"Sedan kom Jesus från Galileen till Johannes vid Jordan för att döpas av honom. Men Johannes ville hindra honom och sade: ’Det är jag som behöver döpas av dig, och nu kommer du till mig.’ Jesus svarade: ’Låt det ske. Det är så vi skall uppfylla allt som hör till rättfärdigheten.’ Då lät han det ske. När Jesus hade blivit döpt steg han genast upp ur vattnet. Himlen öppnade sig, och han såg Guds ande komma ner som en duva och sänka sig över honom. Och en röst från himlen sade: ’Detta är min älskade son, han är min utvalde.’” (Matt 3:13–17)
Johannes är ingen vän och fager gestalt. Tvärtom. Johannes är minst sagt både väderbiten och kärv. Han lever ute i de yttre regionerna av den samhälleliga gemenskapen. Han är närmare vildmarkens kompromisslösa kärvhet än det välputsade livets konstlade och ordnade tillvaro. Både i sitt sätt att vara och i sitt sätt att vittna för världen om vem Gud egentligen är. Han bär kläder av kamelhår och läder. Han lever på gräshoppor och vildhonung. Johannes är allt annat än en välkammad figur som passar in i de tillrättalagda ”religiösa” sammanhangen. Men många människor från vida omkring söker upp honom för att låta sig döpas av honom. Många tror och litar på att det Johannes säger och gör är viktigt och på riktigt. Kanske för att han talar sant om vem Gud egentligen är och om vad det faktiskt innebär för människan och människor. Han predikar envist ”Omvänd er. Himmelriket är nära."
Johannes dundrar när fariseer och saddukeer kommer för bli döpta av honom. När de religiösa ledarna dyker upp, de som konstruerat en välputsad, ordnad och tillrättalagd ”religion” av Guds uppenbarelse, så dundrar han av helig vrede. ”Huggormsyngel, vem har sagt er att ni kan slippa undan den kommande vreden? Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen.” Han utmanar och provocerar och erbjuder inga tillrättalagda visor. ”Omvänd er. Himmelriket är nära” predikar han.
Sedan kom Jesus för att döpas av just denna väderbitna, kärva och provocerande Johannes. Deras mödrar var släkt och de kände förmodligen varandra sedan barnsben. Johannes har anat att det är något utöver det vanliga med Jesus. Han tycker att det är lite konstigt att Jesus vill låta sig döpas av honom. Men Jesus insisterar och säger ”Låt det ske Det är så vi skall uppfylla allt som hör till rättfärdigheten.” Johannes döper Jesus på samma sätt som han döper alla andra. Och det är nu miraklet sker. Det Johannes har anat bekräftas i ett uppenbarelsens ögonblick som en gång för alla förändrar allt. För alla människor. I alla tider. ”Himlen öppnade sig, och han såg Guds ande komma ner som en duva och sänka sig över honom. Och en röst från himlen sade: ’Detta är min älskade son, han är min utvalde.’”
Jesus lät sig döpas av Johannes av en enkel anledning. Jesus delade kompromisslöst människans och människors livsvillkor. Det fanns ingen gräddfil vid sidan av det liv som alla andra människor levde som Jesus kunde glida förbi livets svårigheter i. Även Jesus behövde underkasta sig villkoren för Johannes dop. Och Johannes döpte för omvändelsens skull. Omvändelse i meningen att vända om för att vända sig till Gud. Det är först när även Jesus har underkastat sig en sådan omvändelse som Guds uppenbarelse slår ut i full blom och himlen öppnar sig. Jesus delade till fullo livets villkor som en människa bland människor för att det ska stå klart bortom alla tvivel att Gud en gång för alla i Jesus har uppenbarat sig för människan och för mänskligheten. Här, i det verkliga levande livet. Alldeles på riktigt.
Gud ger sig till känna helt och hållet när himlen öppnar sig efter Jesus dop. Gud blottlägger sitt innersta väsen när Faderns röst talar om Sonen med Andens manifestation. Det är inget annat än den absoluta uppenbarelsens totala epicentrum. Hela tillvarons absoluta mittpunkt. Nollpunkten. Där och då uppenbaras en gång för alla Guds egen och innersta treeniga identitet. Det är som om Gud där och då säger till hela sin mänsklighet ”det här är vem jag är”. Från den stunden kan vi med säkerhet säga vem Gud är – Gud är Fadern, Sonen och Anden. Ingen annan och inget annat. Varken mer eller mindre.
Det blir ingen välkammad, välpolerad och tillrättalagd ”religion” av att Gud uppenbarar sitt innersta treeniga väsen. Allt som är välordnat och tillrättalagt kastas omkull om eller när Gud uppenbarar sig igen. Därför att Gud är en treenig någon som lever och är fri. En treenig någon som lever och förändras. En treenig någon som inte låter sig fångas av ord och tankar. Därför behöver vi leva i omvändelse varje dag. Vi behöver ständigt vända om för att vända oss till Gud som ständigt ger sig till känna på nya sätt. Johannes anade något av allt det där när han gav sig ut i öknen och envist förkunnade ”Omvänd er. Himmelriket är nära.”
En dag hände det alldeles på riktigt. Himmelriket kom nära när Gud uppenbarade sig med hela sitt innersta väsen. Johannes döpte Jesus och ”himlen öppnade sig, och han såg Guds ande komma ner som en duva och sänka sig över honom. Och en röst från himlen sade: ’Detta är min älskade son, han är min utvalde.’”
Det hände då, det händer igen och det är fortfarande sant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar