”När de hade ätit sade Jesus till Simon Petrus: ’Simon, Johannes son, älskar du mig mer än de andra gör?’ Simon svarade: ’Ja, herre, du vet att jag har dig kär.’ Jesus sade: ’För mina lamm på bete.’ Och han frågade honom för andra gången: ’Simon, Johannes son, älskar du mig?’ Simon svarade: ’Ja, herre, du vet att jag har dig kär.’ Jesus sade: ’Var en herde för mina får.’ Och han frågade honom för tredje gången: ’Simon, Johannes son, har du mig kär?’ Petrus blev bedrövad när Jesus för tredje gången frågade: ’Har du mig kär?’ och han svarade: ’Herre, du vet allt; du vet att jag har dig kär.’ Jesus sade: ’För mina får på bete. Sannerligen, jag säger dig: när du var ung spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir gammal skall du sträcka ut dina armar och någon annan skall spänna bältet om dig och föra dig dit du inte vill.’ (Så angav han med vad för slags död Petrus skulle förhärliga Gud.) Sedan sade han till honom: ’Följ mig!’” (Johannes 21:15–19)
Simon Petrus, Tomas, Natanael, bröderna Sebedaios och två andra lärjungar var tillsammans vid Tiberiassjön. De hade haft stora förhoppningar på Jesus. Men Romarna hade ihjäl honom på det där hemska korset. Förhoppningarna grusades och lärjungarna skingrades. Några påstod att de hade träffat Jesus trots att alla visste att han var död. Alltihop var mycket märkligt. Det var svårt att få det hela att gå ihop. De försökte återgå till livet som det var innan Jesus dök upp tre år tidigare. Lärjungarna återgick till vardagen så gott de de kunde. Några var ju fiskare så de gav sig ut på sjön för att fiska igen.
Just den här natten fick de ingen fisk. När morgonen kom och de var på väg in till land stod den uppståndne Jesus på stranden. De kände inte igen honom först. Han ropade att de skulle kasta i nätet igen och när de gjorde det fick de mycket fisk. Då såg och förstod de att det var Jesus själv som stod där på stranden. Simon Petrus blev utom sig av glädje och hoppade i vattnet. Han simmade till stranden så fort han kunde. När de steg iland hade Jesus gjort en glödbädd och det fanns färdiglagad fisk och färdigt bröd att äta. Där på stranden åt de tillsammans med varandra och med Jesus. Det var den tredje gången som Jesus gav sig till känna efter sin död.
När de hade ätit sade Jesus: ”Simon, Johannes son, älskar du mig mer än de andra gör?” Simon Petrus svarade så gott han kunde. ”Ja, du vet att jag har dig kär.” Men, det var ju inte svaret på Jesus fråga. Frågan var om Simon Petrus älskade Jesus mer än de andra gjorde. Kanske var Simon Petrus ödmjuk. Han tyckte sig kanske inte kunna säga att han älskade Jesus mer än någon annan eftersom han visste att det var många som älskade Jesus. Eller så förmådde han inte att vara den som älskade mest. Hur vet man om man älskar någon mer än alla andra? Hur mycket man än älskar så finns det kanske någon annan som älskar mer. Möjligen är det så att kärleken inte går att kvantifiera. Kanske är det poängen med Jesus fråga – antingen så älskar man eller så älskar man inte. Det finns kanske inget älskar mer eller älskar mindre.
Oavsett vad som fanns i Jesus fråga så räckte kärleken till Jesus som Simon Petrus lyckades få fram. ”För mina lamm på bete” sade Jesus. Det vill säga – ta hand om mina små. Ta hand om dem som står mig nära och som jag värnar om. Det lilla korn av kärlek till Jesus som Simon Petrus kunde formulera räckte. Att hålla Jesus kär räcker.
Jesus ställde samma fråga en andra och en tredje gång och fick samma svar av Simon Petrus. Jesus sade ”Var en herde för mina får. För mina får på bete” när Simon Petrus svarade den andra och tredje gången. Att vara en herde för vuxna får är ett större ansvar än att släppa ut de unga lammen på bete. En herde delar livet med fåren. En herde kan behöva riskera livet för fårens skull. En herde behöver offra sin bekvämlighet för fårens skull. Herden behöver vandra över berg och genom dalar, sova under bar himmel och skydda fåren mot rovdjur, hunger och törst. ”Var en herde för mina får” är en uppmaning att ta ansvar. Ett stort ansvar dessutom. En herde står i annans tjänst. en herde rår om sin herres får.
Jesus inskärpte allvaret och ansvaret i herdens uppgift när han sade: ”när du var ung spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir gammal skall du sträcka ut dina armar och någon annan skall spänna bältet om dig och föra dig dit du inte vill.” När man står i annans tjänst råder man inte alltid över omständigheterna. Livets förutsättningar och omständigheter råder vi inte alltid på. Livet för oss ibland dit vi inte vill. Vi lever inte alltid de liv vi kanske önskar och vill leva. När vi dör så dör vi den död vi får oss tilldelad. Vi kan inte och får inte välja. Någon annan spänner bältet om var och en av oss när det är dags.
Sedan sade Jesus: ”Följ mig!” Detta okomplicerade och till synes enkla "följ mig" är nyckeln. Det var en möjligheternas uppmaning där och då. Det är en möjligheternas uppmaning här och nu. Jesus säger fortfarande: ”Följ mig!” till dig, till mig och till alla sina lärjungar. Att följa Jesus är att sälla sig till hans flock. Det är att göra sig till en av dem som låter sig leva livet med och i den kristna kyrkan. Att sälla sig till Jesus flock är att leva med och i den kristna kyrkans gemenskap. Med allt vad det innebär av tro, hopp, glädje, gemenskap och tillhörighet. Med allt det där som är bra och med allt det där som är påfrestande i kyrkans och i den kristna trons gemenskap tillsammans med andra och med varandra.
Det började på en strand där och då för länge sedan. Den uppståndne och livs levande Jesus gav sig till känna för sina lärjungar. Det fortsätter i vår lilla kyrka här och nu. Om vi lyssnar noga då hör vi att den uppståndne och levande Jesus Kristus fortfarande uppmanar oss och alla andra människor: "Följ mig! För mina lamm på bete. Var en herde för mina får. Följ mig!” Låt oss hjälpas åt att på riktigt försöka följa Jesus tillsammans. Låt oss stödja, uppmuntra och hjälpa varandra när det behövs. Låt oss i gemenskap med varandra fortsätta att vara den lärjungaskara som samlades runt Jesus på den där stranden för länge sedan. Om någon frågar hur vi har det med vår tro och med Jesus, låt oss då tillsammans med Simon Petrus svara: "Vi har Jesus kär."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar