Ärkebiskop Antje Jackelén meddelade den 5/4 att hon tar en paus från Twitter p.g.a ’hot och hat.’ Det fick stor medial uppmärksamhet i rikstäckande media med fokus på elaka tungor i sociala medier och sårade känslor. Ponera att ärkebiskopen, istället för att ta twitterpaus, hade skrivit något som kanske liknade följande:
Den kristna kyrkan har ända sedan sin tillblivelse varit utsatt för avsky, hot och hat. Kristna människor har i alla tider varit utsatta för hån och förföljelse. I Svenska kyrkan högtidlighåller vi minnet av alla våra systrar och bröder som har farit illa på grund av sin kristna tro på Annandag jul varje år, när vi högtidlighåller minnet av den helige Stefanos, den kristna kyrkans första martyr. Han var dessvärre inte den sista martyren i kyrkans historia. Även i vår samtid förföljs, fördrivs och mördas kristna människor för att de kristna – i Mellanöstern, i Nigeria, i Kina och på många andra platser runt om i världen. Här i Sverige är vi kristna förskonade från fysisk förföljelse. Men, som ärkebiskop har jag fått känna av och uppleva den avsky och det hat mot kristna som ofta leder till svåra konsekvenser där omständigheterna för kristna är mindre gynnsamma. Ofta har det kommit till uttryck i sociala medier. Att möta, se och erfara den destruktiva hotfullheten har gjort mig mycket ont. Det är för mig oklart varför så mycket destruktiv och ondskefull elakhet riktas mot mig som ärkebiskop och mot Svenska kyrkan. Jag önskar att det inte var så. Mitt och kyrkans ärende är Evangeliet om Jesus, Kristi förlåtelse och försoningens möjlighet, inte konfrontation, konflikt eller undfallenhet. Jag själv och kyrkan kan bara hoppas och be för att de som är fyllda av all denna illvilja och uttrycker den i sociala medier finner en väg till omvändelse, helande och läkedom. För den som vill vända om finns alltid förlåtelse att få. Till er som skriver elakheterna vill jag säga: Ni känner inte mig. Jag känner inte er. Men jag känner smärtan i er illvilja. Jag önskar innerligt att ni ska finna ett annat och ett nytt sätt att förhålla er till andra människor. Jag är inte er fiende eller motståndare. Tillsammans med kyrkans Jesus står jag vid er sida. Svenska kyrkan och jag vill ert och alla andra människors väl. Jag ber för att ni ska finna ro i era själar och för att ni ska finna frid i relation till era medmänniskor. Med detta sträcker jag uppriktigt ut en försoningens hand till er i hopp om att ni tar emot den med välvilja. Vi behöver varandra som systrar och bröder. Alldeles på riktigt.
Då kanske det offentliga samtalet runt Svenska kyrkan kunde ha blivit ett annat. Istället för ett fokus på elakheter i sociala medier och personliga känslor kunde det kanske ha blivit ett fokus på kyrkans evangelium och på försoningens möjlighet. Det kanske kunde ha motverkat det offentliga samtalets polariseringar och minskat motsättningarna något. Kanske kunde det ha motverkat splittringarna och verkat positivt för skapandet av någon form av ny begynnande gemenskap. Det kunde har varit, och kan fortfarande bli, annorlunda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar