24 oktober 2015

#341. Nedslagen, men inte utslagen…

”Vi hör ihop i vår värld. Det är den enda som finns. Låt den få oss att lyfta blicken och se att vi lever tillsammans med många. Vår tro ser olika ut. Vi har olika ord för att tala om det som har hänt. Men förtvivlan inför död och våld är något vi delar med varandra. Delad förtvivlan innebär också delad kraft. Människor som delar liv, är människor som är beredda att kämpa för andras ovillkorliga rätt till liv och frihet.” (Biskop Eva Brunne)
”Suffering always poses the deepest test of faith, radically challenging its authenticity and meaning. No rational explanation can soothe the pain of an aching heart and a troubled mind. In the face of the lynching death of an innocent child, black Christians could only reach into the depth of their religious imagination for a transcendent meaning that could take them through despair to hope ’beyond tragedy.’ […] As in the resurrection of the Crucified One, God could transmute defeat into triumph, ugliness into beauty, despair into hope, the cross into the resurrection.” (Cone, 2011)
”I have heard about what has happened to you this week. But I say to you – you may be down, but you’re not out. And I will speak today about a people, my people, who were down many times in our four hundred years of struggle for justice. But we refused to let our enemies to have the last word. Because, we must remember the cross comes before the resurrection. And today may be your cross. But tomorrow, you will be resurrected.” (Cone, 2012)
Vi har bara varandra. Här, i den enda världen vi har. Det finns ingen annan värld. Ingen annan tillvaro. Det som händer här händer oss. Det vi gör här det gör vi för, med eller mot andra och varandra. Det är bara vi tillsammans som kan skapa en värld och verklighet som är fylld av tillräckligt mycket godhet så att ondskan inte får plats. En värld där godheten må bli nedslagen, men aldrig blir utslagen.

Kyrkan bärs av ett hopp. Kyrkan bär ett hopp. Kyrkan vittnar om ett hopp som är större än världens förtvivlan. Ett trotsande hopp som inte låter tillvarons mörka makter besegra tron på tillvarons godhet. Den envisa tron på godhetens uppståndelse. Trots ondskans tillfälliga segrar. Livets återkomst. Trots ond bråd död. Hoppets uppståndelse. Trots bottenlös förtvivlan. Hoppet som säger att ondskans krafter och makter aldrig får sista ordet.

Vi får inte vända oss mot varandra. Som människor. Destruktiva åsikter och övertygelser kan bara förändras av och i gemenskap med andra. Kyrkan är de döptas gemenskap. En gränslöst inkluderande gemenskap som aldrig exkluderar någon. Även de ideologiskt och politiskt vilsegångna ingår i den gemenskap som är vår. Vi kan bara bekämpa rasismen om vi samtidigt kämpar för dem som har rasistiska uppfattningar. Som människor.

Den som är döpt är kristen. Den som är kristen är en del av kyrkan. Vi som är och vill vara aktiva i den kristna kyrkan behöver hjälpas åt och berätta att den som är döpt är kristen. Och den som är kristen har inga fiender, ser ingen som främling. En kristen människa har bara syskon i andra människor. Vi behöver hjälpa våra ideologiskt och politiskt vilsegångna syskon att hitta sin identitet och plats i de döptas gemenskap. Vi måste tro att det är möjligt.

Vi som är aktiva i kyrkan behöver hjälpa varandra att stärka kyrkans kristna identitet. En tydlig identitet som lägger grunden för en öppen gemenskap där goda krafter samlas. En gemenskap där tron på uppståndelsens hopp bär genom mödosamma och mörka dagar. En gemenskap av syskon och vänner som aldrig betraktar någon enda människa som en främling. En godhetens gemenskap som må bli nedslagen men som aldrig blir utslagen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar