”Jesus sade: ’Tecken skall visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden skall hedningarna gripas av ångest och rådlöshet vid havets och vågornas dån. Människor skall förgås av skräck i väntan på vad som skall komma över världen, ty himlens makter skall skakas. Då skall man få se Människosonen komma på ett moln med makt och stor härlighet. När allt detta börjar, så räta på er och lyft era huvuden, ty er befrielse närmar sig.’ Han gav dem en liknelse: ’Se på fikonträdet och alla andra träd. När de börjar knoppas, då förstår ni av er själva att nu är sommaren nära. På samma sätt vet ni när ni ser detta hända att Guds rike är nära. Sannerligen, detta släkte skall inte förgå förrän allt detta händer. Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå. Var på er vakt så att inte era sinnen fördunklas av omåttlighet och dryckenskap och livets bekymmer, annars överraskas ni av den dagen som av en snara, för den skall komma över alla som bor på jorden. Håll er vakna hela tiden och be att ni får kraft att undfly det som väntar och kan stå upprätta inför Människosonen.’” (Lukas 21:25–36)
Jesus var i Jerusalem med sina lärjungar. Han hörde att några talade om templet, hur vackert det var med sina fina stenar och sin prakt. Då sade han: ”Allt detta som ni ser – det ska komma en tid då det inte lämnas sten på sten utan allt bryts ner.” De som hörde det frågade honom: ”Mästare, när sker detta, och vad bli tecknen på att det börjar?” Jesus väckte den där svåra och ibland lite jobbiga frågan om tillvarons förgänglighet och om att allt i tiden förändras.
Han talade om att templets stenar skulle brytas ner och det blev en fråga om oss människor, om vår förändring i tiden och om vår egen förgänglighet. Jesus målade upp en mödosam bild av hur tidens slut och om hur förgängligheten ska komma att gestaltas och manifesteras. Folk ska resa sig mot folk. Det ska bli jordbävningar, pest och hungersnöd. Förfärliga ting ska ske och väldiga tecken ska visa sig på himlen. Lärjungarna ska drabbas av förräderi och förföljelse. Stor nöd ska komma över landet och hedningarna ska komma med ond bråd död.
I allt väsentligt beskrev Jesus världen och verkligheten som det mer eller mindre alltid har sett ut genom mänsklighetens hela historia. Finns det någon tid som har varit befriad från allt elände som Jesus beskrev? Med andra ord – mänskligheten, människan och människorna har alltid existerat alldeles vid kanten till den yttersta tiden. Vi har alltid befunnit oss och vi befinner oss ständigt ett enda andetag från tidens fullbordan. Jesu återkomst, tidens slut och Guds rikes ankomst är alltid och hela tiden – i varje blivande ögonblick – precis runt hörnet. Därav Jesu uppmaning till vaksamhet och uppmärksamhet. När han väl kommer, då kommer han med besked på ett sätt som ingen människa vare sig kan förneka eller komma undan.
Tecken skall visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden skall hedningarna gripas av ångest och rådlöshet vid havets och vågornas dån. Människor skall förgås av skräck i väntan på vad som skall komma över världen, ty himlens makter skall skakas. Då skall man få se Människosonen komma på ett moln med makt och stor härlighet. När det sker, när händelsen som är tillvarons och verklighetens eskatologiska slut påbörjas, då ska tillvaron skakas i sina grundvalar. Hedningarna ska gripas av ångest och rådlöshet. Människor ska förgås av skräck när Jesus kommer åter och Guds rike uppenbarar sig med makt och härlighet – här i vår tid och i vårt rum. De som inte känner Jesus genom den kristna tron står inför något helt okänt, alldeles oerhört och fullständigt obegripligt.
Men den som är kristen förstår att det hela är början på en stor glädje. När allt detta börjar, så räta på er och lyft era huvuden, ty er befrielse närmar sig. Jesu återkomst är och ska bli skapelsens, mänsklighetens och människornas befrielse från tidens förgänglighet och en frälsning från allt som begränsar och förminskar livets potential och möjlighet. När de ovedersägliga tecknen på att Jesus än en gång kliver in i tiden för att befria mänskligheten, människan och alla människor från tidens förgänglighet då ska vi räta på oss och lyfta våra huvuden för då är den verkliga befrielsens och den sanna frälsningens tid kommen.
