"När folket nu upptäckte att Jesus inte var där och inte heller hans lärjungar steg de i båtarna och for över till Kafarnaum för att leta efter Jesus. De fann honom där på andra sidan sjön och frågade honom: “Rabbi, när kom du hit?” Jesus svarade: “Sannerligen, jag säger er: ni söker inte efter mig därför att ni har fått se tecken utan därför att ni åt av bröden och blev mätta. Arbeta inte för den föda som är förgänglig utan för den föda som består och skänker evigt liv och som Människosonen skall ge er. Ty på honom har Fadern, Gud själv, satt sitt sigill.” De frågade då: “Vad skall vi göra för att utföra Guds verk?” Jesus svarade: “Detta är Guds verk: att ni tror på honom som han har sänt.” De sade: “Vilket tecken vill du göra, så att vi kan se det och tro på dig? Vad kan du utföra? Våra fäder åt mannat i öknen, så som det står skrivet: Han gav dem bröd från himlen att äta.” Jesus svarade: “Sannerligen, jag säger er: Mose gav er inte brödet från himlen, men min fader ger er det sanna brödet från himlen. Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv.” De bad honom då: “Herre, ge oss alltid det brödet.” Jesus svarade: “Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.” (Johannes 6:24–35)
Den som en gång har mött Jesus söker honom när det verkar som om han inte är i närheten. Den som en gång har blivit berörd av Jesus längtar tillbaka till den stunden om Jesus upplevs som frånvarande. Jesus själv är absolut fri från våra föreställningars begränsningar och han rör sig i frihet dit han själv vill. Jesus kan ge sig tillkänna på oväntade ställen. Han kan uppenbara sig när, var och hur som helst. När han uppenbarar sig blir man förvånad och undrar gärna hur och när han kom dit. Där och då steg de i båtarna och letade efter honom. "Rabbi, när kom du hit?" sade de när de mötte honom igen.
Vi söker och längtar efter Jesus eftersom han ger oss konkret och faktisk näring – bröd. Han ger oss inte innehållslösa tecken. Jesus ger oss bröd som mättar. Det Jesus genom och med den kristna tron ger varje människa är faktisk och livgivande näring för livet. Näring är något som tillförs en organism och som får den att fortsätta att leva och växa. Trons bröd som Jesus ger får oss människor att fortsätta att leva och växa.
Det är konkret och handgripligt. Den kristna trons bröd är faktisk näring som är lika påtaglig som livet självt, som våra kroppars hunger. Jesus talar inte om symboler eller tecken som tyder på att det finns bröd. Han talar om det faktiska brödet i sig, ett trons bröd som är lika konkret som det bröd vi stoppar i munnen, tuggar och sväljer. Den som en gång har fått äta sig mätt på det brödet vill aldrig gå hungrig igen.
Arbeta inte för den föda som är förgänglig, sade Jesus. Men vad av allt vi jobbar för är inte förgängligt? Det mesta, om inte allt, av det vi betraktar som bestående är i grund och botten förgängligt. Ingenting förblir, allting förgås. En väns mamma sade en gång: "Always remember, your last shirt doesn’t have any pockets.” Din sista skjorta har inga fickor. Du får inte ta med dig något dit du ska. Om hundra år minns våra efterkommande att det en gång fanns en kristen församling här. Men var och en av oss ska bli skuggor i förflutenhetens glömska. Inte ens bergen ska bestå. Det finns ingenting i världen som vi känner den som är bestående. Allting blir och förändras. Allt som är vårt är förgängligt.
