#550. Palmsöndagen…

"Sex dagar före påsken kom Jesus till Betania, där Lasaros bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. Man ordnade där en måltid för honom; Marta passade upp, och Lasaros var en av dem som låg till bords med honom. Maria tog då en hel flaska dyrbar äkta nardusbalsam och smorde Jesu fötter och torkade dem sedan med sitt hår, och huset fylldes av doften från denna balsam. Men Judas Iskariot, en av lärjungarna, den som skulle förråda honom, sade: ’Varför sålde man inte oljan för trehundra denarer och gav till de fattiga?’ Detta sade han inte för att han brydde sig om de fattiga utan för att han var en tjuv; han hade hand om kassan och tog av det som lades dit. Men Jesus sade: ’Låt henne vara, hon har sparat sin balsam till min begravningsdag. De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid.’ En stor mängd judar fick reda på att Jesus var där, och de kom dit inte bara för hans skull utan också för att få se Lasaros, som han hade uppväckt från de döda. översteprästerna bestämde sig då för att döda Lasaros också, eftersom så många judar för hans skull gick ifrån dem och trodde på Jesus. Nästa dag, när de många som hade kommit till högtiden fick höra att Jesus var på väg till Jerusalem, tog de palmkvistar och gick ut för att möta honom. Och de ropade: ’Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn, han som är Israels konung.’ Jesus fick tag i en åsna och satte sig på den, som det står skrivet: ’Frukta inte, dotter Sion. Se, din konung kommer, sittande på en ungåsna.’ (Lärjungarna förstod först inte detta, men när Jesus hade förhärligats kom de ihåg att som det stod skrivet om honom, så hade man gjort med honom.)"

(Johannes 12:1–16)

Marta och Maria var Lasaros systrar. De tre syskonen var nära och kära vänner till Jesus. Lasaros blev svårt sjuk en gång. Sjukdomen var allvarligare än de först förstod. Systrarna skickade då bud efter Jesus. Men Lasaros hann dö innan Jesus kom dit. Lasaros hade varit död i fyra dagar när Marias sorg och förtvivlan vid graven skakade om Jesus i hans innersta. Jesus kallade tillbaka Lasaros till livet. Han uppstod från de döda och steg av egen kraft ut ur sin egen grav. Lasaros är en av få människor som har upplevt sin egen faktiska uppståndelse här, i den här världen där vi lever tillsammans. Att Jesus bringade den döde Lasaros tillbaka till livet det var förstås inget annat än ett tvättäkta mirakel.

Jesus kom tillbaka till Betania och träffade Marta, Maria och Lasaros igen. De ordnade en måltid och åt tillsammans. Maria smorde Jesus fötter med dyrbar nardusbalsam. Det var förstås ett uttryck för hennes stora tillgivenhet, värme och kärlek. Det var kanske inte så konstigt att Maria gjorde som hon gjorde. Ett kort tag tidigare hade hon sett när Jesus uppväckte hennes bror från de döda. Det är onekligen svårt att föreställa sig hur det skulle vara. Men det kan nog med viss säkerhet sägas att om någon kom förbi och bringade en av våra nära, kära och saknade tillbaka till livet då skulle tacksamheten förmodligen vara påtaglig. Kanske rentav lika översvallande som Marias tacksamhet.

Vad de hade sett och upplevt när Jesus kallade ut Lasaros ur hans grav var inget annat än ett alldeles verkligt mirakel. Miraklen som Jesus gjorde var och är ögonblick av vittnesbörd om hur verkligheten kommer att bli och vara i Guds fullbordade framtid. Det är som om Jesus med miraklen visade människorna och sade: ”Så här ska det bli och vara i Guds fullbordade framtid.” När Jesus botar sjuka vittnade miraklen om att i Guds fullbordade framtid är ingen längre betryckt av kroppens sjukdomar. När Jesus tog sig an de minst ansedda, de svagaste och de mest utsatta då vittnade miraklen om att i den fullbordade framtiden omfamnar Guds omsorg och kärlek alla människor på lika villkor. När Jesus uppväckte Lasaros från döden då vittnade miraklet om att livet i Guds fullbordade framtid är ett liv utan död.

Det är kanske inte så konstigt att Marias tacksamhet flödar över i översvallande tillgivenhet, ömhet och varm omtänksamhet.

De låg till bords och åt tillsammans. Där och då, i den tiden, var bordsgemenskapen något mer än att bara äta mat tillsammans. Den gemensamma måltiden var en stark symbolisk ritual som etablerade och befäste överenskommelser och förbund. Att Jesus lade sig till bords och åt med den uppståndne Lasaros är svindlande och alldeles oerhört i all sin rituella och symboliska kraft. Det var inget annat och inget mindre som hände än att Gud Fadern i Sonens gestalt med bordsgemenskapen etablerade och befäste förbundet mellan sig själv och uppståndelsens mänsklighet i Lasaros gestalt. Jesus kom tillbaka till Lasaros och lade sig till bords med honom som ett vittnesbörd om att människans och människors uppståndelse från de döda ingår i Gud Faderns förbund med mänskligheten.

Det är inte så konstigt att Marias tacksamhet flödar över. Det är inte heller så konstigt att Judas Iskariot reagerar. Det har alltid funnits och det finns alltid människor som värderar världsliga rikedomar högre än det som finns i trons hopp och löften. Det har alltid funnits och det finns alltid hycklare som säger sig vilja göra gott med kyrkans resurser och pengar men som använder dem för egen vinnings skull. Det har alltid funnits och det finns alltid småsinta typer som tittar snett på och baktalar den eller dem som likt Maria med stor tacksamhet och tillgivenhet faktiskt älskar Jesus för den han är och för vad han har gjort för oss människor. Judas Iskariots småsinta anda lever än och är inte okänd för någon som har befunnit sig kyrkeriets värld någon längre tid.

Översteprästernas och överhetens vilja att ha ihjäl alla levande vittnen som genom att finnas till vittnar om Jesus och Guds rike är inte heller främmande för den som är bekant med kyrkans inre värld och liv. Inte minst i vår egen kyrka förekommer det mer eller mindre ofta att den kyrkliga maktens överstepräster och överhet gör vad de kan för att ha ihjäl de flämtande lågor av uppriktig kristen tro och kärlek till Jesus som lyser i mörkret i vår kyrka. Överheten och den kyrkliga maktens kvinnor och män står inte ut med att kyrkans folk går ifrån dem och istället tror på Jesus. Det är lika sant nu som det var då.

Den kristna tron som Jesus väcker i människors hjärtan gör kyrkans folk till ett olydigt folk. Oavsett vad maktens överstepräster och överheten tycker, tänker och vill så tar vi tillsammans med kyrkans alla kristna våra palmkvistar och ger oss ut på gatorna för att möta och hylla Jesus när han kommer ridande rakt in i våra liv på den där lilla åsnan. Vi vet ju hur det låter när han kommer ridande – tapp tapp tapp tapp… ”Hjälp oss! Rädda oss! Du som kommer i Herrens namn! Du som är Israels konung!” ropar vi tillsammans med alla våra kristna syskon runt om i världen. Frukta inte! Där borta vid tidens horisont finns Guds fullbordade framtid som en faktisk och sann möjlighet. Här och nu finns Guds fullbordade framtid som ett orubbat löfte omvittnat i Jesus mirakel. Glöm aldrig Lasaros. Tro och lita på att Guds löften i Jesus Kristus är sanna. Alldeles på riktigt.