För att förklara vad han menade gav Jesus dem en liknelse: Se på fikonträdet och alla andra träd. När de börjar knoppas, då förstår ni av er själva att nu är sommaren nära. På samma sätt vet ni när ni ser detta hända att Guds rike är nära. Jesus förklarade sig med en liknelse som likställde sin återkomst och Guds rikes ankomst som någonting lika naturligt som årstidernas växlingar. Det vill säga – Jesu återkomst och Guds rikes ankomst ska ske här, mitt i den högst vardagliga världen och verkligheten som vi står och går i här och nu. Den här tiden – som är livselementet vi har fått att leva i – är platsen för Jesu återkomst och Guds rikes ankomst. Det är vår tid och vår verklighet som ska förändras och bli någonting nytt och radikalt annorlunda. Det ska ske här, med oss och med vår verklighet, alldeles på riktigt. Ingen annanstans eller på något annat sätt. Tecknen på att Jesu återkomst och Guds rikes ankomst är nära förestående ska framträda lika tydligt som årstidernas växlingar.
Den svåra frågan kvarstår. När ska det ske? Det är en svår fråga därför att det svåraste för oss människor att hantera är det okända och det finns ingenting som är så okänt som den kommande, ännu inte blivna, tiden. Framtiden är det mest okända och något av det mest svårhanterliga för oss människor. Vi gör gärna vad vi kan för att skapa en illusion av kontroll över den tid som ännu inte har blivit till. Vi fyller våra kalendrar och almanackor med förhoppningar om att vi åtminstone litegrann ska kunna förutse något av vad den okända framtiden innehåller. Men sanningen är ju att vi tar emot framtiden ett andetag åt gången. Det enda vi verkligen på riktigt vet om framtiden är att vi får andas ut en gång till.
Det är oklart när, var och hur Jesu återkomst och Guds rikes ankomst kommer att hända. Men det är bortom tvivel att det på något sätt i någon tid kommer att ske. Sannerligen, detta släkte skall inte förgå förrän allt detta händer. Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå. När något förgås då löper det förbi och kommer till sitt slut. Jesu återkomst och Guds rikes ankomst ska de facto hända innan mänsklighetens, människans och människornas existens här i tiden kommer till sitt slut. Med, genom och förbi allt som varit, är och ska bli – in i evighetens oändlighet – består Jesu löften och Guds Ord.
Vi har att leva här i vårt ständigt blivande nu, mellan minnet av nyss och förhoppningen om sedan. Så, hur ska vi leva med ovissheten inför den okända framtiden, med Jesu löften om återkomst, ankomst och befrielse som befinner sig någonstans bakom ovisshetens slöja? Jesus sade: Var på er vakt så att inte era sinnen fördunklas av omåttlighet och dryckenskap och livets bekymmer, annars överraskas ni av den dagen som av en snara, för den skall komma över alla som bor på jorden. Håll er vakna hela tiden och be att ni får kraft att undfly det som väntar och kan stå upprätta inför Människosonen.
Vi ska vara på vår vakt så att världens förförelser och bekymmer inte får oss att glömma bort vår kristna tro. Vi ska försöka att leva med den kristna trons medvetenhet och visshet om att Jesu löften är en skarpladdad möjlighet varje dag. Så att vi inte blir överraskade och fyllda av ångest, rådlöshet och skräck när det väl händer. Vi ska tillsammans hjälpas åt och försöka hålla oss vakna i vår kristna tro så att vi får kraft av Jesu löften att undfly förtvivlan när det är tid för Jesu återkomst och Guds rikes ankomst att bryta in i världen för att förändra verkligheten till någonting alldeles nytt. Så att vi, tillsammans med världens alla kristna, kan stå upprätta och ta emot Människosonen med glädje och tillförsikt när han på den här tidens sista dag uppenbarar sig för oss och för hela mänskligheten med hela sin radikalt verklighetsförändrande, befriande och frälsande kraft.
