10 november 2019

#571. Tjugoförsta söndagen efter Trefaldighet…

"Han kom in i Jeriko och gick genom staden. Där fanns en man som hette Sackaios, och han hade hand om tullen och han var rik. Han ville gärna se vem denne Jesus var men kunde inte för folkmassan, för han var liten till växten. Han sprang i förväg och klättrade upp i en sykomor för att kunna se honom, eftersom han skulle gå förbi där. När Jesus kom dit såg han upp mot honom och sade: ’Skynda dig ner, Sackaios, i dag skall jag gästa ditt hem.’ Sackaios skyndade sig ner och tog emot honom med glädje. Alla som såg det mumlade förargat: ’Han har tagit in hos en syndare.’ Men Sackaios ställde sig upp och sade till Herren: ’Hälften av vad jag äger, herre, skall jag ge åt de fattiga. Och har jag pressat ut pengar av någon skall jag betala igen det fyrdubbelt.’ Jesus sade till honom: ’I dag har räddningen nått detta hus — han är också en son till Abraham, och Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det.’” (Lukas 19:1–10)
Sackaios var en tjänsteman som tog upp tull på varor som transporterades in i Jeriko för att säljas på stadens torg. Tullavgifterna gick till de lokala makthavarna och till romarna. Rom var ockupationsmakt och romarna såg till att den romerska kejsaren fick sin beskärda del av alla ekonomiska transaktioner som förekom ute i Romarrikets territorier. Tulltjänstemannen Sackaios hade med andra ord en maktposition och det är inte så svårt att föreställa sig att han på olika sätt utnyttjade sin ställning för egen vinning. Sådär som småsinta människor med makt alltid har gjort och fortfarande gör.

Få eller ingen tyckte om honom. Han var en som man inte befattade sig med om det gick att undvika. Sackaios var ställd utanför de sociala gemenskaperna. Han var rik men han var utanför. Ingen kan väl klandra Jerikos invånare? Vem av oss gillar sådana där småsinta typer som skor sig på och utnyttjar andra? Vi skulle nog lite till mans känna åtminstone lite ovilja inför en figur som Sackaios om han dök upp vid kyrkkaffet om en liten stund?

Sackaios hade hört talas om Jesus. Han var nyfiken på honom och ville gärna se vem han var. Jesus hade på olika sätt ställt till med uppståndelse i Galileen med omnejd och ryktet om honom for vida omkring. Folket i Jeriko hade förstås hört sin beskärda del av alla berättelserna om Jesus. På vägen in till Jeriko botade han dessutom mirakulöst en blind man som fick tillbaka sin syn. Så, det var kanske inte så konstigt att det var lite uppståndelse omkring Jesus när han kom till den lilla staden Jeriko.

Sackaios var kortväxt och såg ingenting av Jesus i folkmassan. Så han sprang i förväg och klättrade upp i ett träd för att kunna se lite bättre när Jesus passerade. När Jesus kom förbi just där då sade han: “Skynda dig ner, Sackaios, i dag skall jag gästa ditt hem” sade Jesus. Sackaios blev förstås jätteglad. Det var förmodligen sällan någon kom på besök i hans hem för att äta med honom. Han var ju allmänt illa sedd. Han skyndade sig hem för att göra i ordning och ta emot Jesus.

Det var lika provocerande då att Jesus brydde sig om någon som alla andra tyckte illa som det är idag. Folket i Jeriko tittade snett både på Jesus och på Sackaios. “Han har tagit in hos en syndare” sade de till varandra med illa dolt dömande tonfall. Är inte Jesus också opålitlig eftersom Sackaios som han umgås med är en opålitlig typ? Det där skuld- och skambeläggande sättet att tänka är vanligare än vad som är hälsosamt. Inte minst i vår tid av internet och sociala medier. Guilt by association är inget nytt fenomen.

