När Seglora Smedja misskrediterade Helena Edlund till tystnad, teg jag;
jag kände ju inte henne.
När de svartmålade Christer Sturmark som främlingsfientlig, teg jag;
jag var ju inte med i Humanisterna.
När de förtalade Annika Borg och beskrev henne som extremist, teg jag;
jag var ju inte inblandad.
När de tog heder och ära av Dag Sandahl för hans åsikter, teg jag;
jag var ju inte högkyrklig.
När de fortsatte att tysta en efter en, tills åsiktsdiktaturens tystnad rådde i kyrkan, teg jag.
När de till sist gav sig på mig för en uttryckt åsikt,
fanns det ingen kvar som kunde protestera.
Återigen visar du prov på ett stort mod, jag beundrar det. Även om jag inte delar någons åsikt så är det min kristna skyldighet att kämpa för att den ska få framföras.
SvaraRaderaTack för stöd och uppmuntran.
SvaraRadera