"Natten innan Herodes hade tänkt ställa honom inför rätta låg Petrus och sov mellan två soldater, bunden med två kedjor, och utanför dörren fanns vakter som bevakade fängelset. Då stod där plötsligt en ängel från Herren, och ett ljussken fyllde rummet. Ängeln väckte Petrus med en stöt i sidan. “Skynda dig upp”, sade han, och då föll kedjorna från Petrus händer. Ängeln fortsatte: “Ta på dig bältet och sandalerna.” Petrus lydde, och ängeln sade: “Svep om dig manteln och följ mig.” Petrus följde med honom ut, men han förstod inte att det var verkligt, det som skedde genom ängeln, utan trodde att det var en syn. De passerade en vaktpost och sedan en till och kom till järnporten som ledde ut till staden, och den öppnades för dem av sig själv. När de kom ut gick de gatan ner, och då försvann ängeln. Så snart Petrus hade sansat sig sade han: “Nu vet jag verkligen att Herren har skickat sin ängel och räddat mig ur Herodes händer, undan allt som det judiska folket väntat sig.” När han förstod hur det var gick han till huset där Maria bodde, mor till den Johannes som kallades Markus; där var många samlade till bön. Petrus bultade på porten, och en tjänsteflicka som hette Rhode gick för att låsa upp. Men när hon kände igen Petrus röst blev hon så glad att hon i stället för att öppna porten sprang in och berättade att Petrus stod utanför. “Du är tokig”, svarade de. Men hon stod på sig, och då sade de: “Det är hans ängel.” Petrus fortsatte att bulta, och när de öppnade såg de till sin häpnad att det var han. Han gav dem tecken att vara tysta, och så berättade han hur Herren hade fört honom ut ur fängelset. Han bad dem tala om det för Jakob och de andra bröderna, och sedan lämnade han dem och begav sig till en annan plats.” (Apg 12:6–17)
Tiden efter Jesu korsfästelse, död och uppståndelse var turbulent. De världsliga makterna i romarrikets skepnad gjorde vad de kunde för att förtrycka den befrielserörelse som sattes igång av Jesus och hans lärjungar. Politiska makthavare har aldrig varit särskilt förtjusta i människors befrielse och frihet. Så var det då och så är det fortfarande. Herodes fängslade Petrus och skulle ställa honom inför rätta. Herodes maktfullkomliga ande lever fortfarande kvar i allt för många skepnader runt om i vår värld. Fortfarande finns det alltför många människor som likt Petrus är fjättrade av kedjor och bevakade av den politiska maktens soldater. Det kristna Evangeliets glada budskap om människans befrielse och frihet utmanade och utmanar de politiska makternas auktoritära grepp om människors liv.
Miraklet skedde och plötsligt stod där en Herrens ängel och fyllde fängelsehålan där Petrus var fången med det bländande ljuset av befrielse och frihet. Ängeln väckte Petrus från fångenskapens dvala med en stöt i sidan. “Skynda dig upp” sade ängeln och befriade Petrus från kedjorna som fjättrade hans händer. Fångenskapens omöjlighet blev mirakulöst en frihetens möjlighet. Evangeliets glada budskap om befrielse för de fångna manifesterades när kedjorna lossnade och föll från Petrus fjättrade händer. “Ta på dig bältet och sandalerna. Svep om dig manteln och följ mig" sade ängeln till den omtumlade Petrus.
Petrus följde med ängeln ut, men han förstod inte att det som skedde genom ängeln var verkligt. Han trodde att det var en syn. Befrielse och frihet är omtumlande och nästan overkligt för den som har varit fjättrad och fången. Oavsett vad bojorna har bestått av. Fångenskap och bojor kan anta olika skepnader i våra egna och i andra människors liv. Fängelsehålor och kedjor kan vara konkreta och faktiska. Alltför många människor är konkret och fysiskt fängslade av de värdsliga och illvilliga politiska makterna.
Fångenskap och bojor kan också vara av annat slag. Småsinthet, illvilja, elakhet normer och värderingar kan slå bojor på människor och förminska en människa så att det blir som om han eller hon satt i en trång fängelsehåla. Budskapet om befrielse och frihet som en Herrens ängel kommer med kan vara omtumlande även när fängelset består av annat än galler och hårda murar.
