”När han skulle fortsätta sin vandring sprang en man fram och föll på knä för honom och frågade: ’Gode mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?’ Jesus svarade: ’Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud. Du kan budorden: Du skall inte dräpa, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Du skall inte ta ifrån någon det som är hans, Visa aktning för din far och din mor.’ — ’Mästare’, sade mannen, ’allt detta har jag hållit sedan jag var ung.’ Jesus såg på honom med kärlek och sade: ’Ett fattas dig. Gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.’ Vid de orden mörknade mannen och gick bedrövad sin väg, för han ägde mycket. Jesus såg sig om och sade till sina lärjungar: ’Hur svårt blir det inte för dem som har pengar att komma in i Guds rike!’ Lärjungarna blev bestörta över hans ord, men Jesus sade igen: ’Mina barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds rike! Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.’ De blev ännu mer förskräckta och sade till varandra: ’Vem kan då bli räddad?’ Jesus såg på dem och sade: ’För människor är det omöjligt, men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt.’” (Markus 10:17–27)
En man sprang fram till Jesus och föll på knä och frågade: ”Vad skall jag göra för att vinna evigt liv?” Han var tydligt angelägen om att få svar på sin fråga. Det är ju onekligen en fråga som i sig själv bär en viss grad av angelägenhet. Vem av oss har inte ställt den frågan någon gång i livet? Vad ska vi göra för att vinna ett evigt livet? Kan vi göra något för att vinna ett evigt liv? Det är en hisnande och himlastormande fråga fylld av existentiell ångest och vånda. Därför att den frågan dyker upp i ljuset av det faktum att vi alla en dag ska dö. Vad frågan handlar om är ju om det finns något sätt för oss att undslippa dödens intighet. Den ivriga mannen som föll på knä framför Jesus bar med sig den brinnande frågan om livets förgänglighet som de flesta människor, om inte alla, någon gång har ställt till sig själv eller till vår Gud: Finns det något jag kan göra så att jag slipper att dö?
Jesus verkade lite förvånad och undrade vad det var som fick mannen att tro att just han Jesus är god. Det är ju Gud som är god. Det visste ju alla. Jesus var sådär jordnära och pragmatisk som han så ofta är och han påminde mannen om budorden som alla redan också kände till. Mannen blev i sin tur lite förvånad. Han kom med en stor fråga som brann i hans bröst. En fråga om livet och om döden. Frågan om hans egen kommande död och eventuella eviga salighet. Den största frågan av alla.
Men Jesus svarade med budord om hur vi ska leva med varandra och tillsammans med andra. Det blev som en tvärnit för de stora tankarna och en påminnelse om vad i livet som vi faktiskt kan påverka och vad vi ska ta ansvar för – våra relationer till andra och varandra. Det är det här livet – det levande livet som vi står och går i just nu – som är det viktiga. Det är här och nu som vi kan och ska påverka vår tillvaro till det bättre genom att värna och vårda våra relationer till andra och varandra.
Mannen svarade förvånat och lite ivrigt att allt det där hade han hållit sig till. Kanske fylldes mannen med ett hopp om att han, så att säga, var hemma i frågan om hans eviga salighet. Han uppfyllde ju till synes förväntningarna och kraven. Men Jesus lade till en besvärande tanke. ”Gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga. Kom sedan och följ mig.” Det vi äger är synligt, högst påtagligt och konkret. Skatten i himlen kan ingen se. Jesus verkade erbjuda ingenting i utbyte mot allting. Mannen mörknade i synen och gick besviken därifrån. Det är svårt att skiljas från de jordiska ägodelarna för att få det där som vi inte riktigt vet vad det är eller om det faktiskt finns eller inte.
Hur svårt är det inte för oss som har och som förlitar oss så mycket på pengar, saker och ägodelar att närma oss tanken på ett Guds eviga, immateriella, ägodelsbefriade och kontantlösa rike? Att följa Jesus fullt ut är att försaka den här världens illusioner om vad faktisk rikedom är. Att följa Jesus fullt ut är svårt för de flesta av oss. Vi är tillsammans så symbiotiskt invävda i de samhälleliga, materiella och ekonomiska systemen att det är näst intill omöjligt att ens kunna tänka sig, än mindre kunna leva efter, en uppfattning om att allting som vi håller så kärt är förgängligt och att det är någonting radikalt helt annorlunda som är beständigt på riktigt. "Hur svårt blir det inte för dem som har pengar att komma in i Guds rike!"
Till och med lärjungarna hade svårt att få det där att gå ihop. De blev upprörda och förskräckta. Det verkade som att allt det där fina och bra som Jesus hade talat om var förknippat med ett pris som ingen egentligen kan betala. Men om ingen kan betala priset – vem kan då bli räddad? Jesus bekräftade den svåra och besvärande tanken – ingen människa kan eller har möjlighet att betala priset för räddningens och frälsningens eviga liv. Ingen människa kan med alla saker, ägodelar eller pengar i hela världen köpa sig fri från dödens förfärande tomhet och intighet.
Det är en plågsam och smärtsam insikt för oss som sedan länge har fått lära oss att vi kan allt bara vi vill, vi lyckas med allt bara vi försöker, vi når våra framgångar om vi bara anstränger oss lite till, lite mer. I relation till livets begränsning och alltings förgänglighet slår lagen igen våra egna möjligheters port med hela sin tyngd och obönhörliga kraft. ”Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike. För er är det omöjligt.”
Men, vem kan då bli räddad? Där lagen sätter upp en ogenomtränglig gräns för människans förmåga att råda över livet och döden, där tar det stora och fantastiska Evangeliet vid. Evangeliets glada budskap om att det i, med och genom Jesus trots allt inte är kört. Trots allt som till synes är obevekligt i dödens tomhet, intighet och begränsning av livet så finns det ett Guds löfte som envist ekar genom tid och rum. Ett hoppets löfte som viskar i varje människas hjärta att döden inte innebär livets slut.
Jesus verkar vid första anblicken erbjuda ingenting i utbyte mot allting. Men i ljuset av Jesu uppståndelse från döden står det lysande klart att Jesus i själva verket erbjuder oss och alla människor allting i utbyte mot ingenting – befrielse från dödens intighet, evigt liv, kostnadsfritt, gratis, av nåd. Det är en ren omöjlighet för människan och för människor. Men för Gud är allting möjligt. Det enda vi kan och behöver göra för vår räddning och frälsning det är att ta emot löftet om denna Evangeliets oändligt vackra nådegåva i tro på att det Jesus säger faktiskt är sant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar