"Sex dagar före påsken kom Jesus till Betania, där Lasaros bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. Man ordnade där en måltid för honom; Marta passade upp, och Lasaros var en av dem som låg till bords med honom. Maria tog då en hel flaska dyrbar äkta nardusbalsam och smorde Jesu fötter och torkade dem sedan med sitt hår, och huset fylldes av doften från denna balsam. Men Judas Iskariot, en av lärjungarna, den som skulle förråda honom, sade: ’Varför sålde man inte oljan för trehundra denarer och gav till de fattiga?’ Detta sade han inte för att han brydde sig om de fattiga utan för att han var en tjuv; han hade hand om kassan och tog av det som lades dit. Men Jesus sade: ’Låt henne vara, hon har sparat sin balsam till min begravningsdag. De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid.’ En stor mängd judar fick reda på att Jesus var där, och de kom dit inte bara för hans skull utan också för att få se Lasaros, som han hade uppväckt från de döda. översteprästerna bestämde sig då för att döda Lasaros också, eftersom så många judar för hans skull gick ifrån dem och trodde på Jesus. Nästa dag, när de många som hade kommit till högtiden fick höra att Jesus var på väg till Jerusalem, tog de palmkvistar och gick ut för att möta honom. Och de ropade: ’Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn, han som är Israels konung.’ Jesus fick tag i en åsna och satte sig på den, som det står skrivet: ’Frukta inte, dotter Sion. Se, din konung kommer, sittande på en ungåsna.’ (Lärjungarna förstod först inte detta, men när Jesus hade förhärligats kom de ihåg att som det stod skrivet om honom, så hade man gjort med honom.)" (Johannes 12:1–16)
Marta och Maria var Lasaros systrar och alla tre var nära och kära vänner till Jesus. Lasaros blev allvarligt sjuk en gång. Systrarna skickade bud efter Jesus men Lasaros hann dö innan Jesus kom dit. När han väl kom fram då hade Lasaros varit död i fyra dagar. Marias sorg och förtvivlan skakade om Jesus i hans innersta och han kallade tillbaka Lasaros till livet. Lasaros uppstod från de döda och steg av egen kraft ut ur sin egen grav. Lasaros är en av få människor som har upplevt sin egen faktiska uppståndelse här, i den här världen.
Sex dagar före påsken kom Jesus tillbaka till Betania och träffade Marta, Maria och Lasaros igen. De ordnade med en måltid och de åt tillsammans. När de låg till bords då kom Maria och smorde Jesus fötter med nardusbalsam och hela huset fylldes av väldoft. Maria hade sett när Jesus uppväckte Lasaros från de döda. Vad hon och de andra såg och upplevde när Jesus uppväckte Lasaros från döden och kallade ut honom ur hans grav, det var inget annat än ett alldeles verkligt och sant mirakel. Maria uttryckte sin tacksamhet för vad Jesus hade gjort och smorde hans fötter med dyrbar nardusbalsam.
Miraklen som Jesus gjorde var och är ögonblick av vittnesbörd om hur verkligheten kommer att bli och vara i Guds fullbordade framtid. Det är som om Jesus med miraklen visade människorna och sade: ”Så här ska det bli och vara i Guds fullbordade rike.” När Jesus botade sjuka då vittnade miraklen om att i Guds rike är ingen längre betryckt av kroppens sjukdomar. När Jesus tog sig an de minst ansedda, de svagaste och de mest utsatta då vittnade miraklen om att i Guds fullbordade framtid omfamnar Guds omsorg och kärlek alla människor, utan undantag. När Jesus uppväckte Lasaros från döden då vittnade miraklet om att när tiden är fullbordad då är uppståndelsens liv i Guds rike ett liv utan död.
De låg till bords och åt tillsammans. Där och då, i den tiden, var bordsgemenskapen något mer än att bara äta mat tillsammans. Den gemensamma måltiden var en stark symbolisk ritual som etablerade och befäste förbund och överenskommelser. Att Jesus lade sig till bords och åt och drack med den uppståndne Lasaros är svindlande och alldeles oerhört i all sin rituella och symboliska kraft. Det som hände var inget mindre än att Gud själv i Sonens gestalt med bordsgemenskapen etablerade och befäste förbundet mellan sig själv och uppståndelsens mänsklighet i Lasaros gestalt. Att Jesus låg bords med Lasaros var och är ett vittnesbörd om att människans och människornas uppståndelse från de döda ingår i Gud Faderns förbund med mänskligheten.
