I kyrkoordningen kan man läsa om Svenska kyrkans stifts grundläggande uppgifter: ”Stiftet ska främja och ha tillsyn över församlingarnas uppgift att fira guds- tjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. Stiftet ska också främja en god förvaltning i församlingar och pastorat och ha tillsyn över förvaltningen och över hur uppdraget som huvudman för begravningsverksamheten fullgörs. […] Stiftet får lämna bidrag till internationell diakoni och mission. Det finns särskilda bestämmelser i kyrkoordningen om övriga uppgifter som stiftet, biskopen, domkapitlet och stiftsstyrelsen ska fullgöra. Stiftet ska anställa och avlöna den personal samt anskaffa och underhålla den egendom som behövs för stiftets verksamhet.” (KO 6 kap. 4 §)
Ingenstans anger kyrkoordningen att det ingår i stiftets uppgifter att undervisa präster och diakoner om islam under ledning av en imam. Ändå är det vad Stockholms stifts Centrum för religionsdialog har ägnat och ägnar sig åt. Man kan fråga sig varför. Under våren 2019 genomfördes en rad undervisningstillfällen i Stockholms stifts regi där präster och diakoner gavs tillfälle att lära sig ”allt du velat veta om islam men aldrig vågat fråga om”. Undervisningen leddes av en imam. Under hösten ska undervisningen genomföras igen, med början den tolfte september.
Det är bra att präster, diakoner och andra fortsätter att utbilda sig. Men det finns ingen anledning att stiftet ska genomföra en ”utbildning” av det här slaget. Stiftsorganisationen ska främja församlingarnas arbete, inte bedriva undervisning om islam – ledd av en imam – under egen flagg. Det kan rimligen inte betraktas som överensstämmande med stiftets uppgifter enligt kyrkoordningen. För utbildning om islam finns högskolor och universitet.
Det hela väcker frågor riktade inåt kyrkan. Man kan fråga sig om den präst som kom på idén, de som leder verksamheten och de som deltar redan kan allt om kristen teologi? Är de redan pålästa och inlästa på allt som har med den kristna kyrkans teologi att göra? Har de läst sig mätta på kyrkofäderna, Tomas av Aquino, Luther, Calvin och Barth? Är de fullärda vad det gäller den kristna kyrkans dopteologi, nattvardens teologi, reformationens teologiska konflikter, kyrkohistorien och samtidens teologi? Behärskar de nytestamentlig grekiska och gammaltestamentlig hebreiska klanderfritt? Har de uttömt alla källor om Bibelns värld och verklighet? Är de fullärda om den kristna kyrkan judiska rötter? Är det enda som återstår att ge sig i kast med islam eftersom de redan kan allt om kyrkan och om sitt eget? Det är fullt möjligt att det är så. Men varför inte gå kurser på högskolor och universitet i så fall?
Det väcker även frågor om Svenska kyrkans funktion riktad utåt. Varför ordnar inte stiftet fortbildning och utbildning för präster och diakoner som rustar oss som kristna i mötet med muslimer och andra istället? Varför ordnas inte utbildningar som stärker församlingarnas utåtriktade undervisning? Till exempel: ”Allt du som muslim vill veta om kristen tro men aldrig vågat fråga om." ”Grundkurs i kristen tro för imamer och andra." ”Den kristna kyrkan i Sverige för andra trosbekännare." ”Svenska kyrkans historia för nyanlända muslimer." ”Välkommen att bli kristen i Svenska kyrkan." ”Allt du behöver veta om du vill lämna islam och bli kristen." ”Vi är kristna, välkommen att leva sida vid sida med oss." Bara för att nämna några andra perspektiv än den ensidighet som Centrum för religionsdialog lyfter fram.
Hur kommer det sig att perspektivet från Stockholms stift – med Centrum för religionsdialog – är att kristna präster och diakoner ska vara passiva mottagare för en imams undervisning om islam? Är inte det religionsmonolog snarare än religionsdialog? Varför inte rusta oss som kristna så att vi blir bättre på att undervisa andra om det som är vårt? Betyder inte Svenska kyrkan, den kristna tron och den kristna kyrkans teologi någonting som är viktigt även för andra? Har inte vi som kristna något viktigt att berätta för andra om vem den kristna kyrkans Gud är? Är det inte det vi ska ägna oss åt i Svenska kyrkans stift och församlingar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar