#507. Tredje söndagen i Advent…

"I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det."

(Johannes 1:1-5)

En gång för mycket länge sedan fanns allt som skulle bli som omöjliga möjligheter i en oändligt liten punkt. Oändligt liten var punkten fylld av framtidens potentiella verkligheter.

Fadern talade Ordet. Ordet var den talande Fadern. Fadern var Ordet. Ordet är Fadern. Skapelsens händelse. Allt som skulle och kunde vara blev till. Rummet och tiden expanderade med ljusets hastighet på ett ögonblick. De omöjliga möjligheternas möjliga alternativ blev verklighet. Verkligheten blev till. Rummet och tiden och allt som är blev till.

I nattens himmel ser vi små fragment av ljus. Stjärnorna. Vi ser bara just den lilla stråle ljus som riktas mot det egna ögat. Ljus som har färdats genom rumtiden i hundratals, tusentals, miljontals år från den himlakropp som brann av Faderns skaparkraft. Som ett ögonvittne. ”Här har Fadern skapat.”

Vi ser tomrummet mellan stjärnorna som svart. Som om universum vore tomt och svart.

Men, rumtiden, universum, elementet i vilket vi lever, rör oss och är till, är inte tomt och svart. Skapelsens ljus växer från varje himlakropp som en ljusets bubbla. Som utvidgar sig med ljusets hastighet. Åt alla håll. Universum är inte tomt och svart. Universum, rumtiden och verkligheten är till bredden överfyllda av Faderns skapelses strålande ljus.

Fadern talade Ordet och Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Fadern är liv, och Fadern är människornas ljus. Faderns kärlek till livets levande skapar och upprätthåller livets villkor i varje blivande stund. Kärleken till livet väckte Faderns längtan att bli ett med livet självt. Ett folk valdes som vittnesbörd om Fadern. Faderns längtan tog kropp i Sonen.

Fadern lät sig födas här, som vi har fötts här. Lika naken. Lika utsatt. Lika dödlig som vi. Ordet blev kött. I Sonen lät Fadern livets skapelse flöda genom sig själv. Kompromisslöst. Utan förbehåll delade Fadern livet med sin skapelse i Sonen. Föddes här. Levde här. Dog här. Uppstod från de döda här.

I Sonen – i Jesus Kristus – gav Fadern sig till känna för människan och visade att livet är ett evigt ljus som lyser i mörkret. Och mörkret kan inte övervinna det eviga livets strålande ljus.