Här och nu finns Guds fullbordade framtid som ett orubbligt löfte omvittnat i Jesus mirakel. Vid tidens horisont finns Guds fullbordade framtid som en faktisk och sann möjlighet. Där och då är ingen längre betryckt av kroppens sjukdomar. Där och då omfamnar Guds omsorg och kärlek alla människor utan undantag. Där och då är uppståndelsens liv i Guds rike ett liv utan död. Lasaros uppståndelse ska bli vår och alla människors uppståndelse. Alldeles på riktigt.
Judas Iskariot reagerade negativt på vad Maria gjorde. ”Varför sålde man inte oljan för trehundra denarer och gav till de fattiga?” Det har alltid funnits människor som värderar världsliga skatter högre än de rikedomar som finns i den kristna trons hopp och löften. Det har alltid funnits hycklare som likt Judas har sagt sig vilja göra gott med kyrkans resurser och pengar men använt dem för egen vinnings skull. De finns fortfarande. De som likt Judas egentligen inte bryr sig om de fattiga. Tjuvar som har hand om kyrkans kassa och tar av det som läggs dit och använder pengarna i egna intressen. Det har alltid funnits och det finns alltid småsinta typer som i Judas anda tittar snett på och baktalar den eller dem som likt Maria med stor tacksamhet och tillgivenhet faktiskt älskar Jesus för den han är och för vad han har gjort för oss människor. Judas Iskariots småsinthet lever än och är inte okänd för någon som har befunnit sig kyrkeriets värld någon längre tid.
Översteprästernas och överhetens vilja att ha ihjäl alla levande vittnen som genom att finnas till vittnar om Jesus och Guds rike är inte heller främmande för den som är bekant med kyrkans inre liv. Även i vår egen kyrka förekommer det mer eller mindre ofta att den kyrkliga maktens överstepräster och överhet gör vad de kan för att släcka de flämtande lågor av uppriktig kristen tro och kärlek till Jesus som lyser i världens och kyrkans mörker. Den kyrkliga maktens kvinnor och män står inte ut med att kyrkans folk följer Jesus istället för att följa den kyrkliga överhetens nycker och pekpinnar. De har hellre ihjäl både Lasaros och Jesus än att de förlorar makten över och i kyrkan. Det är lika ledsamt och sant nu som då.
Den kristna tron som Jesus väcker i människors hjärtan gör kyrkans folk till ett olydigt folk. Ett kyrkans folk som följer Jesus låter sig inte styras eller kuvas. Oavsett vad den världsliga maktens överstepräster och den kyrkliga överheten tycker om saken så tar vi tillsammans med kyrkans alla kristna våra palmkvistar och ger oss ut på gatorna för att möta och hylla Jesus när han kommer ridande rakt in i våra liv. Tillsammans med Jerusalems invånare och alla våra kristna syskon runt om i världen tar vi med glädje emot Jesus när han kommer till oss som den någon vi känner igen som vår Gud. Vi tar emot honom i våra liv och ropar: ”Hjälp oss! Rädda oss! Du som kommer i Herrens namn! Du som är Israels konung!”
”Frukta inte, dotter Sion. Se, din konung kommer, sittande på en ungåsna.” Vi har ingenting att frukta i den här världen. Varken världsliga makthavare eller den kyrkliga överheten har någon egentlig eller faktisk makt över den kristna kyrkans folk. Tillsammans med våra kristna syskon runt om i hela vår värld har vi blott en Herre – den uppståndne och levande Jesus från Nasaret. Ingen annan och ingenting annat.
Olydnaden som är lydnad och som bevarar sältan i evangeliet, tack för goda ord: Ni är jordens salt. Men om saltet mister sin kraft, hur skall man få det salt igen? Det duger inte till annat än att kastas bort och trampas av människorna.
SvaraRadera