#424. Poängen…

Hur gör man för att försöka kritisera det absurda och vulgära? Ett alternativ är att i liknelsens form försöka vända perspektiven och att ge sig på att försöka skriva lika absurt och vulgärt som det absurda och vulgära man vill sätta ljuset på är absurt och vulgärt. Det skrivna kan då bli magstarkt. Lika magstarkt som det man försöker kritisera är magstarkt. Det skrivna kan väcka anstöt och upprörda känslor. Lite av poängen med kritiken är att den ska väcka känslor. För att uppmärksamma det absurda och vulgära man försöker kritisera.

Inledningen av Socialdemokraternas valkampanj inför kyrkovalet 2017 var absurd och vulgär. Det absurda och vulgära är bland annat detta att kyrkopolitiska meningsmotståndare liknas vid, jämförs med och buntas ihop med högerextremister. Det är ett mönster som går igen. Det inomkyrkliga samtalet smutsas ner av brunkletig geggamoja som partipolitiska kampanjmakare har kokat ihop. En politisk smuts som inte har något att göra med de inre problem som Svenska kyrkan som kristen kyrka brottas med. Svenska kyrkans inre liv görs till en arena för en smutsig partipolitisk kamp som borde föras någon annanstans.

Visst är det upprörande när kyrkans folk osakligt liknar, jämför eller buntar ihop andra och varandra med politiska extremister. Kanske blev den poängen lite tydligare med det omvända perspektivet. Det är lika upprörande när Socialdemokraternas PR-, reklam, och kampanjfolk gör det. Så, om du blev upprörd av liknelsen i inlägget om Bilden – bra. Lägg den upprördheten på minnet inför det kommande årets kyrkovalskampanj. Uttryck den upprördheten nästa gång någon annan i kyrkeriet osakligt jämförs med eller liknas vid att vara en politisk extremist som den inte är. Oavsett vem som gör liknelsen om vem.

Det grundläggande problemet – som skapar de här problemen – är att vår kyrkas system för val till de beslutande församlingarna gör det möjligt för partipolitiska organisationer att skaffa sig inflytande i Svenska kyrkans beslutsapparat. Politiska partier hör inte hemma i Svenska kyrkans beslutande församlingar. Den frågan finns kanske anledning att återkomma till.

PS. Om du läste liknelsen och tog den som ett bokstavligt uttryck för min uppfattning om vår kyrkas förtroendevalda då har du missförstått både texten och kontexten. Dessutom – för tydlighetens skull – att kritisera ett fenomen är inte samma sak som att uttrycka hat.