3 december 2017

#506. Första söndagen i Advent…

"När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget skickade Jesus i väg två lärjungar och sade till dem: ’Gå bort till byn där framme, så hittar ni genast ett åsnesto som står bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led hit dem. Om någon säger något skall ni svara: Herren behöver dem, men han skall strax skicka tillbaka dem.’ Detta hände för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas: Säg till dotter Sion: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl. Lärjungarna gick bort och gjorde så som Jesus hade sagt åt dem. De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde dem på vägen. Och folket, både de som gick före och de som följde efter, ropade: ’Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!’” (Matteus 21:1–9)
Åsnan och och fölet trippar fram. Folk lägger tyg, kläder och kvistar på vägen som leder till Jersualem. Åsnans hovar klapprar. Tapp tapp tapp tapp tapp… Folket jublar och ropar. ”Hosianna Davids son!” Hjälp oss! Rädda oss! Davids son! Den romerska ockupationen vägde tungt på israeliternas axlar. De längtade efter en kung ur Davids släkt, en kung som skulle krossa oket och befria folket från romarna. ”Hosianna Davids son!” Hjälp oss! Rädda oss! Folket trodde, hoppades och förväntade sig att Jesus var denna någon som skulle befria dem från det romerska förtrycket.

Åsnan och fölet trippar fram mellan rader av ropande människor. Den lilla gråa och oansenliga åsnan vet inte att den bär folkets och hela världens hopp på sin rygg på vägen till Jerusalem. Där världens och människans frälsning ska fullbordas i, med och genom den Jesus som sitter på åsnans rygg. Folket jublar och åsnan trippar fram.

Lärjungarna hämtade åsnan som Jesus bad dem att göra. Utan att fråga varför gjorde de så som Jesus hade sagt åt dem och försåg honom med den åsna som skulle uppfylla profetens ord. ”Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl.” Jesus var verkligen den konung som folket med profetens ord väntade på. Han gav sig till känna för dem på det sätt som gjorde att de kände igen honom som den konung han var. Men han var inte en konung av det slag som de trodde att han skulle vara. Det skulle visa sig att Jesus visst är en konung som hjälper, räddar och befriar. Men hjälpen, räddningen och befrielsen är av ett annat slag än det jublande folket först trodde.

Det israelitiska folket befriades från romarna först några hundra år senare, när det romerska riket föll sönder. Templet i Jerusalem förstördes dessförinnan. Räddningen som folket hoppades på där och då – när åsnan trippade mot Jerusalem med fölet bredvid sig och med Jesus på ryggen – visade sig vara sann, men den var mycket större och mer omfattande än vad någon kunde föreställa sig.

Herren behövde åsnan vid intåget till Jerusalem och visar oss tre viktiga saker om sig själv när han kommer ridande. Det första är att det tar tid för Jesus att komma till Jerusalem. Åsnan rör sig långsamt. Det tar tid för Jesus att komma oss nära. Från det att vi får syn på honom långt där borta så tar det tid innan Jesus tar plats i våra liv. Det andra är att Jesus kommer till Jerusalem som en av folket. Åsnan var ett vanligt transportmedel. Han kommer inte som en okänd. Jesus kommer oss nära som en av oss, som en någon vi kan känna igen. Han kommer in i våra liv som en någon som är oss väl bekant. Det tredje är att Jesus möter Jerusalems folk där de är. Sittande på åsnan möter han folket i ögonhöjd. Han möter folket mitt i livets vardag. När Jesus ger sig till känna för oss i våra liv då möter han oss där var och en befinner sig.

”Hosianna Davids son!” Hjälp oss! Rädda oss! Ropade folket när Jesus var på väg till Jerusalem. Hans ankomst väckte ett hopp om förändring till det bättre. Så blev det. Fast en mycket större och mer omfattande förändring till det bättre än vad någon kunde tro. Kanske större och mer omfattande än någon kan tro. Faderns frälsning av världen och av varje människa påbörjades när Sonen Jesus red in till Jerusalem på den där gråa lilla åsnan. Frälsningen fullbordades en gång för alla den påskdag då Jesus uppstod från de döda och den Helige Anden omfamnade hela världen och varje människa med befrielse från döden. Den  stora, allomfattande och fantastiska frälsningen gäller och verkar fortfarande.

Advent, ankomstens tid. Den uppståndne och levande Jesus är här. Frälsningens tid är nu.

2 kommentarer:

  1. Jag trodde att Jesus möter oss "senkrecht von oben", som en berömd schweizare sade, men visst.... när det är advent antar jag att det är andra regler som gäller. :)

    SvaraRadera
  2. Daniel, det är sant. Rakt ovanifrån, oväntat och överraskande uppenbarar han sig för oss. Men han red in i Jerusalem på en åsna. :)

    SvaraRadera