”En av de tolv, Tomas, som kallades Tvillingen, hade inte varit med när Jesus kom. De andra lärjungarna sade nu till honom: ’Vi har sett Herren’, men han sade: ’Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen och sticka handen i hans sida tror jag det inte.’ En vecka senare var lärjungarna samlade igen, och Tomas var med. Då kom Jesus, trots att dörrarna var reglade, och stod mitt ibland dem och sade: ’Frid åt er alla.’ Därefter sade han till Tomas: ’Räck hit ditt finger, här är mina händer; räck ut din hand och stick den i min sida. Tvivla inte, utan tro!’ Då svarade Tomas: ’Min Herre och min Gud.’ Jesus sade till honom: ’Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror.’ Också många tecken som inte har tagits med i denna bok gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har upptecknats för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds son, och för att ni genom att tro skall ha liv i hans namn.” (Johannes 20:24–31)
Tomas Tvillingen tvivlade och blev Tomas Tvivlaren. Av Tomas tvivel lär vi oss tre saker om oss själva som människor och tre saker om Jesus som den han är.
Det första vi lär oss av Tomas är att vi människor gärna vill ha synliga och konkreta bevis för sådant som vi säger oss tro på. Vi sätter gärna upp egna villkor för den kristna trons sanningar och för hur den kristna trons innehåll ska manifestera sig. Vi gör gärna den kristna tron beroende av vår egen personliga och privata upplevelse. Om inte just jag får se, höra eller uppleva det där som kristen tro påstår på just det sätt som jag själv tycker och vill att det ska vara, då kan det ju inte vara sant. ”Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen och sticka handen i hans sida tror jag det inte” sade Tomas.
Men den kristna trons innehåll blir inte till av vad vi själva tycker, tänker eller upplever. Kristen tro är en naturkonstant som kommer till oss utifrån. Kristen tro väcks i oss av Jesus när han på olika sätt uppenbarar sig för oss. När han plötsligt står mitt ibland oss och säger: "Frid åt er alla." Ibland på ett överväldigande sätt. Ofta stillsamt, nästan obemärkt. Uppenbarelsen händer alldeles oavsett vad vi tänker eller tycker eller tror om saken.
Det andra vi lär oss om oss själva hänger ihop med det första. Tillsammans med Tomas Tvivlaren sätter vi gärna upp villkor för uppenbarelsen och vi vill gärna kontrollera när, var och hur Jesus ska ge sig till känna. Ibland vill och försöker vi rent av att bestämma hur uppenbarelsen ska manifesteras för att vi ska vilja betrakta den som sann. Som Tomas sade: ”Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen och sticka handen i hans sida tror jag det inte.”
Vi gör ett stort misstag om vi sätter upp begränsande villkor för Guds uppenbarelse. Det är ett stort misstag och en stor missuppfattning om vi tycker att vi ska kunna bestämma när, var och hur Jesus ska uppenbara sig som förutsättning för att vi ska tro. Vi är inte de första i världshistorien som i så fall vill och försöker att kontrollera Gud men det är likväl ett stort misstag. Kontroll över Guds uppenbarelse ligger bortom all mänsklig förmåga.
Det tredje vi lär oss om oss själva av Tomas Tvivlaren är att vi gärna misstar kristen tro för att vara en bekräftelse på våra egna förväntningar. Jesus gick Tomas till mötes och gav sig till känna på det sätt som Tomas ville och förväntade sig. Först då erkände Tomas Jesus och sade: ”Min Herre och min Gud.” Det är förstås begripligt att Tomas tvivlade och att han ville ha bevis för det som andra hade påstått om Jesus. Men om kristen tro bara väcks när de egna förväntningarna infrias då finns det inte mycket i kristen tro att tro på. Vi gör ännu ett misstag om vi knyter vår kristna tro till bekräftelsen av våra egna föreställningar.
Alltså, av Tomas lär vi oss om oss själva: 1) att vi gärna sätter upp egna villkor för den kristna trons sanningar, 2) att vi gärna vill och försöker att kontrollera Jesus uppenbarelse och 3) att vi missförstår innehållet i kristen tro om vi tror att den är och ska vara en bekräftelse av våra egna föreställningar.
Det första vi lär oss om Jesus är att den uppståndne och levande Jesus är fullständigt fri att uppenbara sig när, var och hur som helst. ”Då kom Jesus, trots att dörrarna var reglade, och stod mitt ibland dem och sade: ’Frid åt er alla.’” Jesus låter sig inte begränsas av vare sig tid eller rum. Jesus uppenbarade sig en vecka efter att Tomas hade uttryckt sina tvivel i ett sammanhang som till synes inte hade med det att göra. Jesus gav sig till känna för lärjungarna utan att någon kunde ana eller föreställa sig det i förväg. Jesus uppenbarade sig för dem där och då av den enkla anledningen att han själv valde att göra det. Jesus är absolut och fullständigt självständig och fri att uppenbara sig när, var och hur som helst.
Det andra vi lär oss om Jesus är att han är kroppsligt uppstånden från de döda. Han uppenbarade sig inte för lärjungarna i det låsta rummet som någon form av abstrakt idé eller känsla. ”Räck hit ditt finger, här är mina händer; räck ut din hand och stick den i min sida” sade han. Han var fysiskt och kroppsligen där. Det var samma Jesus som avrättades på korset, dog och begravdes, som stod där mitt ibland dem. De kroppsliga såren fanns kvar, det var samma Jesus. Det finns bara en Jesus.
Det tredje vi lär oss om Jesus är att hans uppenbarelsen inte alltid är så konkret och påtaglig som den var i det där rummet. Jesu uppenbarelse märks ofta inte för någon annan än den som drabbas. Uppenbarelsen syns inte alltid för andra. Jesus sade: ”Saliga de som inte har sett men ändå tror.” Jesus uppenbarar sig när, var och på det sätt som Jesus själv väljer att låta sig uppenbaras. Ibland på ett överväldigande sätt. Ofta stillsamt, nästan obemärkt. Om eller när Jesus uppenbarar sig då väcks kristen tro i oss och andra. När det händer då förändras allt.
Alltså, vi lär oss om Jesus 1) att han är fri att uppenbara sig när, var och hur som helst, 2) att Jesus är kroppsligt och konkret uppstånden från de döda och 3) att Jesus kan uppenbara sig när, var och hur som helst. Ibland nästan utan att det märks, syns eller hörs.
Att som Tomas betvivla det som någon annan har sagt om Jesus är inte att inte tro. Tvivel i sig är inte frånvaro av tro och hopp. Tvivel är ett uttryck för en uppriktig tro som lever och som söker trons sanningar. Tvivel är en konsekvens av en levande kristen tro. Att betvivla som Tomas är att tvivla med bibehållen tro och med bibehållet hopp.
Men den som tvivlar utan tro och utan hopp förtvivlar snart. Vi behöver hjälpas åt att tro med våra egna och med våra gemensamma tvivel och bistå varandra så att vi inte förtvivlar. Vi behöver prata med varandra om vår tro och om våra tvivel. Och vi behöver påminna varandra om att den uppståndne och levande Jesus inte är beroende av vår egen förmåga att tro. Oavsett hur vi tror och tvivlar eller tvivlar och tror så är Jesus kroppsligen uppstånden från de döda, han är fri att uppenbara sig när, var och hur som helst och han envisas med att fortsätta att uppenbara sig för människor. Även om det inte alltid märks, syns eller hörs.
Så, låt oss i förtröstan på och tillit till att Jesus de facto är uppstånden från de döda och lever med oss här och nu hjälpas åt med att fortsätta att tro och tvivla tillsammans med varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar