”Åren med Seglora smedja skapade en polarisering inom Svenska kyrkan. För lång tid skruvade Seglora ett lock på angelägna teologiska, kyrkliga och samhälleliga diskussioner. De locket har successivt öppnats, men helt borta är det inte. Allvarligast ur ett samhällsperspektiv var förstås Segloras och Hjärtas målmedvetna arbete för att normalisera islamofascismen. Den normaliseringen hade en direkt motsvarighet i Tro och Solidaritets agenda. I dag är Seglora smedja ingen aktiv arena längre och de som hårdast drev frågorna får nu alltså starta en egen marginaliserad Hjärta-grupp. Men, inom Svenska kyrkan glömmer vi inte vad som skedde för tio år sedan och vilka aktörerna var. Vi minns hur de omhuldades av biskopar, finansierades och fick fritt spelrum.” (Annika Borg i Världen Idag)
Med anledning av stormen i vattenglaset som orsakades av att Mattias Irving tvingades att lämna socialdemokratiska Tro och solidaritets förening Hjärta skrev Annika Borg om erfarenheterna av Seglora Smedja i Världen Idag: ’Jag glömmer inte Seglora Smedjas härjningar’. Seglora Smedja skulle inledningsvis vara en plattform för kyrklig bildning och opinionsbildning under ledning av Helle Klein och Ewa Lindqvist Hotz. Det stod tidigt klart att det i praktiken handlade om renodlad socialdemokratisk opinionsbildning i och omkring Svenska kyrkan. Mattias Irving dök inom kort upp som ’webmaster’ för Seglora Smedjas hemsida och det skrevs snart om både Breivik och Himmler i relation till kristen tro och Svenska kyrkan (#49).
Helle Klein, Ewa Lindqvist Hotz och Mattias Irving förstörde mycket för och i kyrkan under åren som de härjade med Seglora Smedja. Det var mycket kyrklig glädje och många kyrkliga förtroenden som slogs sönder när Klein, Lindqvist Hotz och Irving hänsynslöst vevade omkring sig med Seglora Smedjas skrupelfria ’opinionsbildning’. Man blev ofta förskräckt och förundrades över att Klein och Lindqvist Hotz, som ju ändå är prästvigda, kunde vara så oerhört skoningslösa när de gav sig på kyrkans eget folk med sina texter. De hade ingen empati, nåd eller barmhärtighet till övers för den eller de som hade och uttryckte åsikter som skiljde sig från deras. Det var tidvis ganska fasansfullt.
När Helle Klein och Ewa Lindqvist Hotz drog igång sina härjningar med rena personangrepp (#32) skrev jag ett öppet brev till dåvarande biskopen i Stockholm Eva Brunne om det verkligen var så här vi skulle ha det i stiftet (#33). Jag visste inte då att socialdemokraten Eva Brunne skulle bli en av Seglora Smedjas främsta välgörare. Jag var då naiv nog att tro att en biskop i Svenska kyrkan i sitt ämbete bär ett större ansvar för den kristna kyrkans väl än för sin egen politiska övertygelse. Så var det inte med Eva Brunne och hennes biskopsgärning var början på slutet av mitt förtroende för vår kyrkas biskopar.
Ibland är sagan den lögn som kommer närmast sanningen, så jag skrev en saga om skeppet Smedjan som härjade runt ett litet hav som hette Trons och Den Fria Tankens Hav (#51). Mattias Irving gick i svaromål på Twitter och visade prov på den arroganta och hånfulla översittarattityd som var Seglora Smedjas adelsmärke när det begav sig. (Se nedan, skärmdump från 2012.)
Seglora Smedja var ett socialdemokratiskt projekt och en plattform för partipolitisk opinionsbildning i och omkring Svenska kyrkan. Stiftelsens verksamhet finansierades bl.a. av Stockholms stift under Eva Brunnes tid som biskop och av Lunds stift under Antje Jackeléns tid som biskop. I Stockholm stift tilldelades Seglora Smedja både stiftsbidrag och stiftskollekter (#59, #188, #229, #317). Eva Brunne och Antje Jackelén var och är medansvariga för den stora skadan som Helle Klein, Ewa Lindqvist Hotz och Mattias Irving med flera tillfogade Svenska kyrkan under åren när stiftelsen Seglora Smedja var som mest aktiv. Deras ansvar för illgärningarna är inskriven i historien.
I skuggan av Kleins, Lindqvist Hotz och Irvings hänsynslösa härjningar bredde den partipolitiska åsiktsdiktaturens tystnad och självcensurens rädsla ut sig i kyrkan. Stora mängder förtroende förstördes och mycket kyrklig glädje slogs sönder av Smedjans verksamhet – med aktivt stöd av Eva Brunne och av Antje Jackelén och med passivt stöd av övriga biskopar. Den destruktiva cirkusen runt Seglora Smedja blottlade den sorgliga partipolitiseringen i vår kyrka och belyste påtagliga brister i Svenska kyrkans episkopala ledarskap. (Se nedan, skärmdump från 2013.) #62. När mobbare vinner…
- #32. Vilket mått är rågat…
- #33. Öppet brev till biskop Eva…
- #49. En saga och en lärdom…
- #51. Sagan om skeppet Smedjan…
- #59. Kollektens teologi…
- #62. När mobbare vinner…
- #74. Sista versen…
- #104. The Untouchables…
- #188. Ett samtalsämne till måndag…
- #229. Att försnilla pengar ur kollekten…
- #230. Hej Mattias…
- #317. Kyrklig fördelningspolitik…
- #596. Svenska kyrkans glidning mot vänster…
- #597. Med lögnen som verktyg…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar