#230. Hej Mattias...

"@KyrkligaTing Förklara gärna någon gång så att vi alla förstår, vilka 'partipolitiska intressen' vi förestår? Tröttsamt och konspiratoriskt." 

"@KyrkligaTing I åratal har du spridit dessa osanningar. Aldrig har du backat upp dem. Du ogillar oss, ok. Men varför tummar du på sanningen?" 

(Mattias Irving på Twitter 2/4)

Mattias, tack för din återkoppling. Jag talade med en vän och kollega om det jag skrev och fick frågan om jag förväntade mig någon reaktion. Nej, inte direkt, svarade jag. Eftersom all tidigare kritik har förbigåtts med tystnad. Men om det kommer något så blir det nog någonting om lögn och konspirationsteorier, sade jag. Och så var det just det du skrev. Jag förväntade mig nog inte så mycket mer men hoppades kanske på något annat. Kanske en liten öppning för att faktiskt byta tankar om det hela. För det finns en grundläggande sak du har missförstått när du skriver: "Du ogillar oss, ok." Jag ogillar inte varken dig eller någon annan i Smedjans närhet. Du och jag har ju aldrig träffats och vi känner inte varandra. Det finns inget underlag för att varken gilla eller ogilla. Kritiken handlar inte om person utan om sak.

Och saken är den att det inte finns några teologiskt, ecklesiologiskt eller pastoralt vederhäftiga skäl till att stiftelsen Seglora Smedja ska få den del av söndagens kollekt som domkapitlet har beslutat att man ska få. Det finns ingen rimlig anledning att den verksamhet stiftelsen har bedrivit och bedriver ska belönas med eller bekostas av insamlade kollektpengar. Mina skäl för att ha den åsikten och den ståndpunkten har jag så tydligt jag kan försökt redogöra för i ett flertal tidigare inlägg här. För den som inte orkar läsa allt så är #74. Sista versen... en någorlunda sammanfattning nedkokad till tre argument – ett pastoralteologiskt, ett evangeliskt och ett ecklesiologiskt argument. Det är den konkreta saken som kritiken gäller och min uppfattning är att ingenting har förändrats sedan förra året, inget som föranleder en omvärdering av den ståndpunkten. Varken du eller någon annan behöver hålla med om det. Var och en är fri att tycka att jag har fel. Men berätta gärna vilka dina motargument är. Hur låter dina argument mot mina tre? Vilka är dina argument för att Smedjan ska vara berättigad till att få en del av kyrkans kollekt på söndag?

Vad det gäller partipolitiska intressen så blir det ju bara fånigt att du inte ställer dig bakom det som under ditt ansvar har skrivits i Smedjans sammanhang och istället låtsas att Smedjan hänger fritt i någon form av politiskt neutral position. Som om det inte är möjligt att dra rimliga slutsatser av det som skrivs? Som om uttryck, avsikter och skriverier inte hänger ihop med andra sammanhang som syns och finns? Var samstämmigheten med Socialdemokraternas kampanj inför förra årets kyrkoval bara en slump? Du underskattar nog och förolämpar näst intill dina läsares intelligens och fattningsförmåga om du hävdar att Smedjans verksamhet på något sätt är opartisk i partipolitiskt avseende. Som sagts tidigare, ingen diskurs utan kontext. Att försöka mörka det som är uppenbart leder bara till utebliven trovärdighet.

Varför uppfattas tydligheten om partipolitisk hemvist som ett problem? Varför är det något som behöver döljas? Att stå för sina åsikter och att argumentera för sina ståndpunkter borde väl betraktas som det önskvärda, inte att försöka dölja dem och låtsas att man inte står för något alls? Eller, är det bara godtyckliga tillfälligheter som har styrt Smedjans mediala aktiviteter, utspel och kampanjer? Är det som gjorts och skrivits resultatet av slumpmässiga infall? Inte medvetna ställningstaganden? 

Jag gissar att du fortfarande tycker att jag far med osanning och inte har "backat upp" något. Det är ok, vi behöver inte vara överens. Men du får leva med att jag och många med mig anser att det ni har ägnat er åt med Smedjan de senaste åren är ett storartat hyckleri som är mer klandervärt än hedervärt. Dels på grund av alla de sätt som kyrkan, prästkollegor, kristna syskon och enskilda individer har svartmålats, smutskastats och gjorts illa genom skriverier i Smedjans regi. Dels för att Smedjan i grunden är en partipolitisk mediaprodukt som inte har med kyrkan att göra, annat än genom personliga relationer och gamla lojalitetsband. Inget av det gör stiftelsen Seglora Smedja legitimt berättigad till något kyrkligt ekonomiskt stöd. Varken i form av bidrag eller kollekter. Varken tidigare år, i år eller nästa år. 

Nåväl, om inte det här och det jag tidigare har skrivit i ämnet räcker för att hjälpa dig att förstå vad jag kritiserar och varför, då tror jag inte att jag kan hjälpa dig att förstå.

• Mattias Irving på Twitter.

PS. För övrigt, skoningslösa ord under en rubrik som "Därför hatar vi Birro" bidrar inte heller till Seglora Smedjas trovärdighet som en godhjärtad och välmenande mottagare av gudstjänstfirande systrars och bröders gåvor till kyrkan.


Edit 5/4:

"@KyrkligaTing Hej Patrik. Konstaterar att ditt enda svar är att vi och S hade liknande analyser av SD inför kyrkovalet. Det är rätt klent." 

"@KyrkligaTing Att du understår dig att dra upp dem gamla rubriken igen visar hur lite kött på benen du har för det du skriver idag. Trist." 

"@KyrkligaTing Däremot ter det sig nog mycket märkligt för alla som följt dina skriverier att du nu låtsas inte ogilla oss. Slingerbult." 

(Mattias Irving på Twitter 4/4)

Mattias, tack för din respons. Som du förstås både vet och förstår så är ju kopplingarna mellan Smedjan och partiet mer omfattande än så. Det är förstås helt i sin ordning att det är så. Det är ju inget konstigt eller fel med stiftelser och verksamheter som drivs med en partipolitisk övertygelse i botten. Med det som är konstigt är att den politiska tillhörigheten i Smedjans fall verkar vara ett problem som till varje pris ska mörkas. Och det som är fel är att stiftelsens verksamhet i det här fallet delvis bekostas av kyrkans medlemmars pengar och kollekt insamlad i församlingarnas gudstjänster.

Gällande den trista rubriken från november förra året så är det tristaste kanske inte att jag refererade till den. Det verkligt och riktigt trista är ju att den skrevs över huvud taget.

Även om du har svårt med tanken på att det är möjligt att hålla isär sak och person, också när meningsutbyten och kritik ikläds kraftfulla ord, så går det faktiskt. Det är möjligt att både säga emot och säga ifrån utan ogilla personen bakom tanken eller åsikten. Det låter kanske klyschigt i dina öron men det handlar om att trots allt se människan och om att älska sin nästa. Att faktiskt och på riktigt önska och vilja den andre gott. Trots olikheter i tanken, trots konfrontationer mellan åsikter och trots ibland kraftfulla ord. Du kanske tycker att det låter som en löjlig undanflykt, ett slingerbulteri. Du är förstås fri att tro och tycka vad du vill om det. Men jag ogillar faktiskt inte varken dig eller någon annan person i Smedjans närhet.

Nå, vi kommer nog inte längre för stunden. Så det här får avsluta det hela för min del för den här gången. Vi kanske kan hoppas och önska att vi inte behöver ta upp frågan igen nästa kyrkoår. Tack igen för återkoppling och respons.