Ett omvändelsens mirakel hände när Jesus brydde sig om den som ingen annan brydde sig om. Sackaios vände om från sitt sätt att sko sig på andras bekostnad och hans sätt att bara tänka på sig själv. Han lovade att dela med sig till de som hade det fattigt ställt med hälften av sina tillgångar. Och han lovade att fyrdubbelt kompensera den eller dem som han hade bedragit eller snuvat på pengar. Sackaios drabbades av en inre omvändelse som fick yttre konsekvenser när Jesus kände honom vid namn, visade honom omtanke och inkluderade honom i sin gemenskap. Jesus omsorg och vänlighet drabbade Sackaios så hårt att han omvärderade hela sig själv, hela sitt liv och alla sina relationer till andra. Det var och är inget annat än den medmänskliga kärlekens oerhörda och mirakulösa kraft i hela sin prydnad.

Jesus såg och förstod vad som hände i Sackaios inre. Jesus sade: ”I dag har räddningen nått detta hus — han är också en son till Abraham, och Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det.” Räddningen nådde Sackaios hus när Sackaios blev sedd, bekräftad och så älskad av Jesus. Sackaios plats i gemenskapen etablerades, även han var en son till Abraham. Och Jesus har kommit till världen för att söka det som är förlorat och rädda det. Här finns den djupast liggande kärnan i vår kristna kyrkas Evangelium. Jesus söker den som är förlorad för att rädda honom eller henne. Hur förlorat allt än kan verka vara så är varje enskild människa ett Abrahams barn och en del av Gud Faderns gemenskap. När Jesus når fram då når räddningen fram till var och en oavsett hur det har sett ut och oavsett vad alla andra tycker och tänker om saken. Det förändrar allt.

Men hur kan Jesus omsorg omfamna även de mest småsinta, egocentriska och elaka typerna? Hur kan Jesus kärlek omfatta även de som är rika och som kanske har skott sig på andra? Hur kan Jesus kärlek och frälsning gälla även den och dem som alla vi andra tycker är förkastliga i all sin uselhet? Hur vet vi inte. Men vi vet att det är så. Jesus älskar även den som vi kanske inte tycker är värd att älskas. Jesus frälser även den som vi kanske tycker är bortom all räddning. Gud Faderns kärlek i Jesus är provocerande därför att den omfattar och omfamnar så mycket mer och så många fler än vi kan förstå. Den gränslösa kärleken som Jesus visar världens alla syndare är kanske den mest provocerande kärleken av alla.

Sackaios drabbades inte av dåligt samvete. Men omvändelsen fick honom att vända om. När Sackaios bekände sin synd inför Jesus då befriades han från sitt tidigare jag. Det glada budskapet, att Jesus kände honom vid namn, att Jesus omtanke och frälsning gällde även honom, befriade Sackaios från honom själv. Han befriades till att bli och vara en bättre människa i relation till sina medmänniskor. Sackaios blev en pånyttfödd människa i mötet med Jesus. Det var ingen banal och förnumstig moralism som gav Sackaios liv en ny riktning. Förändringen växte fram inifrån i ljuset av att han blev erkänd, befriad, frälst och upprättad av Jesus. Evangeliets dom – Gud Faderns kärlek, nåd och barmhärtighet manifesterad i Jesus – frälser och befriar människor från synd och skuld.

Det finns en räddning, frälsning och befrielse för alla. Vägen dit går via mötet med Jesus och en uppriktig bekännelse av den synd och skuld som har begränsat livet – i förtröstan på Jesus kärlek, nåd och barmhärtighet. Jesus är alltid ute och söker efter dem som tycker sig vara förlorade för att rädda var och en och alla människor. Alla människor är Abrahams barn. Var och en och alla omfattas av Gud Faderns kärlek i Jesus. Ingen enda människa faller utanför Gud Faderns gemenskap i, med och genom Jesus Kristus.

1 kommentar:

  1. Tack bäste Patrik för din predikan. De som får lyssna till dig på söndagarna har all anledning att tacka Gud. Vi hade märkligt nog exakt samma text i Katolska kyrkan den 3 november - det händer inte ofta att evangelietexterna sammanfaller. Nu gjorde de nästan det och jag måste säga att din predikan var lite bättre, den talade in i mitt liv :)

    SvaraRadera