"Då sade ängeln till henne: 'Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut.' Maria sade till ängeln: 'Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man.' Men ängeln svarade henne: 'Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son.'" (Lukas 1:30-35)
Det är inte vilken ängel som helst som ger sig till känna för Maria. Även om uppenbarelsen av vilket ängel som helst förmodligen skulle göra åtminstone mig både rädd och lite skakig så finns det anledning att höja på ögonbrynen lite extra om just den här gestalten dyker upp. Det är ingen mindre än ängeln Gabriel, en av traditionens fyra ärkeänglar. De fyra änglarna som befinner sig Guds absoluta närhet. De fyra heligaste av alla heliga änglar. Ängeln Gabriel besökte Marias släkting Elisabeths man Sakarias sex månader tidigare. Till Sakarias sade han då: "Jag är Gabriel som står vid Guds tron, och jag har blivit utsänd för att tala till dig och ge dig detta glädjebud." Glädjebudet var att Elisabeth skulle bli havande med sonen Johannes, den blivande döparen. Sakarias blev tillfälligt stum av mötet med Gabriel den gången.
Så den gestalt som uppenbarar sig för Maria är alltså ingen mindre än Gabriel, den av Guds budbärare som är så nära Gud man kan komma. Den här ängeln är ingen bokmärkesängel. Den här ängeln är en kärv och väderbiten figur. Han har sett solar och stjärnor födas och dö. Han har följt mänskligheten och människorna sedan tiderna begynnelse. Gabriel har sett tider av välstånd och tider av armod, han har sett den djupaste glädjen och den mest avgrundsdjupa sorgen, han har hört glädjens skratt och hört förvivlans tårar. Han har sett människan och människor födas, leva och dö i årtusenden. Han har ögon som har sett allt som varit och allt som ska bli. Gabriel är Guds mest pålitliga budbärare och den ängel som anförtros de viktigaste uppgifterna i Guds relation men människan. Sådan är den Gabriel som uppenbarar sig för Maria med orden: "Var hälsad du högt benådade."
Maria blev förskräckt, mest för att han sade det han sade. Gabriel vet att hans blotta närvaro skrämmer slag på människor. Med Gabriel manifesteras och uppenbaras Guds egen och absoluta närvaro. Och när Gud uppenbarar sig på riktigt blir människan rädd och människor rädda. Därför att Guds uppenbarelse är det radikalt och totalt annorlunda som bryter in i och genom den verklighet vi känner som vår. När det händer, när det som är totalt och absolut okänt för oss uppenbaras, när uppenbarelsen av Guds närvaro händer – för uppenbarelsen är en händelse i tiden – då blir man rädd. Blir man åtminstone inte lite rädd, då är det inte Gud som har uppenbarat sig. Därför säger Gabriel: "Var inte rädd Maria."
Han känner henne vid namn och Maria har funnit nåd hos Gud. Att finna nåd är att bli och vara ovillkorligen accepterad utan krav. Alldeles oavsett egna meriter, gärningar eller prestationer. Nåden kan aldrig förtjänas. Det är just det som är nådens väsen. Nåden gives utan att förtjänas. Nåden är den sanna kärlekens yttersta konsekvens och uttryck. Den kärleken accepterar den andre som älskad utan villkor och kräver ingen motprestation.
Maria har funnit nåd hos Gud, hon är omsluten av Guds villkorslöst givna kärlek som accepterar henne utan krav på meriter, gärningar eller prestationer. Och hon får av Gabriel veta sin egen framtid. Gabriel som har sett allt som varit och allt som ska bli låter Maria veta sin egen framtid. Detta oerhörda! Att veta sin egen framtid. Vi försöker ofta intala oss själva att vi kan kontrollera och veta innehållet i vår egen framtid. Vi fyller våra almanackor och kalendrar och får oss själv att tro att vi samtidigt fyller vår framtid med innehåll. Inget skrämmer oss mer än det okända och inget är mer okänt än framtiden. Så vi skapar illusionen om att vår framtid är under kontroll tack vare våra fyllda almanackor. Vi skapar en illusion av kontroll för att stå ut när vi i varje stund konfronteras av framtidens okända och oändliga tomhet.
Maria får av Gabriel veta vad som finns i hennes framtid. Att veta sin egen framitd är kanske det enda som är mer skrämmande än att inte veta. Maria får veta innehållet i sin framtid och får också veta att framtidens innehåll är bortom hennes kontroll. För hon ska bli gravid. Som om det inte vore nog med det får hon av Gabriel veta vad som väntar i det kommande barnets framtid. Som om föräldrablivande inte är fyllt med tillräckligt mycket oro för barnens väl som det är? Gabriel säger att barnet är ämnat för stora ting. Stora och viktiga uppgifter ligger i det här barnets framtid, det barn som ännu inte är fött. Barnet som ska heta Jesus – han som räddar.
Och Gabriel brer på med storslagna ord. Det är den högstes son och det ska härskas över ett rike för evigt och det ska vara ett välde som aldrig ska ta slut. Allt detta sägs till Maria som tills för bara en kort stund sedan var hemma ensam och skötte sitt i lugn och ro. Lite lätt omtumlande och överväldigande skulle man kunna tänka sig. Men Maria är en ung, klartänkt kvinna med ryggrad och fötterna på jorden. Jag har alltid beundrat Maria för svaret hon ger Gabriel. Ängeln som är Guds egen budbärare, som har sett universum och människor födas, leva och dö i årtusenden, som är den mest respektingivande gestalten som Gud har att skicka. Maria stirrar honom rakt i ögonen och frågar kritiskt: "Hur ska allt det där gå till?" Om någon någonsin undrar hur integritet, självkänsla och självförtroende av ädlaste märke ser ut så titta på Maria i just den stunden. Det är nästan så att Gabriel själv kommer av sig lite grand.
Så Gabriel förklarar att barnet ska bli till med Guds Heliga Andes kraft. Nästan som för att övertyga Maria om att det faktiskt är sant berättar Gabriel för henne om att Elisabeth också ska bli mamma tack vare att inget är omöjligt för Gud. Först därefter tar Maria emot sin kallelse och sin uppgift med de där berömda orden: "Jag är Herrens tjänarinna." Maria är och blir Guds egen mor. Detta oerhörda, obegripliga och fantastiska mirakel sker och ekar ännu i vår tid. Människan och mänskligheten mötte sin Gud när Maria mötte Gabriel. Med Maria tog människan och mänskligheten emot den Gud som är alltings upphov, alltings skapare och som fyller hela tillvaron med mening. Den Gud som gått vid människans sida från tidernas begynnelse. Hon tog emot budet, kallelsen och uppgiften med kritiska ögon och med bibehållen intergritet. Maria utvaldes för att hon var den hon var och för att hon kunde förbli den hon var.
Låt oss se på Maria som vårt föredöme och som vår föreblid. Låt oss hjälpas åt och som Maria ta emot vår Gud i våra liv med kritiska ögon och bibehållen integritet. Låt oss hjälpas åt och uppmuntra varandra att tro att den nåd och villkorslösa kärlek som Gud visade Maria gäller var och en av oss. Låt oss som Maria ta emot vår enskilda och gemensamma kallelse i tillit och med tillförsikt. Och låt oss vittna om Guds nåd och kärlek för människor vi möter genom att själva alltid visa nåd och villkorslös kärlek mot alla våra systrar och bröder, oavsett sammanhang och alldeles oavsett vem han eller hon är. Och låt oss vara glada över att Jesus – vår och hela världens frälsare – är på väg in i våra liv, alldeles på riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar