#435. Domsöndagen…

"Och Fadern dömer ingen utan har helt överlåtit domen åt Sonen, för att alla skall ära Sonen liksom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som har sänt honom. Sannerligen, jag säger er: den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han faller inte under domen utan har övergått från döden till livet. Sannerligen, jag säger er: den stund kommer, ja, den är redan här, då de döda skall höra Guds sons röst och de som hör den skall få liv. Ty liksom Fadern äger liv, så har han också låtit Sonen äga liv, och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människosonen. Var inte förvånade över detta. Den stund kommer då alla som ligger i sina gravar skall höra hans röst och gå ut ur dem; de som har gjort det goda skall uppstå till livet, och de som har gjort det onda skall uppstå till domen. Av mig själv kan jag inte göra något: som jag hör, så dömer jag, och min dom är rättvis, ty jag följer inte min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig." (Johannes 5:22–30)

En dom handlar till stor del om ansvar. Att dömas är att bli ställd till svars. En fällande dom är ett utkrävande av ansvar och innebär ett utdömande av straff. En friande dom är ett frikännande från ansvar och en befrielse från bestraffning. Ansvaret som domen relaterar till är ofta ett ansvar för något som har hänt eller inträffat. Något som någon har gjort, eller inte gjort. En dom förutsätter en instans som har satt gränser för vad som är ok och för vad som inte är ok. Gränserna har ofta formen av en lag. En lag sätter gränser och reglerar de sanktionsmedel som behövs för att upprätthålla lagens gränser. En lag är förutsättningen för att det ska finnas gränser som kan överträdas och för att det ska finnas någon att döma.

Guds lag reglerar gränserna för människans relation till Gud och Guds relation till människan. Guds lag sätter tydliga gränser för vad som är och inte är tillåtet i relation till Gud. Det handlar inte om mänskliga moraliska regler. Guds lag är inte ägnad åt petitesser. Guds lag handlar om liv och död. På riktigt. Guds lag stipulerar att den som bryter mot förbundets villkor begår en synd. Och straffet för synden är döden. Mänskligheten som sådan – om än inte varje enskild människa – har alltid gjort och gör sig dagligen skyldig till brott mot förbundsvillkoren. Mänskligheten har alltid syndat mot Gud. Mänskligheten älskar inte Herren, vår Gud, av hela sitt hjärta, med hela sin själ, med hela sin kraft, med hela sitt förstånd och sin nästa som sig själv. Mänskligheten syndar ständigt mot Gud. Straffet för synden är döden. Därför dör mänskligheten ständigt.

Ingen kommer undan ansvaret för livet som har levts. Men domens dag handlar inte om mänskliga moraliska frågor. Guds lag och den kommande domen handlar om liv och död. Livet eller döden. Varken mer eller mindre. Gud Fadern har överlåtit den yttersta domen åt Sonen – åt Jesus. Jesus följer Gud Faderns vilja när han dömer. Och Gud Fadern har visat sin vilja en gång för alla. När Jesus uppstod från de döda visade Gud Fadern att hans vilja är att mänskligheten, människan och varje människa ska leva. Trots döden. Trots allt. Ingen kommer undan ansvaret för hur livet har levts i relation till Gud. Alla ska dömas. Men den yttersta domen är frälsning och befrielse. På den yttersta domens dag kommer även den mest hårdnackade förnekare att tro. Ty detta är Gud Faderns vilja – att Jesus inte skall låta någon gå förlorad av dem som han har gett honom, utan att han ska låta dem uppstå på den sista dagen.

I Jesus finns ett löfte som går utöver allt annat. Den frikännande, befriande och frälsande kraften som finns i och med Jesus är så allomfattande och genomgripande att till och de som redan är döda omfattas av den. Makten över livet vilar i Guds händer och Gud har lagt makten över livet i Jesu händer. Gud Fadern har gett Sonen rätt att döma över liv och död eftersom han är Människosonen. Jesus vet vad det är att vara en brusten människa bland brustna människor. Jesus är den som har kunskap och makt att hålla dom. Jesus äger livet och är den som ska döma var och en och alla. Och Jesu dom är barmhärtig, nåderik och kärleksfull. Evigt liv istället för straff. Det är ett glatt, hoppfullt, befriande och frälsande budskap. Ett evangelium som egentligen inte är något att bli förvånad över.