#264. Andra söndagen efter Trefaldighet…

”Och han gick längs sjön igen. Alla människor kom till honom, och han undervisade dem. När han gick där fick han se Levi, Alfaios son, sitta utanför tullhuset, och han sade till honom: ’Följ mig!’ Och Levi steg upp och följde honom. När Jesus sedan låg till bords i hans hus var det många tullindrivare och syndare som låg till bords tillsammans med honom och hans lärjungar, för det var många som följde honom. När de skriftlärda bland fariseerna fick se att han åt med syndare och tullindrivare sade de till hans lärjungar: ’Äter han med tullindrivare och syndare?’ Jesus hörde det och sade: ’Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.’” (Markus 2:13–17)

Tre saker sägs idag. Först, Jesus säger ”Följ mig!” Jesus säger det till tullindrivaren Levi och han säger det till dig, mig och oss alla: ”Följ mig!” Han är redan omgiven av många. Alla människor kom ju till honom och alla människor kommer förr eller senare till honom. Om inte förr så senast den dagen då hjärtat slutar att slå. Så Jesus är redan omgiven av många som följer honom. Jesus behöver varken opinionsbildande kampanjer eller PR-byråer för att människor ska tro på honom, lita på honom och följa honom. Av någon anledning – oklart varför – så vänder sig Jesus ändå till denna Levi och säger ”följ mig.” Konstigt nog så ställer sig Levi helt sonika upp och följer med.

Men Jesus tar inte med sig Levi ut i världen för att göra stordåd eller för att han ska ägna sig åt märkvärdiga ting. Jesus bryr sig inte ens om Almedalen där folk som tycker sig vara viktiga frotterar sig med andra som tror sig vara viktiga. Jesus tar med Levi till någon helt annan stans. Levi följer Jesus hem till sig själv. Man kan tänka sig att Levi blev lite konfunderad. Att följa Jesus ledde honom hem till sig själv. Det är ju vad som händer. De ligger till bords hemma hos Levi. Där finns Levis vänner och kamrater. De är precis som Levi tullindrivande syndare allihop. Väl på plats så äter de tillsammans. Men det är inte vilken måltid som helst. Det är vanlig mat, vanligt bröd och vanligt vin, men det är en ovanlig måltid. För det är inget mindre än Gud själv som i Jesu gestalt än en gång bekräftar sitt förbund genom att äta med de sina.

Fördold i Gud Sonens gestalt uppenbarar sig Gud Fadern för sitt folk. Den Jesus som ligger till bords med Levi och hans vänner är samma Gud som i Sinai öken en gång för länge sedan slöt ett förbund med sitt folk och bekräftade det genom att äta tillsammans med Mose, Aron, Nadav, Avihu och sjuttio av Israels äldste uppe på det där berget. Med måltiden bekräftade Gud Fadern förbundet med sitt folk. Med måltiden bekräftar Gud Sonen förbundet med sitt folk. Det är samma Gud och det är samma förbund som bekräftas med samma sorts måltid. Bröd och vin.

Inte konstigt då att de skriftlärda och fariseerna – de som verkligen kan berättelsen om Guds förbund med sitt folk – blir irriterade och säger det där andra som sägs: ”Äter han med tullindrivare och syndare?” Kan det verkligen vara så att den levande Guden som är heligare än allt heligt, större än allt stort och mäktigare än allt mäktigt verkligen har något intresse av de människor som bland människor är minst värda av alla? Tullindrivare och syndare? Tiggare från Rumänien? Förbrytare i fängelse? Småtjuvar och storsvindlare? Lögnhalsar och fegisar? Vanligt folk som du och jag? Ingår verkligen kreti och pleti, stort och smått, högt och lågt i det förbund som berättelsen berättar om? Det verkar som att det är så.

Tur är väl det. För vi är alla förbrytare, tiggare, lögnare och syndare på något sätt. Ingen är utan skuld. Den där lilla tanken som gör att vi reagerar på att Jesus ligger till bords med syndaren Levi påminner oss om att vi alla är syndare. Men samtidigt står ingen utanför nåden. Ingen människa står utanför den Guds nåd som är förbundets puls. Jesus frågade inte Levi om något, han frågade inte Levi om hans vandel eller rättfärdighet. Därför att han visste att Levi, tillsammans med oss och alla andra människor, kommer till korta om han ställer frågan. Men Jesus vet också att om eller när människor får syn på sig själva i ljuset av den nåd, kärlek och barmhärtighet som Guds förbund består av då händer mirakel och människor förändras.

Därför sade Jesus bara ”följ mig!” Följ mig och lev i ljuset av det nådens förbund som aldrig upphör att gälla och som för all tid omfattar allt och alla. Följ mig och tro på att du är rättfärdig trots all din orättfärdighet. Följ mig och lita på att den nåd, kärlek och barmhärtighet som Gud Fadern känner för allt och alla människor omfattar även dig. Följ mig, kom med och se att du är av nåd förlåten, försonad och upprättad. Vem du än har varit och vem du än är. Följ mig och möt ditt nya jag, den du är i Guds ögon. Oändligt älskad. Alltid förlåten. Aldrig lämnad ensam. Sådan är du i Guds ögon.

Det stör förstås den mänskliga ordningen. Det stör förstås att även de som kanske inte varken bryr sig eller är intresserade omfattas av samma förbund som oss, som ju tycker att vi försöker. Det irriterar förstås eftersom nåden verkar gälla även de som inte ens försöker. Därav den sura kommentaren. Det stör den mänskliga ordningen. Den där ordningen av vi och dem, ni, vi och de där andra. Allt det där sorterandet som vi så gärna ägnar oss åt. Det stör förstås att Guds kärlek omfattar och omfamnar även de som vi själva kanske inte förmår att tycka om.

Trösten finns i det tredje som sägs: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.” Det betyder inte bara att det finns plats för Levi och hans vänner, de där tullindrivande syndarna. Det betyder också att det finns plats för dig, mig och alla andra. Trots våra tillkortakommanden. Trots att vi dömer dem som Jesus befriar. Trots att vi så ofta och så gärna vill få förbundet att vara vårt eget. Jesus kallar inte några rättfärdiga till efterföljelse av den enkla anledningen att det inte finns några rättfärdiga människor. Ingen människa är utan skuld.

Men alla människor omfattas av den oändligt barmhärtiga och kärleksfulla nåd som pulserar i Gud Faderns förbund med sitt folk. Alla människor – utan undantag! – omfattas av den frälsning som Gud Fadern har utgjutit över sin mänsklighet och sin skapelse i, med och genom Sonens uppståndelse från de döda. Den Sonen är ingen annan än den Jesus Kristus som då talade till Levi, samma Jesus Kristus som idag, här och nu, talar till dig, mig och oss. Och Jesus säger inget annat än det mest väsentliga: ”Följ mig!” Kom till bords med mig. Dela livet med mig. I bröd och vin.