Jesus talade samtidigt om den föda som består och som skänker evigt liv, något som Människosonen ska ge oss. Vad i allt detta är det som ska bestå? Vad är det eviga livet som Jesus talar om? Den frågan har vi delat med varandra många gånger här. Sanningen är ju den att vi inte vet. Vad som finns på den andra sidan när vi kliver över tröskeln och dörren till det här livet stängs bakom oss vet vi ingenting om. Det som är bestående är ännu okänt för oss. Men det finns ett uppståndelsens löfte om att det finns något där och att detta något är av ett slag som inte ska dö. Här och nu finns ett liten glimt av det eviga och bestående i Guds trofasthet. Vad som än händer så står Guds kärlek till varje människa orubbat och evigt fast i Kristus Jesus. Det är det enda lilla korn av den bestående evigheten vi har.
Gud Fadern själv har satt sitt sigill på Sonen Jesus. Ett sigill är ett stämpelavtryck som anbringas för att symbolisera en viss person vilket avses intyga att personen står bakom dokumentet eller att försändelsen är orörd. Sigillet intygar att Gud Fadern själv står bakom Jesus och att innehållet i försändelsen av Sonen till världen är och förblir orört och detsamma genom tid och rum. Innehållet är inget annat och inget mindre än den faktiska och sanna frälsningen. Gud Faderns sigill på Sonen intygar och garanterar att tron, hoppet och kärleken som manifesteras i Jesus är och förblir fast förankrat i Gud Fadern själv.
De frågade förstås ”vad ska vi göra för att utföra Guds verk?” Vi vill ju så gärna få klara besked om vad och hur vi ska göra. Vi vill ju så gärna tro att vi själva kan åstadkomma Guds verk. Men otaliga är historiens ruiner som vittnar om människornas misslyckade försök att utföra Guds verk. Saken är ju den att det inte finns något vi kan göra för att utföra Guds verk. Det finns bara en som kan utföra Guds verk och det är Gud Fadern själv.
Och detta är Guds verk: att vi faktiskt och på riktigt tror att Jesus är sann. Att vi tror att Jesus faktiskt är den som Gud Fadern har sänt till och in i världen för berätta för oss att Gud själv i Kristus är här, med oss och hos alla. Det kan låta banalt och enkelt att tron är det enda som behövs. Men att det är enkelt betyder inte att det inte är sant. Det räcker oändligt långt att faktiskt tro att Jesus är alla människors frälsare. Om och när vi gör det så tar Guds verk plats och blir till här och nu. Vår tro – hur bräcklig den än är – är Guds verk. Att tro är egentligen det enda vi kan göra. Men detta lilla är mer än nog.
Där och då envisades de med att fråga efter tecken. Som om det Jesus gjorde och sade inte räckte. De såg vad han gjorde och hörde vad han sade, men det var inte nog. Hur ofta är vi inte som folket där och då? Hur ofta frågar vi inte efter fler och tydligare tecken som bekräftar att trons anspråk är sanna? Som om det inte var nog att Jesus levde, förkunnade, botade sjuka, dog på korset och uppstod på den tredje dagen. Inte ens allt som Jesus redan har sagt och gjort räcker. Vi vill gärna ha mer, något som vi själva kan bedöma och avgöra som sant. Som om det är vårt eget omdöme som avgör om Guds löften är sanna eller inte.
Jesus svarade med att knyta an till Mose och folkets gemensamma berättelse om hur Gud har verkat och agerat tidigare. Som för att säga ”men ni har ju redan fått alla tecken och det livgivande brödet som ni frågar efter. Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv. Ni har ju redan fått det.” De förstod fortfarande inte och bad: ”ge oss alltid det brödet.” Jesus svarade: “Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.”
Här finns nyckeln till och svaret på den kristna trons frågor. Jesus själv är det enda näringsrika bröd som mättar trons hunger och det enda som behövs. Det gällde då och det gäller nu. Jesus själv – den levande person han var, är och förblir – är det konkreta svaret på den kristna trons frågor. Den uppståndne och levande Jesus Kristus är det faktiska svaret på vår hunger och längtan efter livet självt. Jesus är livets bröd. Den som kommer till honom skall aldrig hungra, och den som tror på honom skall aldrig någonsin törsta. Lita på att det är sant och alldeles på riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar