt att leva utan en kristen tro. Den kristna tron och Jesus själv hör oupplösligt samman. Att Jesus lever väcker en förunderlig kärlek till livet. En kärlek som gränslöst omfattar allt och alla levande. Att Jesus lever skapar en uthållighet inför livets synbara begränsning. En uthållighet som sträcker sig förbi döden med förtröstan på det liv som aldrig dör. Att Jesus lever väcker en uppriktig ödmjukhet inför Gud, livet, universum och allting. En ödmjukhet som omformar människans inre och människans yttre.
Att vara rik inför Gud det är att se den verkligt värdefulla skatten – att se det faktum att Gud själv uppenbarar sig i Jesus Kristus, med allt vad det innebär – och att lägga sitt hjärta där. ”Där er skatt är kommer också ert hjärtat att vara” (Lukas 12:34). Den skatten har inget med världsliga ägodelar att göra. Men den skatten betyder allt. Utan den har vi ingenting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar