”Han bar själv sitt kors ut till den plats som kallas Skallen, på hebreiska Golgota. Där korsfäste de honom tillsammans med två andra, en på var sida med Jesus i mitten. Pilatus hade också låtit skriva ett anslag som sattes upp på korset, och där stod: Jesus från Nasaret, judarnas konung. Detta lästes av många judar, eftersom platsen där Jesus korsfästes låg strax utanför staden, och texten var på hebreiska, latin och grekiska. Men judarnas överstepräster sade till Pilatus: ’Skriv inte: Judarnas konung, utan vad han själv har sagt: Jag är judarnas konung.’ Pilatus svarade: ’Vad jag har skrivit, det har jag skrivit.’ Soldaterna som hade korsfäst Jesus tog hans kläder och delade upp dem i fyra delar, en på varje soldat. De tog också långskjortan, men den hade inga sömmar utan var vävd i ett enda stycke. De sade därför till varandra: ’Vi skär inte sönder den utan kastar lott om vem som skall ha den.’ Ty skriftordet skulle uppfyllas: De delade upp mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad. Det var vad soldaterna gjorde. Men vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster, Maria som var gift med Klopas och Maria från Magdala. När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade sade han till sin mor: ’Kvinna, där är din son.’ Sedan sade han till lärjungen: ’Där är din mor.’ Från den stunden hade hon sitt hem hos lärjungen. Jesus visste att nu var allt fullbordat, och för att skriftordet skulle uppfyllas sade han: ’Jag är törstig.’ Där stod ett kärl som var fyllt med surt vin. De satte därför en svamp som doppats i det sura vinet på en isopstjälk och förde den till hans mun. När Jesus hade fått det sura vinet sade han: ’Det är fullbordat.’ Och han böjde ner huvudet och överlämnade sin ande. Eftersom det var förberedelsedag och kropparna inte fick hänga kvar på korset under sabbaten — det var en stor sabbat — bad judarna Pilatus att de korsfästas benpipor skulle krossas och kropparna tas bort. Soldaterna kom därför och krossade benen på dem som var korsfästa tillsammans med Jesus, först på den ene och sedan på den andre. Men när de kom till Jesus och såg att han redan var död krossade de inte hans ben, utan en av soldaterna stack upp sidan på honom med sin lans, och då kom det ut blod och vatten. Den som såg det har vittnat om det för att också ni skall tro; hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning. Detta skedde för att skriftordet skulle uppfyllas: Inget ben skall krossas på honom. Och på ett annat ställe heter det: De skall se på honom som de har genomborrat.” (Johannes 19:17–37)
Romarna hade ingen brist på obehagliga sätt att orsaka lidande. Påhittigheten när det gällde att plåga människor var lika omfattande som den var fasansfull. Av alla sätt att utsätta en människa för ett långt utdraget lidande och en ond bråd död var korsfästelsen ett av de mest utstuderade. Den outhärdliga smärtan var ofattbar. Plågan och förnedringen som den korsfäste utsattes för var tillgänglig för allmän beskådan. Den offentliga förnedringen var en del av poängen med korsfästelsen. Som en del av det fick offret själv bära korset till sin egen avrättning.
Den Romerske ståthållaren Pontius Pilatus är en dokumenterad världslig makthavare. Med Pilatus är Jesus korsfästelse förankrad i tid och rum. Det är något av en anomali i religiösa hjälteberättelser att den gudomliga gestaltens baneman har och får en framträdande plats i berättelsen. Det är unikt för kristen tro att Gud ens är inom räckhåll för de världsliga makthavarna. Men Pontius Pilatus verkställande dom och hans anslag på korset är avgörande för vem Jesus faktiskt är och för den kristna tron som är konsekvensen av hans död och uppståndelse.
Att Jesus är underkastad Pilatus dom innebär och betyder att den levande Guden inkarnerad i Jesus är förankrad i och lever med människan här i den tid och det rum som är vårt eget livsutrymme. Gud befinner sig inte någon annanstans, i någon tänkt låtsasvärld bortom eller utanför tiden och rummet som vi lever i. Med och genom Jesus visar Gud att han är med oss här i tid och rum och delar livets villkor fullt ut med oss människor. Pilatus vittnar om att Jesus och kristen tro är förankrade i det faktiska livet som vi lever tillsammans här och nu.
Soldaterna kastade lott och delade upp Jesus kläder mellan sig. Med andra ord, Jesus korsfästes alldeles naken. Det var så Romarna gjorde. För att förnedra sina offer så långt det gick. Men, om vi tittar på varje krucifix i varje kyrka i hela världen så är Jesus på korset alltid försedd med ett klädsamt litet höftskynke. Trots att vi vet att Romarna korsfäste sina offer nakna och trots att evangelierna berättar att soldaterna kastade lott och delade upp hans kläder mellan sig. Inte ens den kristna kyrkan själv står ut med att konfronteras av den totala och kompromisslösa förnedring som Jesus utsattes för på Golgata.
Inte ens den kristna kyrkan själv står ut med tanken på att Gud själv i, med och genom Jesus låter sig utsättas för livets, lidandets och dödens fasansfulla villkor som en dödlig människa bland dödliga människor. Att Gud själv underkastar sig det mänskliga livets yttersta villkor så till den milda grad att Gud själv lider och dör som en utsatt människa på Golgatas kors är en tanke som är så svår att ta till sig att till med den kristna kyrkan själv hänger på Jesus ett lite förmildrande skynke runt höften när vi avbildar det som hände. Men Jesus var alldeles naken på korset.
Mitt i den djupaste smärtan på korset förde Jesus samman sin mor Maria med lärjungen han älskade. Från den stunden hade hon sitt hem hos lärjungen. Även i skuggan av den oundvikliga döden visar Jesus oss att våra mellanmänskliga relationer är ovärdeliga. I dödens närhet såg han till att hans mor var omhändertagen och trygg när han själv inte längre kunde ta hand om henne. När Jesus hade försäkrat sig om sin mors trygghet då visste han att allt var fullbordat. Han drack det sura vinet, böjde sitt huvud och överlämnade sin ande.
Jesus död på korset var inte en metaforisk död, en symbolisk död eller en skenbar död. Jesus kroppsliga död bekräftades med lansen i hans sida. Hans alldeles på riktigt kroppsliga död var inte av något annat slag än alla andra människors faktiska kroppsliga död. Han avled som en av oss, som en sann människa bland verkliga människor.
En öronbedövande, dov och stum tystnad föll över hela skapelsen, världen och verkligheten. Hela tillvaron stannade i steget och drog efter andan. Det otänkbara och alldeles oerhörda hände när Jesus dog, alldeles naken och utsatt på korset på Golgata utanför Jerusalem. Med Jesus från Nasaret dog Gud själv alldeles på riktigt. I den stunden var Gud själv alldeles på riktigt död. Med Jesus på korset på Golgata dog Gud själv till en verklig och sann död av samma slag som alla människors död. Gud själv slutade att andas, livets puls upphörde.
Det är ofattbart och alldeles oerhört. Gud är död. Skapelsen, världen och människan är lämnade alldeles ensamma i ett oändligt stort, mörkt och livsfientligt universum. Människorna är lämnade utan hopp i en stum tillvaro som är alldeles öronbedövande tyst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar