#62. När mobbare vinner...

En familj i min närhet har en pojke som mobbades i skolan. Som alltid när det gäller mobbing så var det några få som var pådrivande, ett antal som hängde på och de flesta runt omkring höll sig undan för att inte bli inblandade. Mobbarna dominerade på skolgården. Alla barnen visste ju vad som gällde. Vid ett tillfälle ställde sig mobbarna runt pojken och kastade sten på honom. Några anslöt men de flesta höll sig undan. Han blev förstås både arg, ledsen och förtvivlad. Han stannade kvar ensam på skolgården med sina tårar när det ringde in. När han så småningom samlade ihop sig någorlunda och gick in möttes han av en arg fröken. Hon gav honom en rejäl utskällning för att han kom in för sent från rasten. Mobbarna satt i sina bänkar och log, det blev en dubbel vinst för dem den dagen.

På Plusgymnasiet i Göteborg brakade kaoset loss straxt före jul. De sociala medierna blev asociala medier när de användes för att förtala, förnedra och mobba. Vem som gjort vad och varför är svårt att veta. Men klart är att genomslaget blev stort och förödande när nätets kommunikationsresurser användes av mobbarna för destruktiva syften. Mobbarna satte agendan genom och med det digitala mobbandet. Det gick till och med så långt att det blev våldsamheter. Många blev utsatta på grund av få. Situationen blev så allvarlig att polisen kallades in och brottsutredningar inleddes. Som alltid när det gäller mobbing var det några få som var pådrivande, ett antal som hängde på och de flesta runt omkring höll sig undan för att inte bli inblandade. Kaoset var mobbarnas vinst.

Pojken i min närhet hade lite tur. Hans fröken hade inte förmåga att hantera mobbarna, men det hade skolans rektor när mina vänner kontaktade skolan. Tillsammans med mobbarnas egna föräldrar och den kloka rektorn lyckades de få stopp på mobbingen. Eleverna i och runt Plusgymnasiet har i någon mening också haft tur. Det omgivande samhället reagerade på det som var fel. Skolans ansvariga agerade och försökte både kontrollera och få stopp på den mobbing som kom till uttryck på och via nätet. I båda fallen visade skolledningen prov på förmågan att se skillnaden mellan rätt och fel. Man lyckades urskilja vem som gjort sig skyldig till vad. Och framför allt – man försökte sätta stopp för mobbingen. I slutändan är de flesta överens om att man inte får bete sig hur som helst mot varandra, att det finns etiska värderingar som behöver gälla för alla och som de allra flesta accepterar.

Hur hade omgivningen reagerat om mobbarna hade haft och fått skolledningens uttalade stöd? Vad hade det lärt skolbarnen och skolungdomarna om rätt och fel om mobbarna hade uppmuntrats av rektorn? Vad hade hänt om mobbarna hade belönats för vad de gjorde? Vart skulle man vänt sig om rektorn själv visat stöd för, uppmuntrat, och belönat mobbarna? Vad ska man göra när vuxna människor agerat på ett sätt som anses vara mobbing bland unga?

Som till exempel när stiftelsen Seglora Smedjas företrädare upprepande angripit enskilda personer med obarmhärtig medial järnrörsretorik? När man ogenerat pekat ut individer och befläckat dem med misstankar om ideologiskt samröre med förövaren av en massaker i ett annat land och förövarna av folkrättsbrott i en annan tid? När man med i det närmaste pubertala twitterkampanjer smutskastat och baktalat den eller dem som för stunden uttryckt en oönskad åsikt? Om ungdomar på en gymnasieskola i Stockholm hade skrivit och gjort liknande saker som skrivits och gjorts i Seglora Smedjas namn sedan andra halvan av 2011 hade stora delar av det utan tvekan betraktats som utstuderad mobbing. Men istället har det accepterats, "gillats" och belönats. Av vuxna människor. I kyrkan. Varför?

Vad säger det om vår kyrka att vuxna människor i kyrkan (varav två präster!) i flera års tid tilldelats rätten – och uppmuntrats – att agera enligt en helt annan värdeskala än de etiska värderingar vi anser ska gälla bland våra unga? Anser man att kyrkan på så sätt är ett gott föredöme för människor runt om i landet? Är det så kyrkans företrädare visar hur man tycker att andra, unga och gamla, ska vara mot varandra? Tänker man sig att det ökar förtroendet för kyrkan? Och det där med att inte göra skillnad på människor, var det bara tomma ord?

Det är numera uppenbart att det är helt meningslöst att försöka ha några åsikter om det där. Det leder ingenstans att bli upprörd över eller arg för det där längre. För här i Stockholms stift har mobbarna redan vunnit. I ljuset av stiftets ekonomiska stöd till stiftelsen Seglora Smedja återstår bara att konstatera att här är andra lojaliteter överordnade kyrkans teologi, etiska värderingar, ämbeten och vigningslöften. Kollekten den 17 februari visar dessutom att mobbing faktiskt kan löna sig lite extra. Men det skulle onekligen vara svårt att förklara för vännernas mobbade pojke och andra ungdomar hur det hela hänger ihop, hur det kommer sig att den som mobbar vinner och belönas i kyrkan.

• DN om skolupploppet i Göteborg 2012
• Annika Borg om åttonde budet
• Sofia Lilly Jönsson på Tidskriften Evangeliums blogg, om Vred
• Ge kollekt till S:ta Katharinastiftelsen den 17 februari

PS. Katrine Kielos visar med sin briljanta ledare att det inte bara är möjligt att med stringens debattera mot främlingsfientliga uppfattningar utan järnrörsretorik och personangrepp, det blir dessutom mycket bättre och mycket mer effektivt. Läs den här.