"När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid kom några österländska stjärntydare till Jerusalem och frågade: ’Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.’ När kung Herodes hörde detta blev han oroad, och hela Jerusalem med honom. Han samlade alla folkets överstepräster och skriftlärda och frågade dem var Messias skulle födas. De svarade: ’I Betlehem i Judeen, ty det står skrivet hos profeten: Du Betlehem i Juda land är ingalunda ringast bland hövdingar i Juda, ty från dig skall det komma en hövding, en herde för mitt folk Israel.’ Då kallade Herodes i hemlighet till sig stjärntydarna och förhörde sig noga om hur länge stjärnan hade varit synlig. Sedan skickade han dem till Betlehem. ’Bege er dit och ta noga reda på allt om barnet’, sade han, ’och underrätta mig när ni har hittat honom, så att också jag kan komma dit och hylla honom.’ Efter att ha lyssnat till kungen gav de sig i väg, och stjärnan som de hade sett gå upp gick före dem, tills den slutligen stannade över den plats där barnet var. När de såg stjärnan fylldes de av stor glädje. De gick in i huset, och där fann de barnet och Maria, hans mor, och föll ner och hyllade honom. De öppnade sina kistor och räckte fram gåvor: guld och rökelse och myrra. I en dröm blev de sedan tillsagda att inte återvända till Herodes, och de tog en annan väg hem till sitt land." (Matteus 2:1–12)
Jesus var nyfödd. Ett till synes vanligt litet barn som togs om hand av sin mamma och sin pappa. En liten pojke som inte var ett vanligt barn. Han var inte bara ett ovanligt barn. Jesus var ett fullständigt unikt litet barn. Ett barn som skulle visa sig vara Gud själv i mänsklig gestalt. Detta oerhörda, märkliga och fantastiska. Den till synes vanliga lilla pojken Jesus bar en helt ny framtid i sig och med sig. En helt ny och förändrad framtid som en gång för alla skulle stöpa om livets villkor för mänskligheten och för varje människa.
De österländska stjärntydarna fick på något sätt en aning om att något stort var i görningen. De gav sig iväg för att se med egna ögon. De hade avsikten klar för sig. De gav sig iväg för att hylla denna någon som hade fötts till världen. De uppfattade det som att judarnas kung hade fötts. Det judiska folket har alltid varit Guds utvalda folk, utvalt till att vittna för världen om Guds förbund med människan. Stjärntydarna förväntade sig att det var i, ur och från det judiska folket som den stora händelsen skulle komma. En ny framtid skulle växa fram.
Barnen är vår gemensamma framtid. När ett barn föds till världen föds ett nytt löfte om en ny framtid. En okänd framtid som är fylld av möjligheter. Barnen är fyllda av den okända framtidens löften. Det var som ett judiskt barn i det judiska folket som Gud själv gav sig till känna. Till vittnesbörd för hela världen. Med Jesus föddes ett nytt löfte om en ny gemensam framtid för alla människor och för hela mänskligheten. En framtid som är fylld befrielse, frälsning och frihet åt varje människa. En framtid fylld av hopp och möjligheter.
Herodes blev orolig över att han var på väg att förlora kontrollen och makten över samtiden och framtiden när stjärntydarna lät honom förstå att något stort och nytt var på gång. Män och kvinnor med makt vill ofta kontrollera både samtiden och framtiden. När Herodes fick höra att en herde för folket har fötts förstod han att han var på väg att tappa den där maktens kontroll. Han uppbringade all den lömskhet som fanns i honom och försökte få veta var det där barnet fanns någonstans. För att försöka undanröja hotet mot den egna makten.
Herodes reagerar och agerar som maktfullkomliga män och kvinnor alltid har gjort och som de alltid gör. Hotet mot den egna makten ska undanröjas och tystas till varje pris. För de maktfullkomliga är ingenting heligt. Varken Jesus själv eller ett nyfött barn är fredat när makten känner sig hotad. Men Herodes gick bet. Gud ville annorlunda. Inte ens som alldeles nyfödd lät sig Jesus snärjas av den världsliga makten. Redan som nyfödd – utan att ens lyfta ett finger – visade Jesus världens makthavare att de är maktlösa i relation till honom.
Stjärntydarna såg stjärnan och den nyfödda Jesus. De fylldes av en stor glädje och föll ner och hyllade honom när de såg barnet tillsammans med Maria. De såg något som fortfarande är sant. Kanske förstod de betydelsen, vidden och omfattningen. Kanske förstod de en del men inte allt. Oavsett vad och hur mycket de insåg där och då så är det fortfarande sant här och nu. Jesu födelse infriade och fullbordade Guds löften om befrielse, frälsning och frihet åt varje människa och åt alla människor. Det var sant där och då. Det är sant här och nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar