”’Den dagen kommer ni inte att fråga mig om någonting. Sannerligen, jag säger er: vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er. Ännu har ni inte bett om något i mitt namn. Be, och ni skall få, så att er glädje blir fullkomlig. Detta har jag sagt er i bilder. Det kommer en tid då jag inte längre skall tala i bilder utan med klara ord låter er veta allt om Fadern. Den dagen skall ni be i mitt namn, och jag säger inte att jag skall be till Fadern för er, ty Fadern själv älskar er eftersom ni har älskat mig och trott att jag kommer från Gud. Jag kom från Fadern och trädde in i världen. Jag lämnar världen igen och går till Fadern.’ Lärjungarna sade: ’Nu talar du med klara ord och inte i bilder. Nu vet vi att du vet allt, du behöver inte höra någon fråga dig. Därför tror vi att du kommer från Gud.’ Jesus svarade: ’Nu tror ni. Den stund kommer, den är redan inne, då ni skall skingras, var och en åt sitt håll, och lämna mig ensam. Men jag är inte ensam, eftersom Fadern är med mig. Detta har jag sagt er för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var inte oroliga, jag har besegrat världen.’” (Johannes 16:23–33)
Vårt språk har två riktningar i tiden. Ofta blickar språket tillbaka i tiden. Vi beskriver verkligheten genom att berätta att det är som det har varit. Det är språket som med orden blickar bakåt i tiden och berättar vår historia och på så sätt berättar "hur det är." Men språket kan också blicka framåt, mot det som ännu inte är. Mot det som ska bli. Mot den okända framtiden. Det språket bryter gränserna för vad vi vet. Med orden berättas och skapas en ny verklighet som ännu inte är. När Jesus talar med lärjungarna talar han med ett sådant språk. Ett språk som blickar framåt mot den tid och mot den verklighet som ännu inte är men som ska bli. Ett språk som vittnar om och som skapar utrymme för en ny tid med ett nytt innehåll att bli till. Jesus bereder med sina ord och sitt språk plats för Guds rikes tid att bli till i den verklighet som lärjungarna och vi lever i.
"Den dagen kommer ni inte att fråga mig om någonting." Det ska komma en dag då Jesus inte längre är tillgänglig på det sätt som han där och då är tillgänglig för lärjungarna. De ska inte längre fråga Jesus om något. Därför att Jesus inte längre är närvarande och tillgänglig på samma sätt. Den tid som är för lärjungarna ska bli oföränderlig historia. Där är vi nu. Jesus talar om vår tid. Den här tiden som vi lever i. Vi är de lärjungar som inte längre kan fråga Jesus om någonting på det sätt som de första lärjungarna kunde fråga honom. Jesus är närvarande nu men på ett annat sätt än då. Den dag som Jesus talar om är här.
"Ännu har ni inte bett om något i mitt namn." Lärjungarna då kunde fråga Jesus om hur det skulle bli. Därför behövde de inte be i Jesu namn. Han var ju där. De kunde fråga honom, tala med honom och be honom om hjälp och om annat. Med "ännu" berättar Jesus att det ska komma en tid och en dag då lärjungarna ska behöva be i Jesu namn. Där är vi nu. Den dagen är här. Den dagen är vår tid och den verklighet som vi lever i här och nu. "Den dagen skall ni be i mitt namn." Vi ber i Jesu namn i förvissning om att Gud Fadern älskar var och en och alla på samma sätt som Gud Fadern älskar Sonen – ovillkorligt och gränslöst – och att Gud därför svarar på våra böner.
"Be, och ni skall få, så att er glädje blir fullkomlig." Att be i Jesu namn är att bekänna att Jesus är en någon som förmår och kan att förändra rådande omständigheter. Att bekänna att Jesus är en någon som fortsatt kan skapa det som ännu inte är. Att Jesus inte bara är någon som har levt utan är någon som lever. En någon som förändrar och som förändras. Insikten om att Jesus är någon som blir och inte bara någon som har varit är den fullkomliga glädjens källa. Med insikten om att bön i Jesu namn är ett faktiskt samtal med Gud Fadern själv förändras bönens innehåll och bönens riktning. Uppriktig bön till Fadern med Sonen i den Heliga Anden fyller bönen och den bedjande med en blivande och alltmer fullkomlig glädje.
"Det kommer en tid då jag inte längre skall tala i bilder utan med klara ord låter er veta allt om Fadern." Där är vi inte ännu. Den tiden har ännu att bli till. Jesu ord formulerar, skapar och öppnar en framtidens möjliga omöjlighet. Det ska komma en tid då vi med klara ord ska veta allt om vem Gud Fadern är. Vid tiden för Guds rikes fullbordan ska allt stå klart och var och en och vi alla ska känna, veta och förstå vem Gud Fadern i sin fullkomlighet är. Det som vi här och nu kan ana som i en dunkel spegelbild ska där och då stå lysande klart i all sin Gudomliga fullkomlighet och helighet. Men där är vi ännu inte. Den tiden kommer.
"Var inte oroliga, jag har besegrat världen." Det finns många och stora anledningar att misströsta i ljuset av hur världen ser ut. Men det finns fler och större anledningar att känna hopp, tillit och tillförsikt. Jesus har besegrat världens alla destruktiva krafter. De destruktiva krafter som till synes råder i världen är redan besegrade. Vi behöver inte känna oro för hur det ska bli. Vi vet hur det kommer att bli. Ondskan, döden och världens illvilliga krafter är redan besegrade. Godheten, livet och nåden har redan vunnit. Därför att vår framtid är fast knuten till den tid som har varit. Vår verklighet är oupplösligt sammanbunden med och knuten till det glada budskapet om Jesus Kristus – som redan har besegrat världen med godhet, kärlek, liv och nåd. Vår framtid blir sådan den redan är i ljuset av den uppståndne och levande Jesus Kristus från Nasaret. Den framtiden är till bredden fylld av liv, godhet, hopp och kärlek. Det är en framtid att se fram emot med tillförsikt och med stor glädje.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar