#426. Tacksägelsedagen…

"Jesus gick därifrån utmed Galileiska sjön och sedan upp på berget. Där satte han sig ner. Mycket folk kom till honom, och de hade med sig lama, blinda, lytta, stumma och många andra och lade ner dem framför honom. Han botade dem, och folket häpnade: stumma talade, lytta blev friska, lama gick och blinda såg. Och de prisade Israels Gud." (Matteus 15:29–31)

Innan Jesus gick upp på det där berget vid Galileiska sjön och satte sig ner så var han nere vid kusten i trakten kring Tyros och Sidon. (Matteus 15:21–28) Där mötte han en kanaaneisk kvinna som bad honom om hjälp. Hennes dotter plågades av en demon. Lärjungarna tyckte att det var pinsamt och försökte få Jesus att säga åt henne att gå därifrån. Men Jesus bemödade sig inte med att tilltala henne ens för att säga åt henne att lämna dem ifred. Jesus ignorerade henne helt. ”Jag har inte blivit sänd till andra än de förlorade fåren av Israels folk” sade han och låtsades som om hon inte fanns.

Men kvinnan gav sig inte. ”Hjälp mig” sade hon. Och Jesus svarade: ”Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.” Jesus kallar henne för hund. Något av det elakaste man kan säga till någon. Men kvinnan lät inte något ta värdigheten ifrån henne. “Nej, herre”, svarade hon, “men hundarna äter ju smulorna som faller från deras herrars bord.” I ett förtätat ögonblick hände det något i Jesus inre. Han ändrade sig. Det är som om Jesus inser att hans ärende, hans uppgift och hans uppdrag är mycket större och omfattar många flera än han dittills förstått. Den envisa kvinnan får Jesus att förstå att hans ärende gäller alla människor och varje människa. Inte bara hans egna. Kvinnans dotter blev frisk.

Därefter beger sig Jesus till berget vid Galileiska sjön och det är där vi träffar honom idag. Ryktet har förstås gått i städerna och byarna mellan kusten och sjön. Det har berättats att han hjälper, helar, läker och botar den som ber om hjälp. Det är mycket folk som samlas kring honom. Det är många som behöver hjälp. Lama, blinda, lytta, stumma och många andra. Vi får inte missa en viktig poäng med det som händer. ”Mycket folk kom till honom, och de hade med sig lama, blinda, lytta, stumma och många andra och lade ner dem framför honom.” Det som händer i ljuset av hoppet och löftet om läkedom genom Jesus är ett medkänslans och medmänsklighetens mirakel. De många som inte är lama, blinda, lytta och stumma har burit, lotsat och hjälpt de svaga och sjuka. På steniga vägar och grusiga stigar. Upp för branter och ner för backar. De starka och friska har hjälpt de svaga och sjuka i hopp om läkedom för alla hos Jesus. Tron på Jesus löften väcker medkänsla med andra.

Ryktet som har fått dem att hjälpa varandra upp på det där berget vid Galileiska sjön visar sig vara sant. Jesus botar, helar och hjälper alla svaga och sjuka som är där. Miraklen sker. Stumma talar, lytta blir friska, lama går och blinda ser. Folket häpnar, trots att de har hört berättelserna och ryktena. Det är ju en sak att höra en berättelse. Det är något helt annat att själv se när det händer, att höra och uppleva med egna sinnen. ”Och de prisade Israels Gud.” De tackar den någon som har botat, helat och hjälpt. Israels Gud. Det lilla folkets Gud som nu visar sig vara hela världens och alla folks Gud. Den ende levande Guden.

I tre dagar var de uppe på det där berget vid Galileiska sjön. Drygt fyra tusen människor. Den medhavda maten började ta slut. Jesus kände en ny sorts medkänsla för alla. ”Det gör mig ont om folket. De har nu varit hos mig i tre dagar och har ingenting att äta. Jag vill inte låta dem gå härifrån hungriga, för då orkar de kanske inte ta sig hem” säger han när det är dags att bryta upp. (Matteus 15:32–39) På något sätt får han sju brödbitar och några fiskar att räcka till allihop. Han förser dem med det de behöver för att kunna och orka ta sig hem.

Av allt det här lär vi oss fyra saker om Jesus. Det första är att Jesus inte är oföränderlig. Den kanaaneiska kvinnan fick honom att ändra sig. Jesus lever och förändras av och med sin relation till oss och alla andra människor. Det andra är att Jesus inte sorterar människor i "vi och dem." Han hjälpte, botade och helade de som behövde hjälp utan urskillning. Ingen människa står utanför Jesus omsorg. Det tredje är att vår medkänsla med varandra är en del av Jesus omtanke om oss alla. Hoppet och löftet om läkedom hos Jesus fick människor att hjälpa varandra och hjälpa de svagare. Om vi på riktigt tror att Jesus hjälper, stöder och bär oss så hjälper, stöder och bär vi varandra när det behövs. Det fjärde är att Jesus förser oss med vad vi behöver på färden genom livet. Jesus är mirakulöst generös med livets bröd. Det räcker åt alla och det blir över till många.

Jesus lever och förändras. Jesus är för alla. Jesus omtanke väcker vår omtanke. Jesus är gränslöst generös med livets bröd. Sådan är den Jesus som älskar oss och alla andra människor. Det finns med andra ord mycket goda skäl att vara tacksam för Jesus.