Petrus och ängeln passerade vaktposterna och kom till järnporten som ledde ut till staden. Den öppnades för dem av sig själv. När de kom ut på gatan då försvann ängeln. När vägen ut ur fångenskapen öppnar sig leder den ut i frihet och tillbaka till livets levande. Väl där är den befriande ängelns uppgift fullbordad och människan har likt Petrus att återgå till livets och frihetens möjligheter på egen hand. Den av Herrens ängel befriade och frälsta människan är fri att själv välja väg för att gå vidare i livet.
Så snart Petrus hade sansat sig sade han: “Nu vet jag verkligen att Herren har skickat sin ängel och räddat mig ur Herodes händer.” När han förstod hur det var gick han till huset där Maria bodde. Den befriade Petrus sökte sig tillbaka till de sina. Om eller när befrielsen ur fångenskapens kaos blir till söker vi oss tillbaka till den trygghet som vi känner till. Våra trygga sammanhang, vänner och relationer. Där vi kan och får vara oss själva och de vi är ämnade att vara. Den fritt valda och ömsesidiga vänskapens trygghet är den påtvingade fångenskapens antites.
Petrus bultade på porten, och en tjänsteflicka som hette Rhode gick för att låsa upp. Men när hon kände igen Petrus röst blev hon så glad att hon i stället för att öppna porten sprang in och berättade att Petrus stod utanför. “Du är tokig”, svarade de. Om eller när någon blir och är befriad från en fångenskap, hur den fångenskapen än har gestaltats, då är befrielsen och friheten svår, ibland nästan omöjlig, att förstå även för omgivningen.
Fångenskapens väsen är hopplöshet. Fångenskap berövar den fångne hoppet. Fångenskap är frånvaron av hoppet om att det finns en framtid. Om eller när befrielsen återskapar ett frihetens hopp är det ofta svårt att först förstå. Petrus vänner kunde inte riktigt tro att han faktiskt var befriad och fri. Romarna hade berövat dem hoppet om hans frihet. När Petrus trots allt var befriad och fri kunde vännerna först inte tro att det var sant. När hoppet har tagits ifrån människor är det svårt att tro att det finns något hopp att hoppas på.
Men hon stod på sig och då sade de: “Det är hans ängel.” Petrus vänner saknade hoppet om befrielse så till den milda grad att de föredrog att tro att det var hans döda jag som gav sig till känna för flickan Rhode. Det var lättare för dem att tro att han var död än att tro att han var befriad och fri. Fångenskap skapar en total hopplöshet även hos dem som inte är fångna. Döden framstår som mer sannolik än befrielsen och friheten. Men Petrus var befriad och fri och han fortsatte att bulta på dörren. När de öppnade såg de till sin häpnad att det var han.
Petrus gav dem tecken att vara tysta för att inte väcka oönskad uppmärksamhet. Så berättade han hur Herren hade fört honom ut ur fängelset. Han bad dem tala om det för Jakob och de andra bröderna, och sedan lämnade han dem och begav sig till en annan plats. Petrus vittnade om sin befrielse och frälsning och såg till att hans närmaste fick veta att han var fri innan han gav sig iväg för att leva det liv som han var ämnad att leva.
Människans frälsning, frihet och befrielse från fångenskap är kärnan i det kristna Evangeliets glada budskap. Varje människa är skapad till att vara fri. Kroppsligt fri. Fri i tanken. Fri i språket. Fri i världen. Jesu liv, död och uppståndelse vittnar om att friheten som Gud Fadern avser går så långt att människor till och med ska befrias från dödens kedjor och att människan är befriad intighetens fängelsehåla.
Det är vår uppgift som kristna att vittna om befrielsen, frälsningen och friheten som finns i och som förkunnas av den kristna kyrkans Evangelium. Det är även vår gemensamma uppgift som kristna att ständigt be för och efter bästa förmåga verka för människors befrielse och frihet här i den faktiska världen som vi lever i tillsammans. Oavsett när, var och hur de världsliga och politiska makternas kedjor och fängelsehålor manifesteras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar