#549. Psaltarpsalm 23…

"Herren är min herde, ingenting skall fattas mig.

Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten.

Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära.

Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig,

din käpp och din stav gör mig trygg.

Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn,

du smörjer mitt huvud med olja och fyller min bägare till brädden.

Din godhet och nåd skall följa mig varje dag i mitt liv,

och Herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever."

(Psaltaren 23)

Herren är vår herde. Gud är vår herde. Jesus själv är vår herde. Ofta, när vi ser en bild på en herde i kyrkan då är herden en snäll och oförarglig figur. Han är ju snäll eftersom han tar hand om sina får. Men, en riktig herde är ingen oförarglig och rosenkindad figur. Jag mötte en riktig herde en gång för länge sedan i Libanon. Han gick omkring med sina får och getter i bergen där det berättas att Jesus själv också gick en gång för ännu längre sedan. En bit från staden Tyr vid kusten och inte långt från byn Qana, där Jesus gjorde vinundret på bröllopsfesten.

Herden jag träffade var väderbiten och solbränd. Ansiktet har bitits av nattens kyla. Han svettades i dagens sol och värme. Hans händer var kraftiga och fulla av valkar. Han hade några ärr, ett på kinden och ett på ena handen. På fötterna hade han rejäla och slitna skor. Han hade gått långt i de skorna. Han var alltid på vandring ute i bergen. Han gick ständigt upp och ner för branta sluttningar. Det gjorde herdens hela kropp muskulös och stadig. Hans ben hade stora muskler. Han såg stark och stadig ut. Han bar med sig allt han behövde för att leva och överleva i en ryggsäck.

En riktig herde har ögon som har sett mycket. Han har sett allt mellan födsel och död. Han vet hur man förlöser en födande tacka. Han vet hur lammen och livet föds till världen. Han vet hur man tar hand om ett får som inte orkar längre. Herden vet hur man tar till vara allt som går att ta vara på. Hans ögon har sett livet i döden. Han har sett döden i livet. En riktig herde är stark, klok och vis. En sann herde är härdad av livets utsatthet.

Då, för länge sedan, bar herden sin käpp och sin stav för att de behövdes. Med käppen, som var en stor och rejäl påk, skyddade han sina får. Då fanns det björnar, lejon och vargar i de där bergen. När rovdjuren visade sig då tvekade inte herden. Han försvarade sina får och han drog sig inte för att ta strid. Om björnarna, vargarna eller lejonen försökte att ge sig på hans får då slog han hårt för att skydda sina får. Den långa staven hade en krok i ena änden. Den behövdes när fåren gick bort sig och fastnade bland snår och stenar. Med staven räddade han sina får när de hade fastnat och var i fara. Herden är inte rädd för någonting när han behöver skydda och rädda sina sin hjord. Herden skyddar och räddar alla sina får.

Sådan är vår Herre. Sådan är vår Gud. Sådan är Jesus. Han är stark och pålitlig. Han är erfaren, klok och vis. Vår Gud skyddar, och räddar alla sina får. Jesus skyddar och hjälper varje får. Det finns ingenting som Jesus inte kan eller vill göra för att rädda och skydda sina får och sin flock. Jesus får, det är du, jag, vi och alla andra människor. Det finns ingenting som Jesus inte kan eller vill göra för att rädda och skydda dig, mig, oss och alla andra människor från allt ont. Jesus älskar dig. Jesus älskar oss. Jesu älskar varje människa och alla människor. Jesus är vår pålitliga och trofaste herde. Lita på att det är sant.